”Det vi kallar ytspänning är de krafter som finns mellan vattenmolekylerna på en vattenyta.” (Helldén, G. m.fl., 2010, Vägar till naturvetenskapens värld, ämneskunskaper i didaktisk belysning, s 42).
Vattenmolekyler håller gärna ihop med varandra. På grund av färre bindningar får molekylerna vid ytan högre energi än molekylerna inuti vattnet.
De krafter som verkar på vattenmolekylerna vid ytan är riktade nedåt och mot sidorna. Det är ytspänningen som gör att droppar bildas, det finns inga krafter som drar utåt utan endast inåt. Alla vätskor har ytspänning men är särskilt tydlig hos vatten. Om inte ytspänning fanns skulle vätskans molekylerna flyga iväg åt olika håll så att det blev en gas.
Små och lätta insekter (till exempel vattenskräddaren) kan gå på vattnet för att ytan hålls samman av ytspänningen. Om man är försiktig kan man också lägga lätta saker, såsom ett gem, på vattenytan. Ytaktiva ämnen, som bland annat tensider, sänker ytspänningen och därmed försämras möjligheten för skräddaren att gå på vattnet och lätta saker sjunker. Detta kan vi testa genom att lägga ett gem på vattnet och sedan droppa i en droppe diskmedel. På http://www.youtube.com/watch?v=H5OAtWni9ZY kan man se just ett sådant experiment.
Att till exempel stora tunga båtar flyter beror på Arkimedes princip. (Vilket vi kommer att återkomma till).
Källor: Naturvetenskap.org http://www.naturvetenskap.org/ hämtad feb. 2011.
Umeå universitet, skolkemi http://school.chem.umu.se/ hämtad feb. 2011.
// Helena, Frida, Ida och Sanna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar