Undervisningsmoment Åsa Löfgren

Jag gör min VFU på en småbarnsavdelning, och tänkte därför att det vore en god idé att utgå från boken
"Totte går till doktorn" av Gunilla Wolde.
För att göra det hela lite mer intressant och öppna upp för samtal, bestämde jag mig för att berätta historien som flanosaga istället för bok. Berättelsens "höjdpunkt" när Totte får en spruta och sedan ett fint plåster, sätter igång barnens tankar och väcker deras lust att berätta om när de slagit sig, och det ena plåstret efter det andra visas stolt upp... En flicka pekade på ett blåmärke på knäet och ville sätta ett plåster där. Detta blev ett bra tillfälle att tala om skillnaden mellan sår och blåmärke, och varför båda gör ont, men att plåster inte behövs för det sist nämnda. Samtalet kretsar mest kring "att slå sig" och varför det gör ont, men vi kommer också in på hur det känns att ta på olika slags material. Jag hade här förberett för att ha olika känselpåsar, där barnen skulle få stoppa ner handen och känna utan att titta. Det visade sig dock att några barn upplevde det som obehagligt och därför ändrade jag utformningen något så att allt material samlades i en lite större påse. Barnen fick sedan turas om att ta upp något, känna på det och försöka beskriva för kamraterna hur det kändes att hålla i. Alla barn fick känna på allt material ;
en gummiboll med taggar
en flörtkula
sandpapper
en metallnyckel
en ej uppblåst ballong
en sten
en plastspindel
och en burk med slime.
Det blev inte någon större variation på beskrivningar, de flesta upprepade vad den första sagt. Här måste man dock beakta barnens ålder och den språkliga begränsning det medför. Jag gjorde dem uppmärksamma på att det känns olika beroende på om man känner på något med handen eller exempelvis armbågen.
Något som flera barn reagerade på var att sandpappret kändes olika beroende på vilken sidan av remsan man drog med naglarna, på papperssidan eller den skrovliga sidan.
Slimet gav många skratt, men några var tveksamma till att känna på det, "det va läskigt".
I läroplanen Lpfö98 står det att "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära (Utbildningsdepartementet, 1998/Rev2010 s9).Detta hade jag i åtanke när jag genomförde mitt moment. Jag ville att barnen skulle få erfara olika slags upplevelser av känsel, och samtidigt skapa förutsättningar för ett lärande på ett lekfullt sätt.
Referens:
Utbildningsdepartementet, (1998/Rev2010). Läroplan för förskolan Lpfö98.Reviderad 2010. Stockholm: Regeringskansliet