Undervisningsmoment - Frida Karlsson

När jag genomförde mitt undervisningsmoment utgick jag från den planering som vi tidigare lagt ut på bloggen.  Jag genomförde min aktivitet flyta, sjunka med fyra barn i fyraårsåldern. Min handledare var närvarande under min aktivitet, då hon observerade för att efter aktiviteten gemensamt kunna diskutera och ge mig respons.

Jag började med att ta fram en balja med vatten och de föremål som vi skulle experimentera med. De föremål jag valde var äpple, mynt, sten, värmeljus, penna och en tom plastflaska.
Jag frågade sedan barnen om de visste vad flyta respektive sjunka betyder. De visste inte riktigt vad det innebar så jag förklarade att flyta är när föremålet ligger ovanpå vattnet och sjunka är när föremålet lägger sig på botten av baljan. Sedan visade jag upp varje föremål och ställde frågan, Tror ni att denna kommer att flyta eller sjunka? Barnen var väldigt ivriga och gissade och jag fick både ja och nej till svar. Något som alla trodde skulle sjunka var stenen och något som alla trodde skulle flyta var plastflaskan. När jag sedan frågade, Varför de trodde att föremålet flöt respektive sjönk? var svaren för att den är tung respektive lätt eller stor respektive liten. Jag frågade även om man kan få plastflaskan att sjunka? Ett barn sa då, ”fyll den med vatten, då kanske den sjunker!”, då provade vi det och den sjönk. Det anser jag tyder på att man har en liten förståelse om vad som flyter respektive sjunker.

Jag försökte förklara varför vissa föremål flyter respektive sjunker genom att säga att det har och göra med vattnets täthet dvs. vattnets densitet och att densiteten beror på hur tätt packade atomerna sitter i ett föremål, därför kan två olika saker väga olika mycket. Jag visade även en bild för att förenkla det.

Jag lät dem seda hämta var sin sak som de trodde flöt eller sjönk och sedan fick de berätta varför de trodde det. Det tyckte barnen var roligt och alla ville prova.
Det blev sedan lite ”stökigt” och barnen blev lite rastlösa så jag valde att avsluta aktiviteten.

Utvärdering

Jag anser att jag genom min aktivitet skapade ett intresse för fenomenet flyta, sjunka för att barnen var intresserade och de var nyfikna på om föremålet flöt eller inte. Det är svårt att se om de förstod begreppet densitet, men jag tror att begreppet kommer att vara bekant för dem i framtiden. När jag diskuterade med min handledare om vad jag kunde ha gjort annorlunda kom vi fram till att jag kunde ha genomfört experimentet på golvet för att det var lite svårt för barnen att se. Jag kunde även ha förklarat tydligare om vad vi skulle göra genom att visa själv först så att de genom det fick en mer förståelse om vad vi skulle göra. Jag kunde även ha haft föremålen i en påse för att skapa en nyfikenhet men även för att inte barnen skulle distraheras av de andra föremålen när de ena var i fokus. Barnen tyckte även att momentet då de fick hämta ett föremål själva var roligt och man kunde ha utvecklat det och låta barnen experimentera mer själva. Detta gjorde även så att alla barnen fick känna sig delaktiga och prova, vilket är viktig. Lek och kreativitet var här i fokus anser jag.

En förskollärare på min Vfu berättade en vecka efter att jag hade genomfört min aktivitet att hon hade genomfört nästan samma sak med några barn som hade varit med på min aktivitet och några barn som inte hade varit med. Hon berättade då att de barnen som hade varit med på min aktivitet hade en förståelse av vad som kunde flyta respektive sjunka och kunde koppla detta till min aktivitet. Detta anser jag tyder på att barnen ”lärde sig” något under min aktvitet.

Lek och kreativitet- ” Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter" (Lpfö 98, reviderad 10). Barnen gavs möjlighet till att vara lekfulla och kreativa genom att de fick hämta varsin ”sak” som de trodde flöt eller sjönk och själva experimentera. Undervisnings momentet blev som en "lek" då barnen själva fick prova vad som flöt respektive sjönk. Barnen var intresserade och de tyckte att det var roligt.

Läroplanen- ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik” (Lpfö 98/2010 s.13). Jag anser att barnen stimulerades och utmanades genom att de fick tänka och fundera kring vad flyta och sjunka betyder samt prova själva. Vatten är något som de flesta barn tycker är roligt och de tycker om att experimentera med vatten. Genom aktiviteten skapades det ett intresse och barnen ville genomföra aktiviteten igen.

Förberedelse exkursionsdagar

Västgötabergen och dess ingående bergater

Kinnekulle, Billinge, Musseberg, Halleberg och Hunneberg är berg belägna i västergötland. Samtliga berg av dessa berg är platåberg vilket innebär att bergen är indelade i olika lager av bergarter. Dessa arter är urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas även lokalt kallas trapp. För att komma ihåg ordningen på de olika bergarterna finns en ramsa ”USA kl tre” där de olika bokstäverna står för första bokstaven på arterna. Bergens ålder är mellan 1700-1560 miljoner år.

Vulkanism och Pangea

För tillfället finns det 700 verksamma vulkaner i världen. Anledningen till att många människor lever kring vulkaner är för att jorden där är mycket bördig för jordbruk. Jorden där är bördig för att vulkanens aska ger näring till jorden. I Skåne finns det rester av ett hundratal vulkaner som uppstod under juraperioden. Under denna tid bröts Pangea-kontinenten upp och en gammal plattgräns som går snett över Skåne. Pangea var en superkontinent då alla världsdelar satt ihop och var format som ett ”C”.

Istiden

Det är en tid i jordens historia. Stora landområden som täckts av is är denna periods kännetecken. Den mest kända istiden skedde för ungefär 1 miljard år sedan. Runt om i Sverige finns det tydliga spår från den senaste istiden. Dessa spår innebär nya jordarter och landskapsformer. Orsaken till en istid är variationen av styrkan i solen som når jordens yta och dessutom variationer i jordaxelns lutning.

Baltiska issjön

Var en föregångare till östersjön och den skapades då inlandsisen drogs sig tillbaka för cirka 15 000 år sedan. I yngre dryas tid drogs sig isen tillbaka mot norr, så att den baltiska issjön skildes från västerhavet endast vid Billingen. Den tappades senare ut via Billingen, på ungefär ett år sjönk vattenytan med 25 meter ner till havsytans nivå. Tappning i detta sammanhang är smältning av isen.

Fossil

Är djur eller växter som bevarats i sedement eller i sedmentära bergarter. Sedementen kan variera i hårdhet även om de så småningom hårdnar. Fossilerna består oftast av tänder, skal och skelettrester från djur. Fossiler kan hjälpa oss att försåt hur livet sett ut under olika tidpunkter på olika platser på jorden. Och hur livet har utvecklats. Detta hör också ihop med jordens klimathistoria. Den mest kända fossilen är dinosaurien.

Landhöjning

Inlandsisarnas tyngd på jordskorpan har gjort att isen sjunkit ner något i jordens mantel. Efter ishavssmältningen har jordskorpan sedan långsamt höjt sig, en så kallad landhöjning.

Geologiska Tidsperioder/Tidskala

Geologisk tidskala är en sammanställning av den tid som förflutit sedan jordens uppkomst (för ca 4,5 miljarder år sedan) fram till idag. Denna tid delas upp i olika delar:

Arkeikum (från 4,5 miljarder år sedan – fram till 2500 miljoner år sedan) Redan här uppkom livet men förblev outvecklat.

Proterozoikum (2500 miljoner år sedan – 540 miljoner år sedan). Under denna tid bildas mycket av berggrunden (urberget) i Sverige.

Fanerozoikum (540 miljoner år sedan - -nutid). Här sker en explosionsartad utveckling av flercelliga växter och djur. Först i havet sedan på land.

Dessa delar delas sedan in i ERA och PERIODER.

Gränserna mellan perioderna markeras av massutdöd av olika livsformer. Till exempel dinosauriernas utdöende vid gränsen Krita – Teritär. Efter dessa massutdöenden tog evolutionen ny fart och nya livsformer utvecklades.

Rullstensås

Bildades när inlandsisen smälte. Skapad av smältvattensedement från en glaciär/inlandsis. Den är som en lång rygg av avrundade stenar, grus och sand och kan vara hundratals kilometer långa. Fungerar som goda grundvattens magasin.
Klappersten
Klappersten är mindre rundade stenar som genom friktion har slipats mot varandra vid stränder. Det finns gott om klappersten vid kusterna i Sverige. På Öland finns klapperstens fältet, Neptuni åkrar, som är ett naturreservat. Klapperstens fält är ett resultat av landhöjning och påvisar den tidigare vattennivån.

Jordprofil podsolprofil och brunjord

Podsol är Sveriges vanligaste jordmån och täcker ca 50 procent av Sveriges landyta. Den är normalt ca en decimeter tjock. Brunjord finns på slätterna i södra och mellersta Sverige. Där det finns brunjord växer ofta lövträd. För att brunjord ska bildas krävs det högt ph, finkorning jordart och ganska varmt klimat. Brunjord är bördigare än podsol och lämpar sig bäst till jordbruk.

Kalkälskade växter

Basofil är en annan term för kalkälskande växter. Dessa växter är beroende av en kalkhaltig miljö. Växterna påverkas inte av kalken det jorden runt omkring som får en annan näringsflora. Där marken är kalkrik växer det oftast speciella växter, tex jordtistel, backklöver och många orkidéer.

Biotoper

Det är en naturtyp eller område som karaktiseras av vissa yttre faktorer och vegetation, till exempel en granskog, äng eller sjö. Det kan också vara en liten biotop som en stubbe. Människan har skapat vissa biotoper exempelvis åkrar och stadsmiljöer vilket innebär att vissa biotoper försvinner. Naturreservat är till för att bevara hotade biotoper.

Skog: produktion och miljöhänsyn, vanliga träd

Skogarna förändras ständigt. Klimat, skogsbränder, människors och djurs påverkan har bidragit till våra nuvarande skogars utbredning, sammansättning och utseende. Idag planteras ny skog när man avverkat den gamla vilket man inte alltid gjorde förr. En viktig faktor för växter och insekter är att det finns död ved i skogen. Insekterna lägger sina ägg i den döda veden , fåglarna äter insektslarverna och så vidare i livets stora cirkel. De vanligaste träden i Sverige är gran, tall, vårtbjörk och glasbjörk, asp, klibbal, stjälkek och sälg.

Allemansrätten

Allemansrätten är en unik möjlighet för människan att röra sig i naturen. Med denna möjlighet följer också krav på hänsyn och varsamhet mot natur och djurliv, markägare och andra människor i naturen. Allemansrätten är inskriven i grundlagen men är ingen lag, det finns lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet kring allemansrätten. Rätten finns i Sverige, Norge, Finland och Island, rätten har dock något olika utformningar och innebörd i de olika länderna.

/Emelie, Helena, Sanna, Åsa, Ulrika, Hanna, Frida Matilda och Ida

Teknik i förskolan-Åsa Löfgren

Teknik finns representerat på alla områden i förskolan; allt från byxknappar och blixtlås till verktyg och datorer. Den här kursen har verkligen gjort mig uppmärksam på hur mycket teknik som faktiskt finns runt omkring oss. Definiera teknik kan man ju göra på ett antal olika sätt, men jag väljer att citera Ginner och Mattsson (1996, s26): "Tekniken arbetarmed att lösa praktiska problem och där huvud frågan är hur få det att fungera?". Jag upplever att barn har en naturlig nyfikenhet på hur saker och ting fungerar,
de är intresserade av teknik med andra ord!

Sist jag var på min VFU såg jag ett exempel på detta. Barnen var ute på gården och lekte när några pedagoger tog fram och monterade ihop lekhusen som står i sandlådorna. Barnen flockades genast för att titta (och bygga). Här menar jag att pedagogen har ett ansvar att uppmuntra sådant intresse genom att låta barnen deltaga och samtidigt kommunicera med barnen om det de gör.

I den reviderade läroplanen, Lpfö-98, står att "Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar", och vidare "utvecklar sin förmåga att bygga, skapa, konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap". (Utbildnings-departementet, 1998/Rev 2010, s10).

Olika former av bygg och konstruktionsmaterial är populärt på förskolan, både hos pojkar och flickor.
Att pärla och göra halsband, aktiviteter där den finmotoriska tekniken övas, utförs på min avdelning nästan enbart av flickor. Pojkarna ägnar sig hellre åt att "ploppa" eller pussla, vilket också flickorna gärna gör.
Tyvärr har jag inte erfarit att barnen fått någon tillgång till datorer. På förskolan finns förvisso två barndatorer men dessa har varit ur funktion en tid nu. Jag ska ta upp detta med min handledare nästa gång jag gör min VFU, eftersom jag anser att även små barn bör få bekanta sig med datorer.

Referenser:
Ginner, T & Mattson, G (red)(1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet (1998/Rev2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Rev.2010. Stockholm: Regeringskansliet.

Undervisningsmoment av Ulrika Ryberg

Tillsammans med min studiegrupp, 3b, har vi gjort en grovplanering som jag utgick från i mitt planerade undervisningsmoment. Jag förberedde mig för min aktivitet genom att plocka fram material till de olika känselpåsarna och de böcker som jag planerade att läsa. Min tanke var att i de olika känselpåsarna skulle det finnas material som inte var så uppenbara och välkända för barnen. Detta för att barnen verkligen skulle använda sitt känselsinne när de kände och inte minnet av sakerna. Därför kom det att i de olika påsarna ligga: ett långhårigt pälstyg, en sandpapperskloss, två stenklossar (en rumstempererad och en iskall) samt en taggig massageboll som jag hittade på förskolan.

Jag kom att ha aktiviteten med tre barn i åldern tre år. Jag berättade för barnen att idag skulle vi använda känselsinnet och jag började med att läsa boken: Totte leker med kisse, samt även en känselbok om katter. På det sättet kunde barnen relatera till katter i sin omgivning och jag fick en uppfattning om barnens förförståelse. Jag ställde frågor utifrån innehållet i boken, t.ex:

• Hur tror ni att Totte tycker att katten känns? Killig, pälsig, varm.
• Vad tror ni att katten tycker om att Totte klappar den? Katten tycker om det, då börjar katten låta så där roligt…
• Hur tror ni att det känns på Tottes arm när katten river Totte? Aj, det kan komma blod! Det svider, men jag brukar vara snäll mot kisse! (kan man ana en viss förförståelse?)

I känselboken fick de jämföra olika material som symboliserar olika delar av katten: morrhår, päls, tunga m.m. Detta tyckte barnen var spännande: Pälsen är alldeles mjuk och skön! Morrhåren är hårda och lite killiga. Tungan är lite hård och vass! Pälsen är skönast att ta på…

Nu fick barnen känna i de olika känselpåsarna. De fick känna en och en och det tror jag gjorde att spänningen ökade när de hörde vad kamraterna sa.
• Pälstyget: Mjukt och skönt och pälsigt på min hand! Känns som en päls! Känns som vi har gömt kisse!
• Sandpappersklossen: Hårt och lite mjukt! Vass (skrapar med naglarna).
• Stenklossarna: Men den här är ju kall! Den är hård och kall, men inte denna, den är bara hård!
• Massageboll: Taggig och mjuk! Taggig, en röd boll! (här förstod jag att bollen inte var okänd för barnen)

Något som jag noterade var att barnen gärna använde sig av orden: hård och mjuk. Sandpappret var både mjukt och hårt… Vi pratade lite om det och det var då de kom på att man kan säga att pappret är vasst och att kattens päls känns len. På det sättet utvecklas även ordförrådet.

Jag försökte förklara för barnen lite enkelt hur känselsinnet fungerar och för att förenkla för barnen använde jag mig av metaforer. Genom att använda metaforer kan barnen lättare ta till sig begrepp och hjälpa dem att ordna kunskapen i en välbekant struktur och komplexa fenomen upplevs som mindre komplexa (Helldén, Jonsson, Karlefors, Vikström 2010). -Under huden i fingrarna och på hela kroppen finns nerver som är ungefär som långa trådar. Dessa trådar går upp till huvudet och där finns det något vi tänker med. – Hjärnan!: säger en pojke. Nervtrådarna skickar signaler till hjärnan och talar om att vi känner på något eller om något gör ont.

Jag valde att inte leka bulleribock med barnen som det var planerat utan vi tog istället fram materialen ur känselpåsarna för att känna på dem ytterligare. Vi kände på olika delar av kroppen: näsan, armen, benen, magen och ryggen. Detta var väldigt uppskattat och barnen skrattade mycket då det killades. Detta blev en uppskattad lek. Men det var konstigt att det inte kändes likadant överallt… Jag förklarade att det är för att i har olika många känselceller på olika delar av kroppen, på fingrarna har ganska många, men på ryggen har vi inte alls många. – Ja, för på ryggen finns bara en narv! svarar en flicka.

Reflektion:
Jag blev positivt överraskad att barnen orkade sitta så länge och att de var intresserade hela tiden. Visst blev det lite utsvävningar ibland, men de verkade vara nyfikna och intresserade. Att starta med en bok fungerade bra och jag kom att ha, katter, lite som ett tema genom aktiviteten. Detta var något som barnen lätt kunde relatera till och det väckte många tankar. Känselpåsarna var uppskattade och barnen hade svårt att vänta på sin tur. Jag var noga med att barnen skulle känna sig fram och det var inte viktigt för mig att de skulle gissa ”rätt”. Jag la mer fokus på att de skulle beskriva materialen. ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik” (Lpfö 98/2010 s.13).

Jag upplevde att det ar en lagom stor grupp att ha aktiviteten med. Eftersom det endast var tre barn så fick barnen inte vänta alltför länge på sin tur och de kunde på det sättet bibehålla sitt intresse och lyssna på de andra barnen.

Jag valde att spela in min aktivitet på diktafon och det kan jag rekommendera. Jag upptäckte på ett par ställen att jag missuppfattat barnen och inte hörde vad de sa. Dessutom hade jag en hjälp att minnas aktiviteten och slapp då att anteckna utan kunde koncentrera mig på barnen och aktiviteten.

När jag nu har sett barnens intresse och förståelse i ämnet skulle det vara intressant att pröva fler aktiviteter på fenomenet. Ett förslag jag kom att tänka på är att hur barnen skulle sortera olika material utifrån känsel eller vad skulle de komma med om jag bad att få något lent, hårt, mjukt osv.
//Ulrika Ryberg, 3b

Referenser:
Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

Undervisningsmoment av Ida Johansson (flyta och sjunka)

Jag genomförde min aktivitet tillsammans med fem barn i åldrarna två till tre år. Min VFU-handledare var med under aktiviteten men deltog inte utan hon var observerande för att sedan ge mig respons. Jag utgick från vår gemensamma planering som man kan läsa om i tidigare inlägg.


Materialen jag använde mig av var:
En stor sten
En liten sten
En degklump
En clementin
En leksaksbåt
En plastkopp
En pusselbit
En penna
En leksaksko
Ett gem
En makaron


Jag började med att visa sakerna och schemat och sedan frågade jag barnen vad de tror flyter eller sjunker. Jag förstod direkt att barnen inte hade varit i kontakt med begreppen flyta och sjunka så mycket tidigare, eftersom de inte riktigt kunde svara på det. Jag försökte förklara för barnen hur det går till när något flyter eller sjunker och bestämde mig sen för att inte använda schemat.

Jag tog fram skålarna med vatten och barnen såg redan väldigt nyfikna ut. Jag la i sak efter sak. Innan frågade jag barnen om de trodde att sakerna skulle flyta eller sjunka. Det mesta, förstod jag, var mest chansningar från barnens sida, eftersom de upprepa vad jag nämnde sist eller det som kompisen sa, men det var ändå kul att se vad de svara. Barnen var lunga ett tag men sen ville alla gärna hjälpa till och lägga i sakerna i skålarna. Jag förklarade för dem att det var bäst att jag gjorde det så det inte skulle bli något tjafs och de verkade lyssna på vad jag hade att säga och vi fortsatte aktiviteten.

Jag avslutade med att förklara för barnen att det finns olika konstiga ord som beskriver varför de olika sakerna flyter eller sjunker. Densitet, ytspänning och Arkimedes princip är dessa ord. Flera av barnen upprepade ordet densitet. Jag avslutade med att fråga barnen om de tyckt att det varit roligt och om de kände att de lärt sig något. Alla barnen skrek i kör att det hade varit jätteroligt. En pojke räckte sedan upp handen och sa att ”nu vet jag att en sten inte flyter.” När aktiviteten var avslutad kom det fram två pojkar och frågade mig om de fick ta med några utav sakerna ut och prova i vattenpölarna.

Utvärdering

Ett utav strävansmålen som vi hade med i vår planering var att "Förskolan ska sträva mot att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld." Jag anser att jag lyckades fånga barnen och de verkade intresserade av det vi gjorde. Det går samtidigt in i nästa mål "Förskolan ska sträva mot att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap" Eftersom de inte kunde begreppen flyta och sjunka innan så är det bra att de fått en förståelse för dem. Jag känner dock att jag kunde tagit reda lite mer på deras förförståelse för just dessa begrepp.

Jag tycker att det är svårt att säga om de lärde sig något, men jag tror att jag skapade ett intresse och nästa gång de gör något sådant här så kanske de kommer ihåg lite om begreppen flyta och sjunka. Min handledare tyckte att jag gjorde bra ifrån mig och hon tyckte att jag förklarade på ett sätt som var på deras nivå. Hon frågade också bara av ren nyfikenhet varför jag tagit med orden densitet, ytspänning och Arkimedes princip. Jag tyckte att det var bra för barnens ordförråd och för att de ska ha hört orden i dess sammanhang för att kanske någon gång i framtiden kunna koppla dem till flyta, sjunka och vatten.

"Förskolan ska sträva mot att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap." Barnen var frågvisa och fråga varför vissa saker flöt och andra inte och genom att två pojkar tog med lite saker ut och provade de olika sakerna i vattenpölarna gjorde att jag kände att de blev intresserade av min aktivitet och ville utforska det lite mer. De visade andra barn och sa sådant som att ”den här båten här flyter”. Här ser jag lärande på ett mycket lekfullt sätt då de båda pojkarna leker med det och samtidigt visar för sina kamrater och förklarar hur det ligger till.

Vårt mål för aktiviteten var ”Att alla barn ges möjlighet att göra sin röst hörd och att alla barn deltar aktivt i experimentet utifrån sina förutsättningar.” Jag tycker att barnen har fått vara med och säga vad de tror och funderat över varför det blir som det blir och även om de inte lärt sig så har de i alla fall fått ett intresse för det. I det stora hela är jag nöjd med aktiviteten men jag borde tagit reda lite mer på barnens förförståelse om begreppen.

Lek och kreativitet
" Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter" (Lpfö 98, reviderad 10). Jag försökte göra aktiviteten på ett lekfullt sätt och jag upplevde det som att barnen tyckte det var roligt och spännande. Eftersom att två pojkar också tog med några utav sakerna med ut och lekte med ut så blir det ännu ett lärande på ett lekfullt sätt. De visade även andra barn som blev intresserade av det och tillsamman fortsatte de att leka med sakerna på ett lustfyllt sätt.



/Ida Johansson Grupp 3a

Undervisningsmoment Åsa Löfgren

Jag gör min VFU på en småbarnsavdelning, och tänkte därför att det vore en god idé att utgå från boken
"Totte går till doktorn" av Gunilla Wolde.
För att göra det hela lite mer intressant och öppna upp för samtal, bestämde jag mig för att berätta historien som flanosaga istället för bok. Berättelsens "höjdpunkt" när Totte får en spruta och sedan ett fint plåster, sätter igång barnens tankar och väcker deras lust att berätta om när de slagit sig, och det ena plåstret efter det andra visas stolt upp... En flicka pekade på ett blåmärke på knäet och ville sätta ett plåster där. Detta blev ett bra tillfälle att tala om skillnaden mellan sår och blåmärke, och varför båda gör ont, men att plåster inte behövs för det sist nämnda. Samtalet kretsar mest kring "att slå sig" och varför det gör ont, men vi kommer också in på hur det känns att ta på olika slags material. Jag hade här förberett för att ha olika känselpåsar, där barnen skulle få stoppa ner handen och känna utan att titta. Det visade sig dock att några barn upplevde det som obehagligt och därför ändrade jag utformningen något så att allt material samlades i en lite större påse. Barnen fick sedan turas om att ta upp något, känna på det och försöka beskriva för kamraterna hur det kändes att hålla i. Alla barn fick känna på allt material ;
en gummiboll med taggar
en flörtkula
sandpapper
en metallnyckel
en ej uppblåst ballong
en sten
en plastspindel
och en burk med slime.
Det blev inte någon större variation på beskrivningar, de flesta upprepade vad den första sagt. Här måste man dock beakta barnens ålder och den språkliga begränsning det medför. Jag gjorde dem uppmärksamma på att det känns olika beroende på om man känner på något med handen eller exempelvis armbågen.
Något som flera barn reagerade på var att sandpappret kändes olika beroende på vilken sidan av remsan man drog med naglarna, på papperssidan eller den skrovliga sidan.
Slimet gav många skratt, men några var tveksamma till att känna på det, "det va läskigt".
I läroplanen Lpfö98 står det att "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära (Utbildningsdepartementet, 1998/Rev2010 s9).Detta hade jag i åtanke när jag genomförde mitt moment. Jag ville att barnen skulle få erfara olika slags upplevelser av känsel, och samtidigt skapa förutsättningar för ett lärande på ett lekfullt sätt.
Referens:
Utbildningsdepartementet, (1998/Rev2010). Läroplan för förskolan Lpfö98.Reviderad 2010. Stockholm: Regeringskansliet

Teknik i förskolan - Frida Karlsson

Vad är teknik? Det första jag tänker på när jag hör ordet teknik är när jag hade teknik i skolan, då vi fick arbeta med lampor och hur de fungerar och försöka koppla ihop sladdar så att lampan skulle lysa. Teknik handlar mycket om att man ska fundera och reflektera kring saker. Teknik för mig är även datorer och verktyg.

Genom kursen Naturvetenskap och teknik har jag nu fått en bredare förståelse av vad teknik innebär. Teknik är i princip ”allt” som finns omkring oss.

Jag har observerat hur de arbetar med teknik på min Vfu och kommer här att delge mina tankar och reflektioner kring detta. Barnen omges av teknik både inne och ute. Det finns mycket material som gör det möjligt för barnen att utforska teknik på min vfu. Barnen bygger mycket med lego, klossar och kaplastavar och kreativiteten flödar.  De bakar, målar, cyklar och klättrar mm. Barnen gillar även att pyssla då de arbetar mycket med sax, lim och formar. Teknik finns även vid matsituationen, hur fungerar en gaffel och kniv? Vid påklädningen, varför använder vi kläder och hur går vi tillväga för att få på oss dem? Gymnastiken, där barnen får springa röra sig på olika sätt och greppa bollar och lära sig att balansera.

Vad jag har sett när jag har observerat barnen är att de älskar att utforska saker. Barnen ”leker” mycket med vatten, då detta är ett stort intresse för nästan alla barnen. De leker med vatten både inne och ute och de löser problem och provar saker kring vatten. Vaktmästaren är en person som alla barnen vet vem det är och när de träffar honom är de väldigt intresserade av vad han har att visa.

Barn är väldigt intresserade av teknik och man skulle kunna arbeta mycket kring detta i förskolan, ta vara på nyfikenheten som finns hos barnen. Hur gör vi då det? Jag anser att man ska låta barnen experimentera och utforska saker och ting. Som förskollärare får man inte vara rädd för att låta barnen pröva saker.” Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar, och utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (lpfö 98 rev. 2010).

Teknik har alltid funnits och finns i barnens vardagsituationer, vi använder oss av teknik jämt utan att tänka på det. Teknik är uppfinningar som hjälper oss till ett lättare, snabbare eller bekvämare sätt att utföra vissa göromål i vår vardag (Ginner, T. 2010. Teknik i skolan).