GRUPP 3 A +B: Undervisningsmoment, Hanna Mollstedt

Utifrån den planering som tidigare lagts ut av grupp 3b har jag nu genomfört en samling tillsammans med 4 barn i sexårsåldern, två pojkar och två flickor. Jag började med att läsa ”Mamma Mu får ett sår”, där vi stannade och diskuterade händelser och fenomen i boken under själva läsningen. Jag hade planerade frågor och barnen ställde spontana frågor under läsningen. På så sätt blev det ett boksamtal där det utbyttes tankar och idéer och jag fick en uppfattning om barnens förförståelse kring ämnet känsel.

Jag frågade varför Mamma mu fick plåster på sitt sår och inte på sin bula, då jag fick svaret ”Man ska inte ha plåster på bulor, man ska ha en kall sked eller glass”, ” det ska vara kallt och då försvinner bulan”. Detta var något de hade upplevt själva på förskolan.

Då Kråkan sade sig vara kall i magen frågade jag hur de trodde att det kändes att vara kall i magen då det uppstod en diskussion om ilningar och domningar. ”Det känns kallt och gör ont, det gör ont i tänderna när man äter glass, då svider det i tänderna. När man äter glass kan det svida”

En av tjejerna fortsatte ”vet du, när man står stilla kan det göra ont i foten. Då måste man stampa jättehårt med foten så att det försvinner.” Detta motsatte sig en av killarna ”ne man tar av sig strumpan så försvinner det onda”. Vi pratade om att det kan kännas som att det sticker i foten om den ”somnat”.

En av flickorna pekade på kossans juver och berättade att det var magen, hon berättade också att kossan har fyra magar eftersom den har fyra spenar. Detta visade att hon hade förståelse för att kossan har fyra magar, dock har hon inte greppat att mage och spene skiljer sig åt utan ser det som samma sak. Detta har inget med just känsel att göra, dock är det naturvetenskap och därför fångade hennes tankar mig lite extra.

När kråkan sprutar vatten i ansiktet på mamma mu frågade jag hur de trodde att det kändes och jag fick svaren ” det gör ont, vatten är mjukt… Men hårt” ” Det är hårt när det kommer såhär (visar en snabb rörelse med handen mot ansiktet)”

På bilden då mamma mu slår sig trodde de att det gjorde ont och de uppmärksammade att hon grät på bilden. Barnen sa att man gråter när det gör ont, annars är gör det inte så farligt ont.

Känselpåsar

Fryst brödbit:

Mjukt, hårt i kanten, klibb som fastnar på fingrarna, halvvarmt, kallt

Mjukleksak som är uppvärmd i mikro:

Gossig, ”den är nog söt”, jättemjuk, kramig, lite varm, avlång, rund och jätterund, ”detta är nog ett gossedjur”

Byggleksaker

Taggig, ”nej den är inte taggig, det är som en borste”, fyrkantig, hård, det är mycket pinnar

Bomullspads

Jättemjuk, platt, många, mysigt, kletigt, vitt

Sedan lekte vi bulleribock. I början tryckte de alldeles för löst för att det skulle kännas något, jag förklarade då att man inte har lika mycket känsel på ryggen som i händerna och att de därför var tvungen att trycka hårdare.

Reflektion

Samlingen fokus var riktad mot det ämne som skulle läras ut, de fick genom boksamtal och känselpåsar sätta ord på olika sorters känsel. Genom att arbeta i grupp fick barnen ta del av varandras tankar och idéer. Barnen hade inte alltid samma uppfattning om hur ett och samma föremål kändes, vilket kan leda till att de vidgar sin begreppsuppfattning. För att kunna förstå att något är mjukt måste barnen också ha känt något hårt, lent, taggigt osv. Ju fler olikheter man kan urskilja desto fler begrepp lär barnen sig. På så sätt fick barnen urskilja flera aspekter av ett och samma fenomen och uppgiften kan då sägas ha utgått från variationsteorin (Imsen, 2005).

Då någon av barnen förstod vad påsen innehöll hände det att de beskrev föremål utifrån förförståelse och inte känsel. I dessa fall lärdes inte det som ämnades att lära ut, då gick de från att känna till att gissa.

Den sista leken var till för att göra det lekfullt och roligt samtidigt som vi pratade om känsel i begrepp som hårt och löst tryck. Då de praktiskt får erfara fenomenet blir det lättare att sätta in informationen i ett för dem givande sammanhang och göra det till kunskap.

Genom att jag som lärare finns där för att vägleda och förhoppningsvis engagera är tanken att barnen själva ska utveckla intresse till att söka och uppmärksamma vidare insikter och kunskap i ämnet. (Lpfö 98/ rev. 2010)