Undervisningsmoment av Sanna Larsson (Flyta och sjunka)

Jag har nu genomfört ett undervisningsmoment tillsammans med 5 barn i 6 års åldern. Undervisningsmomentet gick ut på att barnen skulle få testa flyta och sjunka och vad detta beror på. Jag anser att densitet som "flyta och sjunka" handlar om är något som kan vara bra för barnen att veta eftersom det är ett naturfenomen som visar hur vattnet fungerar.

• Jag började ta fram två skålar fyllda med vatten och en bricka med ett antal olika material av saker som barnen skulle få testa om dessa saker kunde flyta eller om de sjönk. Innan barnen fick testa sakerna i vattnet ställde jag frågan: Vad tror ni flyter respektive sjunker bland alla saker? De blev ett vilt diskuterande om vad de trodde flöt respektive sjönk. Sedan fick de sätta igång att testa sig fram med sakerna och vattnet. Under tiden de testade sig fram ställde jag utmanande frågor som. Varför flyter just en plastskål? Eller hur kommer det sig att stenar sjunker? Vad är det som gör att en sak kan flyta över huvudtaget? Barnen hade sina egna teorier och de kom överens om att plast flyter för att det är lätt och stenar sjunker för att de är tunga.

En pojke kom på att det mesta borde flyta om man formar det till en båt. Detta tyckte jag visade på kreativitet och lärande så vi testade att forma en klump med lera för att se om den flöt bättre än när den var rullad som en kula. Detta fungerade till viss del, den flöt några sekunder och sedan sjönk den, men vi kom fram till att pojkens hypotes var rätt ändå eftersom när lerklumpen var formad som en kula sjönk den direkt. Enligt LpFö 98 rev. 2010 står det att barnen skall öka sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker och material. Detta visar pojken att han hanterar genom att förstå att saker flyter bättre i båtform eftersom det är en slags teknik.

Efter en stund av skratt och lek med flyta och sjunka kände jag att det var dags att berätta varför saker kan flyta. Jag berättade att de hade att göra med vattnets täthet, alltså densiteten. Enligt Helldén m fl. (2010) är det viktigt att barnen att höra de ”riktiga” begreppen istället för de metaforer som vi lärare ofta använder. Genom att barnen får höra det naturvetenskapliga begreppet kan de lära sig vad det är de egentligen lär sig och sedan när de går igenom begreppet i skolan kan de minnas de gånger begreppet har nämnts tidigare och vad de lärde sig då. Man kan läsa i LpFö 98 rev. 2010 att barnen bör utveckla en förståelse för växter, djur men även kemiska processer och fysikaliska problem. Barnen skall även kunna samtala och ställa frågor om naturvetenskap. I LpFö 98 rev. 2010 står det även hur viktig leken är och hur den hjälper barnen att uttrycka deras intressen och erfarenheter.

Mitt undervisningsmoment blev som en lek för barnen och efter ett tag kom en flicka på att vi skulle testa om sakerna flöt/sjönk lika bra i saltvatten. Vi hällde i massa salt i en av skålarna med vatten och eftersom jag visste att saker flyter lättare i saltvatten ville jag visa barnen hur en diskplopp som sjönk sakta men säkert i ”vanligt” vatten möjligtvis kunde flyta under längre tid i saltvatten. Vi började med att testa diskploppen i ”vanligt” vatten och sedan i saltvattnet och då flöt diskploppen ganska länge innan den tillslut sjönk. Med detta ville jag visa barnen att vattnets densitet kunde ändras när man löser något i det. Vi fortsatte med att testa med socker respektive socker och salt i vattnet men också diskmedel för att se vad som hände då.

Reflektion

Jag kunde se att barnen lärde sig vad densitet var eftersom de benämnde begreppet i diskussion med varandra under tiden de experimenterade. Att de på samma gång hade roligt under tiden de experimenterade var ett av mina mål under momentet. Jag ville inte att de skulle känna att undervisningsmomentet var något de var tvungna att göra utan att det hela tiden skulle vara lustfyllt och givande. För mig var det även viktigt att hålla mig lite i bakgrunden för att observera barnen och lyssna på deras hypoteser men att jag ändå skulle finnas där för att svara på deras frågor OCH ställa utmanande frågor till dem. Att de själva kom på intressanta frågor som att båtens form avgör om något flyter och att salt i vattnet gör skillnad för densiteten visade att de är kreativa och intresserade av naturvetenskap.

 

Jag avslutar med ett citat taget ur Wickman och Persson (2009):

”En yrkesutövares attityd till forskning är hans inställning till den verklighet som den behandlar.” av Donald A. Schön (sid 9).

Mvh Sanna Larsson grupp 3a