Jo då, jag har haft teknik i skolan! Jag hör till den skara elever som fick bocka pepparkaksformer, göra elektriska kopplingar och jag har ett svagt minne att vi fick ta med våra cyklar och greja med. Så mycket mer minns jag inte från tekniktimmen i sjuan, för det var endast en timme under 1-2 terminer. Så mina förkunskaper om teknik kan man minst sagt säga att de var dåliga.
Nu skulle vi då observera/leta teknik i förskolan. Hur skulle detta gå? Till min stora lycka så skulle det precis startas upp ett teknikbord på förskolan. Skönt, då kan jag säkert hitta något där… Men till min stora förvåning så insåg jag ganska snart, efter att ha lyssnat på föreläsningar och läst litteratur, att här får man tänka om. Teknik fanns faktiskt överallt! Och tekniska är vi allihop för annars skulle vi inte fungera i dagens samhälle. Mycket av tekniken har kommit till genom att människan har haft behov av något, t.ex. att väva tyg fortare. I boken ”Teknik i skolan” kan vi läsa att något som är utmärkande för teknik är att den ska göra något sorts arbete. Med andra ord så finns teknik för att underlätta för oss. Så nu var det inte svårt att hitta teknik på förskolan! Allt ifrån självklara tekniska prylar som dator, ljusbord och kylskåp till de mer ”dolda” som penslar, bestick och dragkedjor.
På min vfu-förskola har de ett arbetssätt inspirerade av Reggio Emilia. De tror på det kompetenta barnet och mycket av lekmaterialet på förskolan är till för att barnen ska utforska, skapa och testa sig fram tillsammans eller individuellt. Konstruktionsmaterial används flitigt för att bygga tunnlar, hus, inhägnader m.m. och idag blev det en bana att träna balans på. En förskollärare sa: ”Tänk så mycket teknik de får gratis, ”bara” genom att leka!” Mycket kunskap och förståelse erövrar barnen i samspelet med andra genom bl.a. problemlösningar. Hur ska man kunna bygga ett tak på ett hus? Hur högt kan vi bygga? Går det att göra en bro utan att den rasar? Något som är bra med detta är att barnen leker med samma material. Här finns inte pojk- och flicklekar och på det sättet blir barnen behandlade som individer och inte efter könstillhörighet. Detta är något som också efterfrågas i ”Teknik i skolan” för att få flickor mer intresserade av teknik.
En fråga som väcktes under mina observationer var om pedagogerna någon gång benämnde för barnen att de sysslade med teknik eftersom pedagogerna ofta benämnde både matematik och svenska-språkträning. Pedagogerna erkände att det var något som de behövde bli bättre på, men att det nu börjar komma mer naturligt i och med att teknikbordet tillkommit. Det nystartade teknikbordet erbjuder för tillfället bl.a. att komma underfund med hur kugghjulet fungerar. ”Den svenska mekanikens fader”, Christoffer Polhem, lärde sig teknik genom att observera, tänka och pröva själv. Den egna erfarenheten var viktig för honom, precis som det är för barn (Ginner & Mattsson [red.],1996).
Eftersom reflektion och utforskande är viktigt på förskolan används flitigt även; projektorer, Smart-board, ljusbord, datorer, kameror och diktafoner. Jag vill påstå att barnen är väldigt duktiga på teknik och att de även ges stora möjligheter att utveckla sig genom material och kunnande från personalen. Även jag lär mig väldigt mycket genom att vara med bland barnen och ta del av deras funderingar och upptäckter.
/Ulrika Ryberg, 3b
Referenser:
Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar