Pedagogisk forskning i Sverige 2003 årg 8 nr 1-2 s 58-69. Om att bli dokumenterad - Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation av Anne-Li Lindgren och Anna Sparrman
Efter att ha läst artikeln har vi i gruppen diskuterat hur den pedagogiska dokumentationen skiljer sig åt på våra olika förskolor. Även om vi är noga med att informera barnen om våra dokumentationer och att fråga om deras samtycke är det inte alls säkert att de förstått innebörden i att ha blivit dokumenterade. Däremot känns det inte mer än rätt att göra dem medvetna om detta. Barnkonventionen skriver också att barnet ska ha rätt till att uttrycka åsikter om händelser och frågor som rör dem.
Alla närvarande
torsdag 31 mars 2011
Saminarie om etik 31/3
Etiska perspektiv
Vi diskuterar huruvida djur och insekter ska behandlas i undervisningen. Vi tycker att djuren ska vara i sin naturliga miljö, så livet i stubben får inspekteras i skogen och bör inte tas in i lokalerna. Det är viktigt att man klargör för barn att sexlekar och dylikt är privat och inte ska ske på förskolan, samtidigt som man inte ska lägga skam i begreppet.
Det är viktigt men även svårt att diskutera etik då alla har olika tankar och åsikter, man ska respektera olikheterna som uppstår även om man inte håller med. Detta är viktigt i arbetslaget för att få en fungerande verksamhet.
Alla är närvarande.
Vi diskuterar huruvida djur och insekter ska behandlas i undervisningen. Vi tycker att djuren ska vara i sin naturliga miljö, så livet i stubben får inspekteras i skogen och bör inte tas in i lokalerna. Det är viktigt att man klargör för barn att sexlekar och dylikt är privat och inte ska ske på förskolan, samtidigt som man inte ska lägga skam i begreppet.
Det är viktigt men även svårt att diskutera etik då alla har olika tankar och åsikter, man ska respektera olikheterna som uppstår även om man inte håller med. Detta är viktigt i arbetslaget för att få en fungerande verksamhet.
Alla är närvarande.
tisdag 29 mars 2011
Undervisningsmoment , Emelie Berlin
Jag förberedde momentet genom att leta upp olika material som skulle kunna vara både spännande, nytt och bekant för barnen. Tanken var att jag skulle genomföra momentet med alla äldre barn på avdelningen runt 2 ½-3 års ålder. Men dessa barn var för tillfället inte på förskolan av olika anledningar. Därför valde jag att genomföra aktiviteten med endast en flicka på 2 ½. De olika materialen jag använde mig av var: Sandpapper, en kotte, ett provmaterial på en ryamatta och några byggklossar (vet ej namnet på dessa). Innan momentet genomfördes läste jag en bok ”Totte går till doktorn” för att ge flickan en inblick i ”känsel”. I boken får huvudpersonen Totte en spruta som gör ont och han blir kittlad under foten av doktorn för ett reflextest. Efter boken ställde jag ett antal frågor till flickan kring känsel:
De olika materialen la jag i olika påsar innan jag startade aktiviteten. Efter det kunde flickan stoppa ner handen och känna i de olika påsarna. Dock förstod hon inte från början att hon inte fick dra upp föremålet ur påsen utan att det var meningen att hon skulle hålla kvar handen i påsen och känna. När vi började med andra påsen hade hon förstått uppgiften och höll kvar handen i påsen och kände.
Materialet och kommentarer från flickan:
- Provbiten av en ryamatta: Där hon beskrev det som mjukt hår och att man kunde klappa det. Efter att hon hade känt tog vi upp föremålet och hon förde den mot sin kind och förklarade att det var skönt och räckte materialet till mig och sa ”Du med känna”.
- Kotten: När hon stoppade ner handen i påsen som innehöll kotten utbrast hon efter en stund ”gran” och ”vass”. Hon drog den mot sin kind och sa ”aj”.
- Sandpappret: När hon kände på sandpappret hörde jag hur hon började riva naglarna mot pappret och så skrattade hon. Antagligen för att friktionen i materialet gjorde att det vibrerade i hennes fingertoppar just där man har som flest känselreceptorer för vibration.
- Klossen: Här fick jag minst respons. Det hon uttryckte var att klossen inte var vass.
Reflektion:
Nu i efterhand så borde jag genomfört momentet med fler barn. Detta hade antagligen gett mig mer att arbeta och reflektera kring. Dock hade jag tur som fick bra svar från flickan. Under aktiviteten märkte jag att hon associerade vissa föremål utifrån sina tidigare erfarenheter. Som med kotten, den var hon bekant med eftersom att hon kunde med enbart händerna känna att det var en kotte.
Momentet med en flicka i den här åldern har ett mindre syfte, men inte mindre viktigt då det räcker med att hon får uppleva att det finns olika material som känns på åtskilliga sätt. Att vissa föremål kan kännas behagligt mot huden och att andra kan stickas och göra ont.
Momentet kan även kopplas till de nya mål som vi förskollärare har att sträva efter som till exempel ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik” (Lpfö 98/2010 s.13).
Aktiviteten kan kopplas till variationsteorin. Variation innebär att vi måste uppleva konstraster för att kunna hitta skillnader men också för att kunna känna igen. Som i detta moment. Om barnet aldrig har upplevt något annat som är vasst så kommer hon eller han heller aldrig kunna urskilja något som är mjukt och skillnaden där i mellan. Inte heller kommer barnet kunna känna igen ett andra föremål som känns mjukt eller vasst på ett annat sätt. (Helldén, G, m fl., 2010).
Referenser:
Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.
Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.
/Emelie Berlin
- Hur känns det att få en spruta?
- Finns det något annat som kan göra ont?
- Finns det något som kan kännas skönt?
De olika materialen la jag i olika påsar innan jag startade aktiviteten. Efter det kunde flickan stoppa ner handen och känna i de olika påsarna. Dock förstod hon inte från början att hon inte fick dra upp föremålet ur påsen utan att det var meningen att hon skulle hålla kvar handen i påsen och känna. När vi började med andra påsen hade hon förstått uppgiften och höll kvar handen i påsen och kände.
Materialet och kommentarer från flickan:
- Provbiten av en ryamatta: Där hon beskrev det som mjukt hår och att man kunde klappa det. Efter att hon hade känt tog vi upp föremålet och hon förde den mot sin kind och förklarade att det var skönt och räckte materialet till mig och sa ”Du med känna”.
- Kotten: När hon stoppade ner handen i påsen som innehöll kotten utbrast hon efter en stund ”gran” och ”vass”. Hon drog den mot sin kind och sa ”aj”.
- Sandpappret: När hon kände på sandpappret hörde jag hur hon började riva naglarna mot pappret och så skrattade hon. Antagligen för att friktionen i materialet gjorde att det vibrerade i hennes fingertoppar just där man har som flest känselreceptorer för vibration.
- Klossen: Här fick jag minst respons. Det hon uttryckte var att klossen inte var vass.
Reflektion:
Nu i efterhand så borde jag genomfört momentet med fler barn. Detta hade antagligen gett mig mer att arbeta och reflektera kring. Dock hade jag tur som fick bra svar från flickan. Under aktiviteten märkte jag att hon associerade vissa föremål utifrån sina tidigare erfarenheter. Som med kotten, den var hon bekant med eftersom att hon kunde med enbart händerna känna att det var en kotte.
Momentet med en flicka i den här åldern har ett mindre syfte, men inte mindre viktigt då det räcker med att hon får uppleva att det finns olika material som känns på åtskilliga sätt. Att vissa föremål kan kännas behagligt mot huden och att andra kan stickas och göra ont.
Momentet kan även kopplas till de nya mål som vi förskollärare har att sträva efter som till exempel ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik” (Lpfö 98/2010 s.13).
Aktiviteten kan kopplas till variationsteorin. Variation innebär att vi måste uppleva konstraster för att kunna hitta skillnader men också för att kunna känna igen. Som i detta moment. Om barnet aldrig har upplevt något annat som är vasst så kommer hon eller han heller aldrig kunna urskilja något som är mjukt och skillnaden där i mellan. Inte heller kommer barnet kunna känna igen ett andra föremål som känns mjukt eller vasst på ett annat sätt. (Helldén, G, m fl., 2010).
Referenser:
Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.
Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.
/Emelie Berlin
Bilder på materialet jag använde mig av
Teknik i förskolan av Ulrika Ryberg
Jo då, jag har haft teknik i skolan! Jag hör till den skara elever som fick bocka pepparkaksformer, göra elektriska kopplingar och jag har ett svagt minne att vi fick ta med våra cyklar och greja med. Så mycket mer minns jag inte från tekniktimmen i sjuan, för det var endast en timme under 1-2 terminer. Så mina förkunskaper om teknik kan man minst sagt säga att de var dåliga.
Nu skulle vi då observera/leta teknik i förskolan. Hur skulle detta gå? Till min stora lycka så skulle det precis startas upp ett teknikbord på förskolan. Skönt, då kan jag säkert hitta något där… Men till min stora förvåning så insåg jag ganska snart, efter att ha lyssnat på föreläsningar och läst litteratur, att här får man tänka om. Teknik fanns faktiskt överallt! Och tekniska är vi allihop för annars skulle vi inte fungera i dagens samhälle. Mycket av tekniken har kommit till genom att människan har haft behov av något, t.ex. att väva tyg fortare. I boken ”Teknik i skolan” kan vi läsa att något som är utmärkande för teknik är att den ska göra något sorts arbete. Med andra ord så finns teknik för att underlätta för oss. Så nu var det inte svårt att hitta teknik på förskolan! Allt ifrån självklara tekniska prylar som dator, ljusbord och kylskåp till de mer ”dolda” som penslar, bestick och dragkedjor.
På min vfu-förskola har de ett arbetssätt inspirerade av Reggio Emilia. De tror på det kompetenta barnet och mycket av lekmaterialet på förskolan är till för att barnen ska utforska, skapa och testa sig fram tillsammans eller individuellt. Konstruktionsmaterial används flitigt för att bygga tunnlar, hus, inhägnader m.m. och idag blev det en bana att träna balans på. En förskollärare sa: ”Tänk så mycket teknik de får gratis, ”bara” genom att leka!” Mycket kunskap och förståelse erövrar barnen i samspelet med andra genom bl.a. problemlösningar. Hur ska man kunna bygga ett tak på ett hus? Hur högt kan vi bygga? Går det att göra en bro utan att den rasar? Något som är bra med detta är att barnen leker med samma material. Här finns inte pojk- och flicklekar och på det sättet blir barnen behandlade som individer och inte efter könstillhörighet. Detta är något som också efterfrågas i ”Teknik i skolan” för att få flickor mer intresserade av teknik.
En fråga som väcktes under mina observationer var om pedagogerna någon gång benämnde för barnen att de sysslade med teknik eftersom pedagogerna ofta benämnde både matematik och svenska-språkträning. Pedagogerna erkände att det var något som de behövde bli bättre på, men att det nu börjar komma mer naturligt i och med att teknikbordet tillkommit. Det nystartade teknikbordet erbjuder för tillfället bl.a. att komma underfund med hur kugghjulet fungerar. ”Den svenska mekanikens fader”, Christoffer Polhem, lärde sig teknik genom att observera, tänka och pröva själv. Den egna erfarenheten var viktig för honom, precis som det är för barn (Ginner & Mattsson [red.],1996).
Eftersom reflektion och utforskande är viktigt på förskolan används flitigt även; projektorer, Smart-board, ljusbord, datorer, kameror och diktafoner. Jag vill påstå att barnen är väldigt duktiga på teknik och att de även ges stora möjligheter att utveckla sig genom material och kunnande från personalen. Även jag lär mig väldigt mycket genom att vara med bland barnen och ta del av deras funderingar och upptäckter.
/Ulrika Ryberg, 3b
Referenser:
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Genomförande av aktivitet. Helena Andersson.
Vi (grupp 3a) har tidigare i denna blogg presenterat vår planering med syfte och mål för vår aktivitet Flyta – Sjunka. Jag kommer här att redovisa mitt genomförande av aktiviteten.
Sex stycken barn, alla i åldern fyra till fem år, deltog i aktiviteten. Min VFU-handledare var närvarande under momentet, men deltog ej aktivt. Hennes roll var här att observera och dokumentera framför allt min lärprocess, för att sedan ge mig respons. Intressant är, tycker jag, att barnen direkt läste av våra olika ”roller”. Inte en enda gång under aktiviteten vände sig barnen till min handledare utan de samtalade och diskuterade endast med mig och sina kamrater.
Barnens nyfikenhet väcks direkt när de ser att jag har en för dem ny väska med mig. ”Natur Vetenskaps Väskan”.
Jag tar fram föremålen jag lagt i väskan en i taget och vi talar samtidigt om vad det är för föremål och alla barn får känna på allt. När alla föremål är framtagna jämför vi dem med varandra, apelsinen är större än vindruvan, kaplastaven är av trä – tomburken av plåt osv. Alla barnen deltar aktivt och delar med sig av sina tankar kring föremålen. När jag sedan tar fram tabellen och läser vad som står skrivet; Vad flyter? = har lägre densitet än vatten, konstaterar ett barn att vi fått ett uppdrag. Vi ska undersöka vad som flyter!
Innan vi provar ett föremål får barnen ställa en hypotes. Flyter eller sjunker? Varför? Apelsinen, som vi börjar med, är alla barn övertygande om kommer att sjunka. ”Den är stor”. När sedan apelsinen flyter och jag frågar igen diskuterar barnen med varandra ”Den är som en badboll” Den är tjock”. Apelsinen har en lägre densitet än vatten konstaterar jag och vi sätter ett kryss i vår tabell.
Att en vindruva sjunker förvånar barnen. Hur kan det komma sig, undrar jag. ”För att den är liten”, kommer barnen överens om. ”Vindruvan har högre densitet än vatten, inget kryss här”, säger jag. Ju fler saker vi provar desto mindre blir barnens lust att ställa en hypotes, de vill prova och se med en gång! Jag nöjer mig därför med att enbart fråga; flyter eller sjunker? utan att barnen behöver tänka kring varför de tror det ena eller andra. Att tomburken kommer att flyta är barnen helt säkra på och det stämmer. ”Den är ju också tjock”, säger ett barn. Jag häller då i vatten i burken och frågar vad barnen tror kommer att hända nu. Här råder delade meningar och vi provar. När burken sjunker säger ett barn som inte tidigare varit så verbalt aktivt; ”Den är samma tjock nu men tung”. ”Hur gör vi med krysset?”, undrar ett annat barn. Vi kommer överens om att eftersom burken hade en lägre densitet än vatten när den var tom ska den få ett kryss. Överlag var alla barnen mycket intresserade av tabellen. De var noga med att vi tog sakerna i den ordning de stod och när jag vid ett tillfälle glömmer att göra ett kryss blir jag påmind direkt. Eftersom alla barn fortfarande är intresserade och har roligt utökar jag min aktivitet (från planeringen) och ger barnen i uppdrag att hitta något litet inne på förskolan som de tror flyter. Alla barn ”lyckas” med uppdraget. Ett barn har valt ett gem. ”Titta, säger jag, ser ni att gemet flyter ovanpå vattnet? Det beror på ytspänningen!”
Vi undersöker om man kan känna ytspänningen. Det tycker en del barn att man kan, andra inte. Jag ber min handledare hämta en kryddburk (det blev dillkrydda) och diskmedel. ”Vet ni, säger jag, ytspänning tycker inte om diskmedel. Jag häller på dillkrydda på vattnet och ber barnen titta noga när jag droppar i en droppe diskmedel. ”Wow!”
Mina och min handledares reflektioner direkt efter att aktivitet är avslutad.
Jag lyckas fånga barnens intresse och de är intresserade och motiverade genom hela aktiviteten. Alla barn deltar (mer eller mindre) aktivt. Min handledare undrar om jag tänkt att barnen nu ska kunna begreppet densitet, jag svarar att det inte är min tanke. Men att jag anser att det är viktigt att barnen får höra det ”vetenskapliga språket” i sitt sammanhang och att tanken är att de ska få en ”känsla av” vad densitet handlar om. Min handledare tycker att det är bra att jag använde mig av dessa termer, hon menar att det ökar barnens ordförråd och hon ville bara höra vad min tanke med detta var. Vi reflekterar sedan över om alla barn, när aktiviteten startade, hade helt klart för sig vad flyta respektive sjunka var. (Något som jag tyvärr måste erkänna att jag tog för självklart). Vi konstatar att om så var fallet har dessa barn nu utvecklat en förståelse för vad flyta – sjunka är. Jag som är lite missnöjd med att jag inte lyckats få barnen att reflektera mer över varför något flyter förstår att det är inte lätt om man inte har de ”grundläggande” begreppen klart för sig. Som helhet är jag nöjd med min aktivitet (och min handledare också!). Jag nådde måluppfyllelse; alla barn gavs möjlighet att göra sin röst hörd och att alla barn deltog aktivt i experimentet utifrån sina förutsättningar. Och vi hade väldigt roligt hela tiden!
Sex stycken barn, alla i åldern fyra till fem år, deltog i aktiviteten. Min VFU-handledare var närvarande under momentet, men deltog ej aktivt. Hennes roll var här att observera och dokumentera framför allt min lärprocess, för att sedan ge mig respons. Intressant är, tycker jag, att barnen direkt läste av våra olika ”roller”. Inte en enda gång under aktiviteten vände sig barnen till min handledare utan de samtalade och diskuterade endast med mig och sina kamrater.
Barnens nyfikenhet väcks direkt när de ser att jag har en för dem ny väska med mig. ”Natur Vetenskaps Väskan”.
Jag tar fram föremålen jag lagt i väskan en i taget och vi talar samtidigt om vad det är för föremål och alla barn får känna på allt. När alla föremål är framtagna jämför vi dem med varandra, apelsinen är större än vindruvan, kaplastaven är av trä – tomburken av plåt osv. Alla barnen deltar aktivt och delar med sig av sina tankar kring föremålen. När jag sedan tar fram tabellen och läser vad som står skrivet; Vad flyter? = har lägre densitet än vatten, konstaterar ett barn att vi fått ett uppdrag. Vi ska undersöka vad som flyter!
Innan vi provar ett föremål får barnen ställa en hypotes. Flyter eller sjunker? Varför? Apelsinen, som vi börjar med, är alla barn övertygande om kommer att sjunka. ”Den är stor”. När sedan apelsinen flyter och jag frågar igen diskuterar barnen med varandra ”Den är som en badboll” Den är tjock”. Apelsinen har en lägre densitet än vatten konstaterar jag och vi sätter ett kryss i vår tabell.
Att en vindruva sjunker förvånar barnen. Hur kan det komma sig, undrar jag. ”För att den är liten”, kommer barnen överens om. ”Vindruvan har högre densitet än vatten, inget kryss här”, säger jag. Ju fler saker vi provar desto mindre blir barnens lust att ställa en hypotes, de vill prova och se med en gång! Jag nöjer mig därför med att enbart fråga; flyter eller sjunker? utan att barnen behöver tänka kring varför de tror det ena eller andra. Att tomburken kommer att flyta är barnen helt säkra på och det stämmer. ”Den är ju också tjock”, säger ett barn. Jag häller då i vatten i burken och frågar vad barnen tror kommer att hända nu. Här råder delade meningar och vi provar. När burken sjunker säger ett barn som inte tidigare varit så verbalt aktivt; ”Den är samma tjock nu men tung”. ”Hur gör vi med krysset?”, undrar ett annat barn. Vi kommer överens om att eftersom burken hade en lägre densitet än vatten när den var tom ska den få ett kryss. Överlag var alla barnen mycket intresserade av tabellen. De var noga med att vi tog sakerna i den ordning de stod och när jag vid ett tillfälle glömmer att göra ett kryss blir jag påmind direkt. Eftersom alla barn fortfarande är intresserade och har roligt utökar jag min aktivitet (från planeringen) och ger barnen i uppdrag att hitta något litet inne på förskolan som de tror flyter. Alla barn ”lyckas” med uppdraget. Ett barn har valt ett gem. ”Titta, säger jag, ser ni att gemet flyter ovanpå vattnet? Det beror på ytspänningen!”
Vi undersöker om man kan känna ytspänningen. Det tycker en del barn att man kan, andra inte. Jag ber min handledare hämta en kryddburk (det blev dillkrydda) och diskmedel. ”Vet ni, säger jag, ytspänning tycker inte om diskmedel. Jag häller på dillkrydda på vattnet och ber barnen titta noga när jag droppar i en droppe diskmedel. ”Wow!”
Mina och min handledares reflektioner direkt efter att aktivitet är avslutad.
Jag lyckas fånga barnens intresse och de är intresserade och motiverade genom hela aktiviteten. Alla barn deltar (mer eller mindre) aktivt. Min handledare undrar om jag tänkt att barnen nu ska kunna begreppet densitet, jag svarar att det inte är min tanke. Men att jag anser att det är viktigt att barnen får höra det ”vetenskapliga språket” i sitt sammanhang och att tanken är att de ska få en ”känsla av” vad densitet handlar om. Min handledare tycker att det är bra att jag använde mig av dessa termer, hon menar att det ökar barnens ordförråd och hon ville bara höra vad min tanke med detta var. Vi reflekterar sedan över om alla barn, när aktiviteten startade, hade helt klart för sig vad flyta respektive sjunka var. (Något som jag tyvärr måste erkänna att jag tog för självklart). Vi konstatar att om så var fallet har dessa barn nu utvecklat en förståelse för vad flyta – sjunka är. Jag som är lite missnöjd med att jag inte lyckats få barnen att reflektera mer över varför något flyter förstår att det är inte lätt om man inte har de ”grundläggande” begreppen klart för sig. Som helhet är jag nöjd med min aktivitet (och min handledare också!). Jag nådde måluppfyllelse; alla barn gavs möjlighet att göra sin röst hörd och att alla barn deltog aktivt i experimentet utifrån sina förutsättningar. Och vi hade väldigt roligt hela tiden!
Lek och kreativitet
Lust, meningsskapande, kreativitet, valmöjligheter och barns möjlighet till kontroll är viktigt i både lek och lärande. (Johansson och Pramling Samuelsson, 2007).
Min upplevelse är att barnen tyckte aktiviteten var rolig. Barnens tankar och erfarenhet kring vatten vidgades på ett lekfullt, lustfyllt sätt menar jag. De gavs möjlighet att experimentera och vara kreativa. Alla barn var aktiva och ville prova vad som flyter – sjunker och när jag egentligen planerat att avsluta aktiviteten önskade barnen fortsätta, vilket de fick. "Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande....." (Utbildningsdepartementet, Läroplan för förskolan Lpfö 98, 1998/reviderad 2010, s 7.) Makt, positioner och kontroll förekommer i alla mänskliga samspel och Williams (2006) forskning visar att det ofta är det barn som börjar/kommer på leken som har makten. Detta innebär att även om det var jag som bestämde ramarna för experimentet finns lekdimensionen med, det var ju jag som ”kom på” det hela.
//Helena Andersson
Referenser:
Johansson, E & Pramling Samuelsson, I. (2007). Att lära är nästan som att leka – Lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.
Williams, P. (2006). När barn lär av varandra – samlärande i praktiken. Stockholm: Liber.
måndag 28 mars 2011
Teknik i förskolan - Emelie Berlin
Det är lätt att tänka att teknik endast innebär tekniska prylar så som mobiltelefoner och datorer. Denna förståelse om teknik hade även jag innan jag startade kursen ”Naturvetenskap och teknik för förskollärare”. Efter ett flertal föreläsningar, seminarium, verksamhetsförlagd utbildning har jag fått en bredare syn och större insikt av vad teknik faktiskt innebär och även hur jag kan arbeta med detta i förskolan. Denna insikt har även utvecklats efter att ha läst Teknik i skolan (Ginner & Mattsson, 1996). Där författaren redan i början av boken hävdar att definitionerna av ”teknik” skiljer sig åt. Men teknik är i stora drag: ”uppfinningar som hjälper oss till ett lättare, snabbare eller bekvämare sätt att utföra vissa göromål i vår vardag”.
Under sex dagars praktik som jag genomfört på min förskola har jag observerat hur barn och vuxna arbetar kring teknik och hur de förhåller sig till den. Vid ett tillfälle fick jag möjlighet att vara med på ett undervisningstillfälle som ingick i en av avdelningarnas tema under våren som är ”Teknik– ljud, ljus, vatten, luft, magnetism och elektricitet”. I tekniktemat vill förskollärarna ge barnen möjlighet till att erövra kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande. Dessutom vill förskollärarna även väcka barnens intresse för teknik och ge de en möjlighet till förståelse och kunskap.
Jag observerade en aktivitet när de arbetade med fenomenet ”ljud”. Där förskollärarna inledde momentet genom att diskutera kring begreppet ”ljud” med barnen. Barnens förförståelse om vad ljud innebar för dem var också central i momentet. Mot slutet av aktiviteten fick varje barn tillverka varsin ”telefon” med hjälp av plastmuggar och ett snöre, en så kallad ”burktelefon”. Förskollärarna förklarade för barnen att ljud skapar vibrationer som förs över i snöret mellan muggarna, där av det starka ljudet i andra sidan snöret.
Teknik i förskolan syns inte bara i planerade undervisningsmoment med barnen utan också i den fria leken och i förskolans miljö. Tekniken finns också i saxarna. Hur ska du hålla saxen på bästa sätt för att kunna klippa en cirkel? Tekniken syns även i hur barnens försök till att bygga det högsta tornet av klossar. Men också under matsituationerna. Vilken teknik har barnen när de använder sig av gaffel och kniv under måltiderna på förskolan?
Det är viktigt att som förskollärare förstå att teknik finns överallt och att vi inte kommer ifrån det. Låt oss ta tillvara på de tillfällen vi ges i förskolan för att väcka/behålla/utveckla barnens intresse och ge de kunskaper kring teknik.
Referenser:
Ginner. T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.
Teknik i förskolan, Hanna Mollstedt
Jag har under vårterminens Vfu observerat min avdelnings förhållningsätt och arbete kring teknik. Först vill jag redogöra för hur min syn på begreppet teknik har vidgats i och med kursens gång. Jag tyckte själv att jag hade en bredare syn på teknik då jag inte bara tänkte att det innebar teknologi och mekanism utan även tekniska processer som att måla eller utöva en viss teknik i ens yrke eller intresse. Att teknik innefattar allt som står mellan människan och naturen och alla de tankar och idéer som skapar teknik, är en ny tankegång för mig. När man läser Ginner och Mattsons ”Teknik i förskolan” känns det däremot ganska självklart. I boken beskrivs teknik som ”hur man får något att fungera” till skillnad från naturvetenskapen där man vill förklara naturens fenomen, ”varför är det såhär?”.
På min praktik har personalen beskrivit att det är viktigt att låta barnen utforska och pröva olika idéer av teknik på egen hand. Istället för att ge direkta lösningar och svar på frågor är tanken att de ska uppmuntra, utmana och vara mer som handledare. På så sätt får barnen öva sin förmåga att hitta tekniska lösningar och det viktigaste är inte alltid att det blir rätt utan att barnen får öva problemlösning och pröva olika idéer. Att kunna lösa tekniska problem själva är en drivkraft i sig för barnen då de får känna stoltheten i att lyckas med något på egen hand.
Då teknik innefattar allt som står mellan människan och naturen är allt material och redskap på förskolan tekniska produkter. Ibland händer det att barnen uppmärksammar den sortens teknik, bla var det en flicka på förskolan som undrade "varför det kom fram mer penna" när man tryckte på stiftpennans övre del. Det personalen gjorde då var att fånga upp hennes intresse, de plockade isär pennan och pratade om hur det kunde tänkas gå till. Inne i pennan satt en fjäder, en spiralfjäder, vilket gjorde att de diskuterade skillnaden mellan en spiralfjäder och en fågelfjäder.
Då jag observerat eller varit delaktig i barnens lek har jag observerat att de ofta ställs inför problem som måste lösas, hur skall de få tornet att inte rasa? Hur skall dörren in till kojan kunna öppnas och stängas? Hur skall de nå något som står långt upp då fröken inte har tid att hjälpa? På så sätt blir leken ett tillfälle där de övar och prövar teknik.
fredag 25 mars 2011
Undervisningsmoment, Hanna Mollstedt
Utifrån den planering som tidigare lagts ut av grupp 3b har jag nu genomfört en samling tillsammans med 4 barn i sexårsåldern, två pojkar och två flickor. Jag började med att läsa ”Mamma Mu får ett sår”, där vi stannade och diskuterade händelser och fenomen i boken under själva läsningen. Jag hade planerade frågor och barnen ställde spontana frågor under läsningen. På så sätt blev det ett boksamtal där det utbyttes tankar och idéer och jag fick en uppfattning om barnens förförståelse kring ämnet känsel.
Jag frågade varför Mamma mu fick plåster på sitt sår och inte på sin bula, då jag fick svaret ”Man ska inte ha plåster på bulor, man ska ha en kall sked eller glass”, ” det ska vara kallt och då försvinner bulan”. Detta var något de hade upplevt själva på förskolan.
Då Kråkan sade sig vara kall i magen frågade jag hur de trodde att det kändes att vara kall i magen då det uppstod en diskussion om ilningar och domningar. ”Det känns kallt och gör ont, det gör ont i tänderna när man äter glass, då svider det i tänderna. När man äter glass kan det svida”
En av tjejerna fortsatte ”vet du, när man står stilla kan det göra ont i foten. Då måste man stampa jättehårt med foten så att det försvinner.” Detta motsatte sig en av killarna ”ne man tar av sig strumpan så försvinner det onda”. Vi pratade om att det kan kännas som att det sticker i foten om den ”somnat”.
En av flickorna pekade på kossans juver och berättade att det var magen, hon berättade också att kossan har fyra magar eftersom den har fyra spenar. Detta visade att hon hade förståelse för att kossan har fyra magar, dock har hon inte greppat att mage och spene skiljer sig åt utan ser det som samma sak. Detta har inget med just känsel att göra, dock är det naturvetenskap och därför fångade hennes tankar mig lite extra.
När kråkan sprutar vatten i ansiktet på mamma mu frågade jag hur de trodde att det kändes och jag fick svaren ” det gör ont, vatten är mjukt… Men hårt” ” Det är hårt när det kommer såhär (visar en snabb rörelse med handen mot ansiktet)”
På bilden då mamma mu slår sig trodde de att det gjorde ont och de uppmärksammade att hon grät på bilden. Barnen sa att man gråter när det gör ont, annars är gör det inte så farligt ont.
Känselpåsar
Fryst brödbit:
Mjukt, hårt i kanten, klibb som fastnar på fingrarna, halvvarmt, kallt
Mjukleksak som är uppvärmd i mikro:
Gossig, ”den är nog söt”, jättemjuk, kramig, lite varm, avlång, rund och jätterund, ”detta är nog ett gossedjur”
Taggig, ”nej den är inte taggig, det är som en borste”, fyrkantig, hård, det är mycket pinnar
Bomullspads
Jättemjuk, platt, många, mysigt, kletigt, vitt
Sedan lekte vi bulleribock. I början tryckte de alldeles för löst för att det skulle kännas något, jag förklarade då att man inte har lika mycket känsel på ryggen som i händerna och att de därför var tvungen att trycka hårdare.
Reflektion
Samlingen fokus var riktad mot det ämne som skulle läras ut, de fick genom boksamtal och känselpåsar sätta ord på olika sorters känsel. Genom att arbeta i grupp fick barnen ta del av varandras tankar och idéer. Barnen hade inte alltid samma uppfattning om hur ett och samma föremål kändes, vilket kan leda till att de vidgar sin begreppsuppfattning. För att kunna förstå att något är mjukt måste barnen också ha känt något hårt, lent, taggigt osv. Ju fler olikheter man kan urskilja desto fler begrepp lär barnen sig. På så sätt fick barnen urskilja flera aspekter av ett och samma fenomen och uppgiften kan då sägas ha utgått från variationsteorin (Imsen, 2005).
Då någon av barnen förstod vad påsen innehöll hände det att de beskrev föremål utifrån förförståelse och inte känsel. I dessa fall lärdes inte det som ämnades att lära ut, då gick de från att känna till att gissa.
Den sista leken var till för att göra det lekfullt och roligt samtidigt som vi pratade om känsel i begrepp som hårt och löst tryck. Då de praktiskt får erfara fenomenet blir det lättare att sätta in informationen i ett för dem givande sammanhang och göra det till kunskap.
Genom att jag som lärare finns där för att vägleda och förhoppningsvis engagera är tanken att barnen själva ska utveckla intresse till att söka och uppmärksamma vidare insikter och kunskap i ämnet. (Lpfö 98/ rev. 2010)
Referenser:
Imsen, Gunn (2006) Elevens värld - introduktion till pedagogisk psykologi. Studentlitteratur AB; Lund
Wieslander, Juja (2006) Mamma mu får ett sår. Natur och Kultur; Belgien
måndag 21 mars 2011
Teknik i förskolan av Helena Andersson
Jag har studerat och observerat teknik på min VFU förskola och kommer här att kort redogöra för mina tankar och reflektioner utifrån den teknik jag funnit.
Teknik är lika gammalt som människan. Människan har genom alla tider sökt lösningar på problem och metoder för att behärska naturen.”Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösning process.” (Ginner, T. 2010. Teknik i skolan, s 22). Vidare menar Ginner att teknik och den tekniska utvecklingen är ”människogjord” och därför måste relateras till människan och samhället.
Barnen på förskolan omges av teknik. Både innemiljön och utemiljön är full av teknik, det finns lampor, cyklar, leksaker, byggmaterial, toaletter, böcker, pennor, spadar, saxar, kläder, fönster, rutschkana med mera med mera! Ofta tas tekniken så för given (av både barn och vuxna) att man endast tänker på den då den INTE fungerar. Under mina samtal med lärarna på förskolan om teknik har jag noterat att de då främst tänker på datorn, snickarbänken, olika byggmaterial och på en del verktyg, till exempel sax, barnen använder i verksamheten. Jag kopplar detta till läroplanens strävansmål att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, redskap och material. (Lpfö 98 rev. 2010). Jag har däremot inte sett mycket av hur förskolan arbetar med strävansmålet att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen. Mina uppgifter i denna kurs har gett mig intressanta samtal och diskussioner med lärarna och detta har i förlängningen resulterat i att lärarna satt vissa ”teknik” mål för verksamheten denna termin. Dessa mål är att; tydliggöra den teknik barnen möter i sin vardag samt att integrera tekniken tydligare i avdelningens pågående tema; våra sinnen.
Min uppfattning är att barnen på förskolan är intresserade av och tycker att det är roligt/spännande med teknik. En dag vid matbordet kom vi att samtala om att gaffel och kniv är en teknisk ”uppfinning”. Ett barn som ännu har lite problem (motoriskt) med att använda dessa sa att det skulle vara bättre om maten hoppade upp på gaffeln. Hur skulle man kunna lösa det? frågade jag barnen och fick en mängd olika förslag, mer eller mindre genomförbara, men att barn är duktiga på att ”tänka nytt” fick jag verkligen bekräftat!
En populär person på VFU förskolan är vaktmästaren. När han kommer för att fixa något samlas det alltid barn kring honom. Kanske skulle man bjuda in vaktmästaren till en samling där han fick ta med sin spännande verktygslåda och berätta om sina verktyg och den teknik han möter i sitt arbete? Och varför inte bjuda in kokerskan? Hon använder ju verkligen teknik i sitt arbete! Jag tror att jag som lärare måste acceptera att jag inte alltid kommer att kunna svara på barnens alla frågor om teknik och tekniska fakta. Genom att dra nytta av expertis kan jag tillsammans med barnen få mer kunskap. Ginner och Mattsson (2010) konstaterar att skolan ofta beskylls för att vara alltför isolerad från omvärlden. Jag menar att inom teknik finns många möjligheter att ”koppla samman” förskola och samhället i övrigt. Dels genom att bjuda in ”experter” men också genom att man kan observera och studera teknik ur många perspektiv ute i samhället tillsammans med barnen.
Aadu Ott ( i Ginner och Mattson [red], 2010, Teknik i skolan) lyfter fram leksakers betydelse ur ett teknik perspektiv. Författaren menar att alla människor har en positiv syn på leksaker och att många intressanta tekniska principer används i leksaker. Här finns många möjligheter att arbeta med teknik ur flera perspektiv. Bland annat kan man undersöka hur någon leksak fungerar och man kan sätta fokus på teknikens historia genom att låta barnen reflektera över vad barn lekte med förr i tiden. Man kan till exempel läsa en saga om detta tema eller bjuda in någon äldre person att berätta. För att, om det behövs, skapa ett teknikintresse tror jag leksaker kan vara till stor hjälp, där kan tekniken verkligen kopplas samman med barns vardagsförståelse och förförståelse.
Jag vill avsluta med att säga att denna kurs verkligen har ändrat min syn på teknik. Från att ha tyckt; usch och hjälp, jag kan inget om teknik! Till att förstå att teknik finns runt omkring oss överallt och det behöver inte vara svårt och krångligt! Jag ser nu verkligen fram emot att upptäcka, utforska och lära mer om teknik både enskilt och tillsammans med barnen.
//Helena Andersson Grupp 3a
Teknik är lika gammalt som människan. Människan har genom alla tider sökt lösningar på problem och metoder för att behärska naturen.”Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösning process.” (Ginner, T. 2010. Teknik i skolan, s 22). Vidare menar Ginner att teknik och den tekniska utvecklingen är ”människogjord” och därför måste relateras till människan och samhället.
Barnen på förskolan omges av teknik. Både innemiljön och utemiljön är full av teknik, det finns lampor, cyklar, leksaker, byggmaterial, toaletter, böcker, pennor, spadar, saxar, kläder, fönster, rutschkana med mera med mera! Ofta tas tekniken så för given (av både barn och vuxna) att man endast tänker på den då den INTE fungerar. Under mina samtal med lärarna på förskolan om teknik har jag noterat att de då främst tänker på datorn, snickarbänken, olika byggmaterial och på en del verktyg, till exempel sax, barnen använder i verksamheten. Jag kopplar detta till läroplanens strävansmål att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, redskap och material. (Lpfö 98 rev. 2010). Jag har däremot inte sett mycket av hur förskolan arbetar med strävansmålet att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen. Mina uppgifter i denna kurs har gett mig intressanta samtal och diskussioner med lärarna och detta har i förlängningen resulterat i att lärarna satt vissa ”teknik” mål för verksamheten denna termin. Dessa mål är att; tydliggöra den teknik barnen möter i sin vardag samt att integrera tekniken tydligare i avdelningens pågående tema; våra sinnen.
Min uppfattning är att barnen på förskolan är intresserade av och tycker att det är roligt/spännande med teknik. En dag vid matbordet kom vi att samtala om att gaffel och kniv är en teknisk ”uppfinning”. Ett barn som ännu har lite problem (motoriskt) med att använda dessa sa att det skulle vara bättre om maten hoppade upp på gaffeln. Hur skulle man kunna lösa det? frågade jag barnen och fick en mängd olika förslag, mer eller mindre genomförbara, men att barn är duktiga på att ”tänka nytt” fick jag verkligen bekräftat!
En populär person på VFU förskolan är vaktmästaren. När han kommer för att fixa något samlas det alltid barn kring honom. Kanske skulle man bjuda in vaktmästaren till en samling där han fick ta med sin spännande verktygslåda och berätta om sina verktyg och den teknik han möter i sitt arbete? Och varför inte bjuda in kokerskan? Hon använder ju verkligen teknik i sitt arbete! Jag tror att jag som lärare måste acceptera att jag inte alltid kommer att kunna svara på barnens alla frågor om teknik och tekniska fakta. Genom att dra nytta av expertis kan jag tillsammans med barnen få mer kunskap. Ginner och Mattsson (2010) konstaterar att skolan ofta beskylls för att vara alltför isolerad från omvärlden. Jag menar att inom teknik finns många möjligheter att ”koppla samman” förskola och samhället i övrigt. Dels genom att bjuda in ”experter” men också genom att man kan observera och studera teknik ur många perspektiv ute i samhället tillsammans med barnen.
Aadu Ott ( i Ginner och Mattson [red], 2010, Teknik i skolan) lyfter fram leksakers betydelse ur ett teknik perspektiv. Författaren menar att alla människor har en positiv syn på leksaker och att många intressanta tekniska principer används i leksaker. Här finns många möjligheter att arbeta med teknik ur flera perspektiv. Bland annat kan man undersöka hur någon leksak fungerar och man kan sätta fokus på teknikens historia genom att låta barnen reflektera över vad barn lekte med förr i tiden. Man kan till exempel läsa en saga om detta tema eller bjuda in någon äldre person att berätta. För att, om det behövs, skapa ett teknikintresse tror jag leksaker kan vara till stor hjälp, där kan tekniken verkligen kopplas samman med barns vardagsförståelse och förförståelse.
Jag vill avsluta med att säga att denna kurs verkligen har ändrat min syn på teknik. Från att ha tyckt; usch och hjälp, jag kan inget om teknik! Till att förstå att teknik finns runt omkring oss överallt och det behöver inte vara svårt och krångligt! Jag ser nu verkligen fram emot att upptäcka, utforska och lära mer om teknik både enskilt och tillsammans med barnen.
//Helena Andersson Grupp 3a
söndag 20 mars 2011
Planering aktivitet Flyta – Sjunka Grupp 3a
Bakgrund: Vatten är en naturlig del i förskolebarnens vardag. De dricker, tvättar sig och leker med vatten. Vattenlek är uppskattat av många barn och att vatten fascinerar och lockar kan vi tydligt se utomhus så här års. Vattenpölar har en stark dragningskraft! När vi undersökt vad barnen har för tankar kring vatten har vi uppmärksammat att de främst tänker på vad de kan göra med vatten till exempel; bada, plaska, borsta tänderna, åka båt, vattna blommor och så vidare. Vår intention är att vidga barnens tankar/kunskaper om vatten. Vi har valt fenomenet flyta – sjunka som aktivitet och vi kommer att fokusera på densitet.
Genomförande: En grupp barn (3-8 st. beroende på grupp/ålder) kommer att på ett lekfullt sätt få experimentera/prova om olika material flyter eller sjunker. Innan de provar kommer vi att låta barnen ställa hypoteser kring vilket. Vi kommer att ha en enklare tabell där vi först tillsammans med barnen kryssar i den/de hypoteser barnen har och sedan efter att de provat kommer vi att kryssa i hur det var i verkligheten. Detta för att introducera en enklare vetenskaplig dokumentation för barnen. (se nedan)
(t ex) äpple
Vindruva
Legobit
Och så vidare…. Vi kommer att utgå ifrån olika material beroende av vad som finns tillgängligt på respektive förskola. Eftersom barnen ej kan läsa än kommer vi eventuellt ha bilder på de olika sakerna bredvid texten.
När barnen experimenterar har vi möjlighet att använda ett vetenskapligt språk kopplat till barnens egna erfarenheter i ett sammanhang.
Syfte:
Mål: Att alla barn ges möjlighet att göra sin röst hörd och att alla barn deltar aktivt i experimentet utifrån sina förutsättningar.
Strävansmål Lpfö 98/ rev. 2010: Förskolan ska sträva mot att varje barn
• Tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.
• Utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv.
• Utvecklar sin förståelse för naturvetenskap.
• Utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap.
// Helena, Sanna, Frida och Ida.
Genomförande: En grupp barn (3-8 st. beroende på grupp/ålder) kommer att på ett lekfullt sätt få experimentera/prova om olika material flyter eller sjunker. Innan de provar kommer vi att låta barnen ställa hypoteser kring vilket. Vi kommer att ha en enklare tabell där vi först tillsammans med barnen kryssar i den/de hypoteser barnen har och sedan efter att de provat kommer vi att kryssa i hur det var i verkligheten. Detta för att introducera en enklare vetenskaplig dokumentation för barnen. (se nedan)
Vatten H2O
Vad flyter? = har lägre densitet än vatten.
Hypotes Verklighet
(t ex) äpple
Vindruva
Legobit
Och så vidare…. Vi kommer att utgå ifrån olika material beroende av vad som finns tillgängligt på respektive förskola. Eftersom barnen ej kan läsa än kommer vi eventuellt ha bilder på de olika sakerna bredvid texten.
När barnen experimenterar har vi möjlighet att använda ett vetenskapligt språk kopplat till barnens egna erfarenheter i ett sammanhang.
Syfte:
• Ge barnen en konkret upplevelse av fenomenet Flyta – Sjunka
• Låta barnen prova sina hypoteser i verkligheten
• Öva barnens förmåga att lyssna, diskutera och reflektera.
• Visa barnen på ett sätt att dokumentera ett naturvetenskapligt experiment.
• Stimulera språkutvecklingen.
Mål: Att alla barn ges möjlighet att göra sin röst hörd och att alla barn deltar aktivt i experimentet utifrån sina förutsättningar.
Strävansmål Lpfö 98/ rev. 2010: Förskolan ska sträva mot att varje barn
• Tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld.
• Utvecklar sin förmåga att lyssna, reflektera och ge uttryck för egna uppfattningar och försöker förstå andras perspektiv.
• Utvecklar sin förståelse för naturvetenskap.
• Utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap.
// Helena, Sanna, Frida och Ida.
torsdag 17 mars 2011
Planering av aktivitet på VFU
Vi planerar att utgå från en bok som handlar om känsel, Mamma Mu får ett sår eller annan bok beroende på barnens ålder. Utifrån den har vi ett samtal om känsel och de frågor som uppstår under läsningen.
Vi har tänkt använda oss av känselpåsar med olika material, där barnen får känna och erfara olika former, material , temperatur och strukturer. Barnen uppmuntras att sätta ord på och reflektera över upplevelserna av materialet. Vi har som mål med uppgiften att barnen ska, genom variationsteorin, få en förståelse av känselsinnet. Detta anser vi att vi kan uppnå genom boksamtal, aktivitet samt leken "Bulleri, bulleri bock".
Vår planering utgår från Lpfö som säger att "Barn ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter" (Utbildningsdepartementet,Lpfö 98/10).
Grupp 3B / Matilda, Emelie, Hanna, Ulrika & Åsa
Referens
Utbildningsdepartementet. (1998/10). Läroplan för förskolan Lpfö98 Reviderad 2010. Stockholm : regeringskansliet.
Vi har tänkt använda oss av känselpåsar med olika material, där barnen får känna och erfara olika former, material , temperatur och strukturer. Barnen uppmuntras att sätta ord på och reflektera över upplevelserna av materialet. Vi har som mål med uppgiften att barnen ska, genom variationsteorin, få en förståelse av känselsinnet. Detta anser vi att vi kan uppnå genom boksamtal, aktivitet samt leken "Bulleri, bulleri bock".
Vår planering utgår från Lpfö som säger att "Barn ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter" (Utbildningsdepartementet,Lpfö 98/10).
Grupp 3B / Matilda, Emelie, Hanna, Ulrika & Åsa
Referens
Utbildningsdepartementet. (1998/10). Läroplan för förskolan Lpfö98 Reviderad 2010. Stockholm : regeringskansliet.
Besök på BALTHAZAR!!!
Nu har vi varit på Balthazar på ett litet studiebesök och det var verkligen intressant. Vi hade tur och fick följa med och observera en förskolegrupp under beesöket. Vi fick först följa med in i ett experimentrum där en pedagog genomförde olika experiment med kemiska processer. Bland annat fick vi se hur bakpulver reagerar med vatten i en försluten filmburk. Pedagogen skakade filmburken och efter en stund blev det ett kraftigt tryck och locket for upp i taket. Under experimenten frågade pedagogen om barnen hade några hypoteser om vad som skulle kunna tänkas hända. De hade många spännande förslag och ideer.
Under besöket fick vi bland annat veta vart på kroppen man har mest känsel. Vi har mest känsel på fingertopparna och minst känsel på ryggen. Detta eftersom vi använder händerna för att känna. Vi gick själva i sinnestunneln, där större delar av tunneln var mörklagd och vi fick använda händerna för att känna oss fram. Vi diskuterade även begreppet "känna" vad det kan betyda i ett vidare begrepp. Man kan känna musik och känna obehag osv. Gemensamt för all sorts känsel är att signaler skickas till hjärnan som tolkar signalerna med hjälp av individens förförståelse.
Under besöket fick vi bland annat veta vart på kroppen man har mest känsel. Vi har mest känsel på fingertopparna och minst känsel på ryggen. Detta eftersom vi använder händerna för att känna. Vi gick själva i sinnestunneln, där större delar av tunneln var mörklagd och vi fick använda händerna för att känna oss fram. Vi diskuterade även begreppet "känna" vad det kan betyda i ett vidare begrepp. Man kan känna musik och känna obehag osv. Gemensamt för all sorts känsel är att signaler skickas till hjärnan som tolkar signalerna med hjälp av individens förförståelse.
tisdag 15 mars 2011
Arkimedes princip!
Arkimedes princip
Eftersom vi har fenomenet vatten och vi redan har skrivit lite om det och densitet så kommer även här en liten utläggning av Arkimedes princip.
Kanske har du märkt när du badar att vissa föremål är lättare under vattnet än vad de är på land. Detta har med Arkimedes princip att göra. Arkimedes princip säger att vattnets lyftkraft motsvarar tyngden av det undanträngda vattnet. Alltså, om ett föremål väger 5 kg så måste det även kunna tränga undan 5kg(liter) vatten för att det ska flyta, men det är mer som spelar roll. Om föremålet har lägre densitet än vattnet så flyter det, men om det har större densitet än vattnet så flyter det inte om man inte anpassar formen så att föremålet förvarar luft under vattenytan.
Ett exempel: Vi säger att vi har en lerklump, den har högre densitet än vattnet därför kommer den inte att flyta. Men om vi nu formar den som en båt eller skål av något slag så blir volymen större och då ska den kunna flyta på grund av att den klarar av att tränga undan lika mycket vatten som den väger och ju större volymen är desto större är lyftkraften.
Hoppas att ni hängde med någorlunda på hur det fungerar. =)
Mvh Helena, Sanna, Frida och Ida
Eftersom vi har fenomenet vatten och vi redan har skrivit lite om det och densitet så kommer även här en liten utläggning av Arkimedes princip.
Kanske har du märkt när du badar att vissa föremål är lättare under vattnet än vad de är på land. Detta har med Arkimedes princip att göra. Arkimedes princip säger att vattnets lyftkraft motsvarar tyngden av det undanträngda vattnet. Alltså, om ett föremål väger 5 kg så måste det även kunna tränga undan 5kg(liter) vatten för att det ska flyta, men det är mer som spelar roll. Om föremålet har lägre densitet än vattnet så flyter det, men om det har större densitet än vattnet så flyter det inte om man inte anpassar formen så att föremålet förvarar luft under vattenytan.
Ett exempel: Vi säger att vi har en lerklump, den har högre densitet än vattnet därför kommer den inte att flyta. Men om vi nu formar den som en båt eller skål av något slag så blir volymen större och då ska den kunna flyta på grund av att den klarar av att tränga undan lika mycket vatten som den väger och ju större volymen är desto större är lyftkraften.
Hoppas att ni hängde med någorlunda på hur det fungerar. =)
Mvh Helena, Sanna, Frida och Ida
Teknik i förskolan av Sanna Larsson
Jag har observerat och studerat teknik på min verksamhetsförlagda plats, under mina observationer har jag utgått ifrån mål 2 & 3 som finns i kursplanen för denna kurs.
Michael Lindgren skriver i Ginner och Mattsson (2008) att teknikhistoria är en förklaring av det samhälle och den teknik vi lever med idag. Historian är ett slags facit av allt tidigare forskare har gjort misstag på, deras erfarenheter har vi lärt oss av. Teknikhistoria är oftast intressant och underhållande vilket leder till ett lustfyllt lärande och genom att teknik handlar om olika föremål kan vi använda oss av material för att göra kopior av tekniken som går att se och känna på. Detta leder till en bättre förståelse för fenomenet.
När det kommer till mina observationer säger jag som Ginner (2008) att:
”Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösning process.” (sid 22).
Men hur gör vi barnen medvetna om att allt detta är teknik? Jag tror det är viktigt att vi lärare är pålästa så att vi kan förmedla kunskapen till barnen. Man kan ställa utmanande frågor som exempelvis hur fungerar en sax? Eller vad är kläder gjorda av? Det är även viktigt att vi låter barnen själva få undersöka och experimentera med den teknik förskolan erbjuder. Det kan även vara roligt att uppfinna något tillsammans med barnen, låt dem bestämma vad och sedan får vi lärare fixa materialet och hjälpa till.
Mvh Sanna Larsson 3a
Motiv till val av naturfenomen.
Vi kommer här att motivera vårt val av fenomen med koppling till naturvetenskaplig innehållsrelevans och relevans för barnens förståelse av sin omvärld (vardagsförståelse).
Vatten är en förutsättning för liv. Sötvatten är världens viktigaste livsmedel. Vatten behövs också till jordbruk och industrier, boskap och andra djur. I Sverige ses rent vatten som en självklarhet men så är det inte i alla delar av världen. (WWF. Hämtad feb. 2011, http://www.wwf.se/source.php/1116621/wwf-1076303.pdf) För barnen på förskolan är vatten en naturlig del av vardagen. Man dricker vatten, tvättar sig och många gånger leker man med vatten varje dag. När vi samtalat med barnen om vatten har vi noterat att deras fokus ligger på vad man kan göra med vatten; exempelvis dricka, bada, åka båt, borsta tänderna, plaska och så vidare.”Barn, och även många vuxna, uppfattar vatten som något kontinuerligt och sammanhängande. Det är svårt för oss att förstå att vattnet består av partiklar med tomrum emellan. Vattnet är molekylerna och molekylerna är vattnet, …..” (Helldén, G, m fl., 2010, Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning, s 43).
För att förstå och i framtiden ta ställning i viktiga globala samhällsfrågor, här kopplat till vatten, menar vi att barnen måste få möjligheter att utveckla förståelse och kunskap kring vatten ur flera olika perspektiv, till exempel vattnets egenskaper, vatten kopplat till liv, vattnets kretslopp, resursfördelningen med mera. Med den tid vi har till vårt förfogande till denna uppgift har vi naturligtvis varit tvungna att begränsa oss men vi ser alla många möjligheter med att i framtiden arbeta med tema vatten. Vi menar att detta tema kan belysas ur flera perspektiv, inte minst ur ett naturvetenskapligt och tekniskt perspektiv.
I vår aktivitet har vi valt fenomenet flyta – sjunka. Vi kommer att sätta fokus på densitet. Vatten har en densitet (atomernas täthet) och om något flyter/sjunker beror på om det vi lägger i vattnet har högre eller lägre densitet. Barn är spontant intresserade och nyfikna på naturvetenskapliga fenomen (Elfström, I, Nilsson, B, Sterner, L, Wehner-Godée, C, 2008, Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära.) Att vatten fascinerar och lockar barn har vi alla sett under vår VFU. Vattenlek är mycket uppskattat av många barn och vattenpölar har en stark dragningskraft! Vår intention i vår aktivitet är att låta barnen experimentera och pröva sina teorier i praktiken. Vad flyter/sjunker? Varför är det så? Genom att barnen får sätta ord på vad de upplever och sina tankar kring detta ges vi också möjlighet att introducera en del av det vetenskapliga språket för barnen i ett sammanhang.
// Helena, Ida, Frida och Sanna.
Vatten är en förutsättning för liv. Sötvatten är världens viktigaste livsmedel. Vatten behövs också till jordbruk och industrier, boskap och andra djur. I Sverige ses rent vatten som en självklarhet men så är det inte i alla delar av världen. (WWF. Hämtad feb. 2011, http://www.wwf.se/source.php/1116621/wwf-1076303.pdf) För barnen på förskolan är vatten en naturlig del av vardagen. Man dricker vatten, tvättar sig och många gånger leker man med vatten varje dag. När vi samtalat med barnen om vatten har vi noterat att deras fokus ligger på vad man kan göra med vatten; exempelvis dricka, bada, åka båt, borsta tänderna, plaska och så vidare.”Barn, och även många vuxna, uppfattar vatten som något kontinuerligt och sammanhängande. Det är svårt för oss att förstå att vattnet består av partiklar med tomrum emellan. Vattnet är molekylerna och molekylerna är vattnet, …..” (Helldén, G, m fl., 2010, Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning, s 43).
För att förstå och i framtiden ta ställning i viktiga globala samhällsfrågor, här kopplat till vatten, menar vi att barnen måste få möjligheter att utveckla förståelse och kunskap kring vatten ur flera olika perspektiv, till exempel vattnets egenskaper, vatten kopplat till liv, vattnets kretslopp, resursfördelningen med mera. Med den tid vi har till vårt förfogande till denna uppgift har vi naturligtvis varit tvungna att begränsa oss men vi ser alla många möjligheter med att i framtiden arbeta med tema vatten. Vi menar att detta tema kan belysas ur flera perspektiv, inte minst ur ett naturvetenskapligt och tekniskt perspektiv.
I vår aktivitet har vi valt fenomenet flyta – sjunka. Vi kommer att sätta fokus på densitet. Vatten har en densitet (atomernas täthet) och om något flyter/sjunker beror på om det vi lägger i vattnet har högre eller lägre densitet. Barn är spontant intresserade och nyfikna på naturvetenskapliga fenomen (Elfström, I, Nilsson, B, Sterner, L, Wehner-Godée, C, 2008, Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära.) Att vatten fascinerar och lockar barn har vi alla sett under vår VFU. Vattenlek är mycket uppskattat av många barn och vattenpölar har en stark dragningskraft! Vår intention i vår aktivitet är att låta barnen experimentera och pröva sina teorier i praktiken. Vad flyter/sjunker? Varför är det så? Genom att barnen får sätta ord på vad de upplever och sina tankar kring detta ges vi också möjlighet att introducera en del av det vetenskapliga språket för barnen i ett sammanhang.
// Helena, Ida, Frida och Sanna.
måndag 14 mars 2011
Undervisningsmoment av Sanna Larsson (Flyta och sjunka)
Jag har nu genomfört ett undervisningsmoment tillsammans med 5 barn i 6 års åldern. Undervisningsmomentet gick ut på att barnen skulle få testa flyta och sjunka och vad detta beror på. Jag anser att densitet som "flyta och sjunka" handlar om är något som kan vara bra för barnen att veta eftersom det är ett naturfenomen som visar hur vattnet fungerar.
- Jag började ta fram två skålar fyllda med vatten och en bricka med ett antal olika material av saker som barnen skulle få testa om dessa saker kunde flyta eller om de sjönk. Innan barnen fick testa sakerna i vattnet ställde jag frågan: Vad tror ni flyter respektive sjunker bland alla saker? De blev ett vilt diskuterande om vad de trodde flöt respektive sjönk. Sedan fick de sätta igång att testa sig fram med sakerna och vattnet. Under tiden de testade sig fram ställde jag utmanande frågor som. Varför flyter just en plastskål? Eller hur kommer det sig att stenar sjunker? Vad är det som gör att en sak kan flyta över huvudtaget? Barnen hade sina egna teorier och de kom överens om att plast flyter för att det är lätt och stenar sjunker för att de är tunga.
En pojke kom på att det mesta borde flyta om man formar det till en båt. Detta tyckte jag visade på kreativitet och lärande så vi testade att forma en klump med lera för att se om den flöt bättre än när den var rullad som en kula. Detta fungerade till viss del, den flöt några sekunder och sedan sjönk den, men vi kom fram till att pojkens hypotes var rätt ändå eftersom när lerklumpen var formad som en kula sjönk den direkt. Enligt LpFö 98 rev. 2010 står det att barnen skall öka sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker och material. Detta visar pojken att han hanterar genom att förstå att saker flyter bättre i båtform eftersom det är en slags teknik.
Efter en stund av skratt och lek med flyta och sjunka kände jag att det var dags att berätta varför saker kan flyta. Jag berättade att de hade att göra med vattnets täthet, alltså densiteten. Enligt Helldén m fl. (2010) är det viktigt att barnen att höra de ”riktiga” begreppen istället för de metaforer som vi lärare ofta använder. Genom att barnen får höra det naturvetenskapliga begreppet kan de lära sig vad det är de egentligen lär sig och sedan när de går igenom begreppet i skolan kan de minnas de gånger begreppet har nämnts tidigare och vad de lärde sig då. Man kan läsa i LpFö 98 rev. 2010 att barnen bör utveckla en förståelse för växter, djur men även kemiska processer och fysikaliska problem. Barnen skall även kunna samtala och ställa frågor om naturvetenskap. I LpFö 98 rev. 2010 står det även hur viktig leken är och hur den hjälper barnen att uttrycka deras intressen och erfarenheter.
Mitt undervisningsmoment blev som en lek för barnen och efter ett tag kom en flicka på att vi skulle testa om sakerna flöt/sjönk lika bra i saltvatten. Vi hällde i massa salt i en av skålarna med vatten och eftersom jag visste att saker flyter lättare i saltvatten ville jag visa barnen hur en diskplopp som sjönk sakta men säkert i ”vanligt” vatten möjligtvis kunde flyta under längre tid i saltvatten. Vi började med att testa diskploppen i ”vanligt” vatten och sedan i saltvattnet och då flöt diskploppen ganska länge innan den tillslut sjönk. Med detta ville jag visa barnen att vattnets densitet kunde ändras när man löser något i det. Vi fortsatte med att testa med socker respektive socker och salt i vattnet men också diskmedel för att se vad som hände då.
Reflektion
Jag kunde se att barnen lärde sig vad densitet var eftersom de benämnde begreppet i diskussion med varandra under tiden de experimenterade. Att de på samma gång hade roligt under tiden de experimenterade var ett av mina mål under momentet. Jag ville inte att de skulle känna att undervisningsmomentet var något de var tvungna att göra utan att det hela tiden skulle vara lustfyllt och givande. För mig var det även viktigt att hålla mig lite i bakgrunden för att observera barnen och lyssna på deras hypoteser men att jag ändå skulle finnas där för att svara på deras frågor OCH ställa utmanande frågor till dem. Att de själva kom på intressanta frågor som att båtens form avgör om något flyter och att salt i vattnet gör skillnad för densiteten visade att de är kreativa och intresserade av naturvetenskap.
Jag avslutar med ett citat taget ur Wickman och Persson (2009):
”En yrkesutövares attityd till forskning är hans inställning till den verklighet som den behandlar.” av Donald A. Schön (sid 9).
Mvh Sanna Larsson grupp 3a
torsdag 10 mars 2011
Handledningstillfälle 3
Idag har vi fått handledning via webbcam med Stefan Andersson. Stefan beskrev nervernas uppbyggnad och de olika sorters nerver människan har. Fria nervändar är nerver som förgrenar sig i ändarna och kallas dendriter. Dendriterna skickar nervimpulser till cellkroppen som sedan skickas vidare till olika centra i hjärnan, beroende på vilken typ av stimuli det handlar om så som till exempel tryck, smärta eller temperatur. Efter att stimuli passerat dendriterna vidare till cellkärnan kommer det till cellens enda axon som ska föra stimuli till målcellen. Axonet skyddas av en hinna som kallas myelinskida.
Myelinskidan innehåller ämnet myelin som är en sorts fett.
/ Åsa, Ulrika, Emelie, Hanna och Matilda
Myelinskidan innehåller ämnet myelin som är en sorts fett.
/ Åsa, Ulrika, Emelie, Hanna och Matilda
Handledning 3 (3a)
Nu har vi haft handledningstillfälle 3 tillsammans med Biologen Stefan över webcam eftersom han inte hade möjlighet att närvara på högskolan.
Vi ställde samma tre frågor till honom som vi gjorde till fysikern Krister och fick samma svar av honom (se handledning 2). Det Stefan kunde ge oss var den bilogiska synen på densitet.
Mvh Sanna, Ida, Frida och Helena grupp 3a
Vi ställde samma tre frågor till honom som vi gjorde till fysikern Krister och fick samma svar av honom (se handledning 2). Det Stefan kunde ge oss var den bilogiska synen på densitet.
- Varför kan fiskar simma under vattnet utan att sjunka till botten? Hans svar var att fiskar har simblåsor som sitter under ryggraden och de är fyllda med gas, denna gas reglerar fisken, de reglerar alltså densiteten som gör att de kan simma i vatten utan problem. Detta gäller så gott som alla fiskar utom plattfiskar och malar som håller sig på botten hela tiden.
- Broskfiskar som hajar har inga simblåsor utan de använder sig av sin lever för att kunna simma. Deras lever producerar olja och eftersom olja har lägre densitet än vatten så kan de hålla sig flytande utan att sjunka till botten.
- Valar som är däggdjur andas ut all luft innan de dyker ner i vattnet för annars flyter de upp till ytan då en stor luftfylld lunga är alldeles för tung för att hålla under vattenytan. Vi människor är ju också däggdjur men vi andas in luft innan vi dyker ner i vattnet, valarna gör alltså tvärtom. Valarna klarar sig under vatten eftersom de använder sig av syret som finns i blod och muskler.
Mvh Sanna, Ida, Frida och Helena grupp 3a
onsdag 9 mars 2011
Hudens känselkroppar
I huden finns känselkroppar eller receptorer som var och en reagerar på olika stimuli; tryckreceptorer, värmereceptorer etc.
I receptorerna sker en omvandling till nervimpulser som skickas via ryggmärgen vidare till hjärnbarken.
Den enskilda nervcellen har ett begränsat område på huden; dess receptiva fält. Det som avgör omfattningen på området är antalet receptorer (Andersson och Solders, 1996).
Fingrar och ansikte är de områden som har högst täthet av receptorer och dessa kroppsområden har förhållandevis stor representation i hjärnbarken i relation till sin faktiska storlek.
Grupp 3b, Emelie, Hanna, Matilda, Ulrika och Åsa
Referens:
Andersson & Solders,(1996). NeuroFYSIOLOGI. Stockholm: Liber.
I receptorerna sker en omvandling till nervimpulser som skickas via ryggmärgen vidare till hjärnbarken.
Den enskilda nervcellen har ett begränsat område på huden; dess receptiva fält. Det som avgör omfattningen på området är antalet receptorer (Andersson och Solders, 1996).
Fingrar och ansikte är de områden som har högst täthet av receptorer och dessa kroppsområden har förhållandevis stor representation i hjärnbarken i relation till sin faktiska storlek.
Grupp 3b, Emelie, Hanna, Matilda, Ulrika och Åsa
Referens:
Andersson & Solders,(1996). NeuroFYSIOLOGI. Stockholm: Liber.
söndag 6 mars 2011
Känselsinnet
Man talar om de fem sinnena; hörsel, syn, lukt, smak och känsel. De första fyra sinnena är koncentrerade till specifika kroppsdelar t.ex. näsan, medan känselsinnet däremot finns över hela kroppen. Miljoner nervceller är spridda över hela huden och det finns ungefär 20 olika sorters sinnesceller. Varje sinnescell reagerar på en särskild sorts stimuli, t.ex. tryck, berörning, smärta eller temperatur. Signaler från sinnescellen transporteras via nerver till hjärnan. Där fångas de upp i känselcentrum.
Detta är en kort sammanfattning av känselsinnet och fortsättningsvis ska vi bl.a. försöka bena ut de olika begreppen.
/3b: Emelie, Hanna, Matilda, Ulrika och Åsa
Detta är en kort sammanfattning av känselsinnet och fortsättningsvis ska vi bl.a. försöka bena ut de olika begreppen.
/3b: Emelie, Hanna, Matilda, Ulrika och Åsa
Fingertoppskänsla!
Människan har en medfödd förmåga till Intermodal perception, vilket betyder att när ett sinne stimuleras kan detta även sätta igång reaktioner av andra sinnen (Askland och Sataoen, 2007). Koordinationen och samarbetet mellan de olika sinnena är av betydelse då ett sinne har nedsatt funktion. Exempelvis kan en människa med nedsatt syn utveckla en extrem känslighet i fingertopparna, vilket möjliggör tydning av blindskrift. Fantastiskt att detta går att lära sig, instämmer nog alla som någon gång "försökt" tyda blindskrift!
Grupp 3B
Referens
Askland & Satoen,(2007)Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt. Stockholm: Liber.
Grupp 3B
Referens
Askland & Satoen,(2007)Utvecklingspsykologiska perspektiv på barns uppväxt. Stockholm: Liber.
torsdag 3 mars 2011
onsdag 2 mars 2011
Vad är Densitet?
Densitet är massan delat på volymen.
Densitet, volymmassan är ett mått av ämnes täthet, alltså massa per volymenhet. Ju högre densitet ett ämne har desto större är mängden massa per volymenhet, densiteten påverkar alltså ämnets vikt. Densitet beror på hur tätt packade atomerna sitter, därför kan två olika stora saker väga olika mycket. I ett ämne med hög densitet sitter atomerna tätt packade, i ett ämne med låg densitet sitter atomerna glesare.
Densiteten har betydelse om något kan flyta eller inte. Ämnen med högre densitet än vatten sjunker, ämnen med lägre densitet än vatten flyter.
Människan har ungefär samma densitet som vatten i och med att vi flyter nätt och jämnt.
Källor:
http://grupp9a.skolbloggen.se/2011/02/15/vad-ar-densitet/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Densitet
http://www.ullvi.koping.se/upload/NV/Densitet%20eleverna.pdf
Densitet, volymmassan är ett mått av ämnes täthet, alltså massa per volymenhet. Ju högre densitet ett ämne har desto större är mängden massa per volymenhet, densiteten påverkar alltså ämnets vikt. Densitet beror på hur tätt packade atomerna sitter, därför kan två olika stora saker väga olika mycket. I ett ämne med hög densitet sitter atomerna tätt packade, i ett ämne med låg densitet sitter atomerna glesare.
Densiteten har betydelse om något kan flyta eller inte. Ämnen med högre densitet än vatten sjunker, ämnen med lägre densitet än vatten flyter.
Människan har ungefär samma densitet som vatten i och med att vi flyter nätt och jämnt.
Källor:
http://grupp9a.skolbloggen.se/2011/02/15/vad-ar-densitet/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Densitet
http://www.ullvi.koping.se/upload/NV/Densitet%20eleverna.pdf
tisdag 1 mars 2011
Vad är ytspänning?
”Det vi kallar ytspänning är de krafter som finns mellan vattenmolekylerna på en vattenyta.” (Helldén, G. m.fl., 2010, Vägar till naturvetenskapens värld, ämneskunskaper i didaktisk belysning, s 42).
Vattenmolekyler håller gärna ihop med varandra. På grund av färre bindningar får molekylerna vid ytan högre energi än molekylerna inuti vattnet.
De krafter som verkar på vattenmolekylerna vid ytan är riktade nedåt och mot sidorna. Det är ytspänningen som gör att droppar bildas, det finns inga krafter som drar utåt utan endast inåt. Alla vätskor har ytspänning men är särskilt tydlig hos vatten. Om inte ytspänning fanns skulle vätskans molekylerna flyga iväg åt olika håll så att det blev en gas.
Små och lätta insekter (till exempel vattenskräddaren) kan gå på vattnet för att ytan hålls samman av ytspänningen. Om man är försiktig kan man också lägga lätta saker, såsom ett gem, på vattenytan. Ytaktiva ämnen, som bland annat tensider, sänker ytspänningen och därmed försämras möjligheten för skräddaren att gå på vattnet och lätta saker sjunker. Detta kan vi testa genom att lägga ett gem på vattnet och sedan droppa i en droppe diskmedel. På http://www.youtube.com/watch?v=H5OAtWni9ZY kan man se just ett sådant experiment.
Att till exempel stora tunga båtar flyter beror på Arkimedes princip. (Vilket vi kommer att återkomma till).
Källor: Naturvetenskap.org http://www.naturvetenskap.org/ hämtad feb. 2011.
Umeå universitet, skolkemi http://school.chem.umu.se/ hämtad feb. 2011.
// Helena, Frida, Ida och Sanna
Vattenmolekyler håller gärna ihop med varandra. På grund av färre bindningar får molekylerna vid ytan högre energi än molekylerna inuti vattnet.
De krafter som verkar på vattenmolekylerna vid ytan är riktade nedåt och mot sidorna. Det är ytspänningen som gör att droppar bildas, det finns inga krafter som drar utåt utan endast inåt. Alla vätskor har ytspänning men är särskilt tydlig hos vatten. Om inte ytspänning fanns skulle vätskans molekylerna flyga iväg åt olika håll så att det blev en gas.
Små och lätta insekter (till exempel vattenskräddaren) kan gå på vattnet för att ytan hålls samman av ytspänningen. Om man är försiktig kan man också lägga lätta saker, såsom ett gem, på vattenytan. Ytaktiva ämnen, som bland annat tensider, sänker ytspänningen och därmed försämras möjligheten för skräddaren att gå på vattnet och lätta saker sjunker. Detta kan vi testa genom att lägga ett gem på vattnet och sedan droppa i en droppe diskmedel. På http://www.youtube.com/watch?v=H5OAtWni9ZY kan man se just ett sådant experiment.
Att till exempel stora tunga båtar flyter beror på Arkimedes princip. (Vilket vi kommer att återkomma till).
Källor: Naturvetenskap.org http://www.naturvetenskap.org/ hämtad feb. 2011.
Umeå universitet, skolkemi http://school.chem.umu.se/ hämtad feb. 2011.
// Helena, Frida, Ida och Sanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)