Undervisningsmoment av Ulrika Ryberg

Tillsammans med min studiegrupp, 3b, har vi gjort en grovplanering som jag utgick från i mitt planerade undervisningsmoment. Jag förberedde mig för min aktivitet genom att plocka fram material till de olika känselpåsarna och de böcker som jag planerade att läsa. Min tanke var att i de olika känselpåsarna skulle det finnas material som inte var så uppenbara och välkända för barnen. Detta för att barnen verkligen skulle använda sitt känselsinne när de kände och inte minnet av sakerna. Därför kom det att i de olika påsarna ligga: ett långhårigt pälstyg, en sandpapperskloss, två stenklossar (en rumstempererad och en iskall) samt en taggig massageboll som jag hittade på förskolan.

Jag kom att ha aktiviteten med tre barn i åldern tre år. Jag berättade för barnen att idag skulle vi använda känselsinnet och jag började med att läsa boken: Totte leker med kisse, samt även en känselbok om katter. På det sättet kunde barnen relatera till katter i sin omgivning och jag fick en uppfattning om barnens förförståelse. Jag ställde frågor utifrån innehållet i boken, t.ex:

• Hur tror ni att Totte tycker att katten känns? Killig, pälsig, varm.
• Vad tror ni att katten tycker om att Totte klappar den? Katten tycker om det, då börjar katten låta så där roligt…
• Hur tror ni att det känns på Tottes arm när katten river Totte? Aj, det kan komma blod! Det svider, men jag brukar vara snäll mot kisse! (kan man ana en viss förförståelse?)

I känselboken fick de jämföra olika material som symboliserar olika delar av katten: morrhår, päls, tunga m.m. Detta tyckte barnen var spännande: Pälsen är alldeles mjuk och skön! Morrhåren är hårda och lite killiga. Tungan är lite hård och vass! Pälsen är skönast att ta på…

Nu fick barnen känna i de olika känselpåsarna. De fick känna en och en och det tror jag gjorde att spänningen ökade när de hörde vad kamraterna sa.
• Pälstyget: Mjukt och skönt och pälsigt på min hand! Känns som en päls! Känns som vi har gömt kisse!
• Sandpappersklossen: Hårt och lite mjukt! Vass (skrapar med naglarna).
• Stenklossarna: Men den här är ju kall! Den är hård och kall, men inte denna, den är bara hård!
• Massageboll: Taggig och mjuk! Taggig, en röd boll! (här förstod jag att bollen inte var okänd för barnen)

Något som jag noterade var att barnen gärna använde sig av orden: hård och mjuk. Sandpappret var både mjukt och hårt… Vi pratade lite om det och det var då de kom på att man kan säga att pappret är vasst och att kattens päls känns len. På det sättet utvecklas även ordförrådet.

Jag försökte förklara för barnen lite enkelt hur känselsinnet fungerar och för att förenkla för barnen använde jag mig av metaforer. Genom att använda metaforer kan barnen lättare ta till sig begrepp och hjälpa dem att ordna kunskapen i en välbekant struktur och komplexa fenomen upplevs som mindre komplexa (Helldén, Jonsson, Karlefors, Vikström 2010). -Under huden i fingrarna och på hela kroppen finns nerver som är ungefär som långa trådar. Dessa trådar går upp till huvudet och där finns det något vi tänker med. – Hjärnan!: säger en pojke. Nervtrådarna skickar signaler till hjärnan och talar om att vi känner på något eller om något gör ont.

Jag valde att inte leka bulleribock med barnen som det var planerat utan vi tog istället fram materialen ur känselpåsarna för att känna på dem ytterligare. Vi kände på olika delar av kroppen: näsan, armen, benen, magen och ryggen. Detta var väldigt uppskattat och barnen skrattade mycket då det killades. Detta blev en uppskattad lek. Men det var konstigt att det inte kändes likadant överallt… Jag förklarade att det är för att i har olika många känselceller på olika delar av kroppen, på fingrarna har ganska många, men på ryggen har vi inte alls många. – Ja, för på ryggen finns bara en narv! svarar en flicka.

Reflektion:
Jag blev positivt överraskad att barnen orkade sitta så länge och att de var intresserade hela tiden. Visst blev det lite utsvävningar ibland, men de verkade vara nyfikna och intresserade. Att starta med en bok fungerade bra och jag kom att ha, katter, lite som ett tema genom aktiviteten. Detta var något som barnen lätt kunde relatera till och det väckte många tankar. Känselpåsarna var uppskattade och barnen hade svårt att vänta på sin tur. Jag var noga med att barnen skulle känna sig fram och det var inte viktigt för mig att de skulle gissa ”rätt”. Jag la mer fokus på att de skulle beskriva materialen. ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik” (Lpfö 98/2010 s.13).

Jag upplevde att det ar en lagom stor grupp att ha aktiviteten med. Eftersom det endast var tre barn så fick barnen inte vänta alltför länge på sin tur och de kunde på det sättet bibehålla sitt intresse och lyssna på de andra barnen.

Jag valde att spela in min aktivitet på diktafon och det kan jag rekommendera. Jag upptäckte på ett par ställen att jag missuppfattat barnen och inte hörde vad de sa. Dessutom hade jag en hjälp att minnas aktiviteten och slapp då att anteckna utan kunde koncentrera mig på barnen och aktiviteten.

När jag nu har sett barnens intresse och förståelse i ämnet skulle det vara intressant att pröva fler aktiviteter på fenomenet. Ett förslag jag kom att tänka på är att hur barnen skulle sortera olika material utifrån känsel eller vad skulle de komma med om jag bad att få något lent, hårt, mjukt osv.
//Ulrika Ryberg, 3b

Referenser:
Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.