Genomförande av aktivitet. Helena Andersson.

Vi (grupp 3a) har tidigare i denna blogg presenterat vår planering med syfte och mål för vår aktivitet Flyta – Sjunka. Jag kommer här att redovisa mitt genomförande av aktiviteten.

Sex stycken barn, alla i åldern fyra till fem år, deltog i aktiviteten. Min VFU-handledare var närvarande under momentet, men deltog ej aktivt. Hennes roll var här att observera och dokumentera framför allt min lärprocess, för att sedan ge mig respons. Intressant är, tycker jag, att barnen direkt läste av våra olika ”roller”. Inte en enda gång under aktiviteten vände sig barnen till min handledare utan de samtalade och diskuterade endast med mig och sina kamrater.

Barnens nyfikenhet väcks direkt när de ser att jag har en för dem ny väska med mig. ”Natur Vetenskaps Väskan”.

Jag tar fram föremålen jag lagt i väskan en i taget och vi talar samtidigt om vad det är för föremål och alla barn får känna på allt. När alla föremål är framtagna jämför vi dem med varandra, apelsinen är större än vindruvan, kaplastaven är av trä – tomburken av plåt osv. Alla barnen deltar aktivt och delar med sig av sina tankar kring föremålen. När jag sedan tar fram tabellen och läser vad som står skrivet; Vad flyter? = har lägre densitet än vatten, konstaterar ett barn att vi fått ett uppdrag. Vi ska undersöka vad som flyter!

Innan vi provar ett föremål får barnen ställa en hypotes. Flyter eller sjunker? Varför? Apelsinen, som vi börjar med, är alla barn övertygande om kommer att sjunka. ”Den är stor”. När sedan apelsinen flyter och jag frågar igen diskuterar barnen med varandra ”Den är som en badboll” Den är tjock”. Apelsinen har en lägre densitet än vatten konstaterar jag och vi sätter ett kryss i vår tabell.
Att en vindruva sjunker förvånar barnen. Hur kan det komma sig, undrar jag. ”För att den är liten”, kommer barnen överens om. ”Vindruvan har högre densitet än vatten, inget kryss här”, säger jag. Ju fler saker vi provar desto mindre blir barnens lust att ställa en hypotes, de vill prova och se med en gång! Jag nöjer mig därför med att enbart fråga; flyter eller sjunker? utan att barnen behöver tänka kring varför de tror det ena eller andra. Att tomburken kommer att flyta är barnen helt säkra på och det stämmer. ”Den är ju också tjock”, säger ett barn. Jag häller då i vatten i burken och frågar vad barnen tror kommer att hända nu. Här råder delade meningar och vi provar. När burken sjunker säger ett barn som inte tidigare varit så verbalt aktivt; ”Den är samma tjock nu men tung”. ”Hur gör vi med krysset?”, undrar ett annat barn. Vi kommer överens om att eftersom burken hade en lägre densitet än vatten när den var tom ska den få ett kryss. Överlag var alla barnen mycket intresserade av tabellen. De var noga med att vi tog sakerna i den ordning de stod och när jag vid ett tillfälle glömmer att göra ett kryss blir jag påmind direkt. Eftersom alla barn fortfarande är intresserade och har roligt utökar jag min aktivitet (från planeringen) och ger barnen i uppdrag att hitta något litet inne på förskolan som de tror flyter. Alla barn ”lyckas” med uppdraget. Ett barn har valt ett gem. ”Titta, säger jag, ser ni att gemet flyter ovanpå vattnet? Det beror på ytspänningen!”

Vi undersöker om man kan känna ytspänningen. Det tycker en del barn att man kan, andra inte. Jag ber min handledare hämta en kryddburk (det blev dillkrydda) och diskmedel. ”Vet ni, säger jag, ytspänning tycker inte om diskmedel. Jag häller på dillkrydda på vattnet och ber barnen titta noga när jag droppar i en droppe diskmedel. ”Wow!”

Mina och min handledares reflektioner direkt efter att aktivitet är avslutad.
Jag lyckas fånga barnens intresse och de är intresserade och motiverade genom hela aktiviteten. Alla barn deltar (mer eller mindre) aktivt. Min handledare undrar om jag tänkt att barnen nu ska kunna begreppet densitet, jag svarar att det inte är min tanke. Men att jag anser att det är viktigt att barnen får höra det ”vetenskapliga språket” i sitt sammanhang och att tanken är att de ska få en ”känsla av” vad densitet handlar om. Min handledare tycker att det är bra att jag använde mig av dessa termer, hon menar att det ökar barnens ordförråd och hon ville bara höra vad min tanke med detta var. Vi reflekterar sedan över om alla barn, när aktiviteten startade, hade helt klart för sig vad flyta respektive sjunka var. (Något som jag tyvärr måste erkänna att jag tog för självklart). Vi konstatar att om så var fallet har dessa barn nu utvecklat en förståelse för vad flyta – sjunka är. Jag som är lite missnöjd med att jag inte lyckats få barnen att reflektera mer över varför något flyter förstår att det är inte lätt om man inte har de ”grundläggande” begreppen klart för sig. Som helhet är jag nöjd med min aktivitet (och min handledare också!). Jag nådde måluppfyllelse; alla barn gavs möjlighet att göra sin röst hörd och att alla barn deltog aktivt i experimentet utifrån sina förutsättningar. Och vi hade väldigt roligt hela tiden!

Lek och kreativitet

Lust, meningsskapande, kreativitet, valmöjligheter och barns möjlighet till kontroll är viktigt i både lek och lärande. (Johansson och Pramling Samuelsson, 2007).

Min upplevelse är att barnen tyckte aktiviteten var rolig. Barnens tankar och erfarenhet kring vatten vidgades på ett lekfullt, lustfyllt sätt menar jag. De gavs möjlighet att experimentera och vara kreativa. Alla barn var aktiva och ville prova vad som flyter – sjunker och när jag egentligen planerat att avsluta aktiviteten önskade barnen fortsätta, vilket de fick. "Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande....." (Utbildningsdepartementet, Läroplan för förskolan Lpfö 98, 1998/reviderad 2010, s 7.)  Makt, positioner och kontroll förekommer i alla mänskliga samspel och Williams (2006) forskning visar att det ofta är det barn som börjar/kommer på leken som har makten. Detta innebär att även om det var jag som bestämde ramarna för experimentet finns lekdimensionen med, det var ju jag som ”kom på” det hela.

//Helena Andersson

Referenser:

Johansson, E & Pramling Samuelsson, I. (2007). Att lära är nästan som att leka – Lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Williams, P. (2006). När barn lär av varandra – samlärande i praktiken. Stockholm: Liber.