Jag har studerat och observerat teknik på min VFU förskola och kommer här att kort redogöra för mina tankar och reflektioner utifrån den teknik jag funnit.
Teknik är lika gammalt som människan. Människan har genom alla tider sökt lösningar på problem och metoder för att behärska naturen.”Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösning process.” (Ginner, T. 2010. Teknik i skolan, s 22). Vidare menar Ginner att teknik och den tekniska utvecklingen är ”människogjord” och därför måste relateras till människan och samhället.
Barnen på förskolan omges av teknik. Både innemiljön och utemiljön är full av teknik, det finns lampor, cyklar, leksaker, byggmaterial, toaletter, böcker, pennor, spadar, saxar, kläder, fönster, rutschkana med mera med mera! Ofta tas tekniken så för given (av både barn och vuxna) att man endast tänker på den då den INTE fungerar. Under mina samtal med lärarna på förskolan om teknik har jag noterat att de då främst tänker på datorn, snickarbänken, olika byggmaterial och på en del verktyg, till exempel sax, barnen använder i verksamheten. Jag kopplar detta till läroplanens strävansmål att varje barn utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, redskap och material. (Lpfö 98 rev. 2010). Jag har däremot inte sett mycket av hur förskolan arbetar med strävansmålet att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen. Mina uppgifter i denna kurs har gett mig intressanta samtal och diskussioner med lärarna och detta har i förlängningen resulterat i att lärarna satt vissa ”teknik” mål för verksamheten denna termin. Dessa mål är att; tydliggöra den teknik barnen möter i sin vardag samt att integrera tekniken tydligare i avdelningens pågående tema; våra sinnen.
Min uppfattning är att barnen på förskolan är intresserade av och tycker att det är roligt/spännande med teknik. En dag vid matbordet kom vi att samtala om att gaffel och kniv är en teknisk ”uppfinning”. Ett barn som ännu har lite problem (motoriskt) med att använda dessa sa att det skulle vara bättre om maten hoppade upp på gaffeln. Hur skulle man kunna lösa det? frågade jag barnen och fick en mängd olika förslag, mer eller mindre genomförbara, men att barn är duktiga på att ”tänka nytt” fick jag verkligen bekräftat!
En populär person på VFU förskolan är vaktmästaren. När han kommer för att fixa något samlas det alltid barn kring honom. Kanske skulle man bjuda in vaktmästaren till en samling där han fick ta med sin spännande verktygslåda och berätta om sina verktyg och den teknik han möter i sitt arbete? Och varför inte bjuda in kokerskan? Hon använder ju verkligen teknik i sitt arbete! Jag tror att jag som lärare måste acceptera att jag inte alltid kommer att kunna svara på barnens alla frågor om teknik och tekniska fakta. Genom att dra nytta av expertis kan jag tillsammans med barnen få mer kunskap. Ginner och Mattsson (2010) konstaterar att skolan ofta beskylls för att vara alltför isolerad från omvärlden. Jag menar att inom teknik finns många möjligheter att ”koppla samman” förskola och samhället i övrigt. Dels genom att bjuda in ”experter” men också genom att man kan observera och studera teknik ur många perspektiv ute i samhället tillsammans med barnen.
Aadu Ott ( i Ginner och Mattson [red], 2010, Teknik i skolan) lyfter fram leksakers betydelse ur ett teknik perspektiv. Författaren menar att alla människor har en positiv syn på leksaker och att många intressanta tekniska principer används i leksaker. Här finns många möjligheter att arbeta med teknik ur flera perspektiv. Bland annat kan man undersöka hur någon leksak fungerar och man kan sätta fokus på teknikens historia genom att låta barnen reflektera över vad barn lekte med förr i tiden. Man kan till exempel läsa en saga om detta tema eller bjuda in någon äldre person att berätta. För att, om det behövs, skapa ett teknikintresse tror jag leksaker kan vara till stor hjälp, där kan tekniken verkligen kopplas samman med barns vardagsförståelse och förförståelse.
Jag vill avsluta med att säga att denna kurs verkligen har ändrat min syn på teknik. Från att ha tyckt; usch och hjälp, jag kan inget om teknik! Till att förstå att teknik finns runt omkring oss överallt och det behöver inte vara svårt och krångligt! Jag ser nu verkligen fram emot att upptäcka, utforska och lära mer om teknik både enskilt och tillsammans med barnen.
//Helena Andersson Grupp 3a
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar