Genomförande av aktivitet. Matilda Petersson.

"Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar."  (Utbildnings-departementet, 1998/Rev 2010, s 7).

Jag valde att ha med fyra barn under min aktivitet, barnen är mellan två och tre år gamla. Jag funderade länge på vad jag kunde ha för material i ”känsel påsarna”, det skulle ju vara spännande för dem att få känna utan att titta, men samtidigt ville jag inte att materialet skulle vara helt främmande för dem. "Barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras och deras vilja och lust att lära ska stimuleras."  (Utbildnings-departementet, 1998/Rev 2010, s 8). Tillslut bestämde jag mig för att använda mig av en sten, riskorn samt ”päls” som sitter på huvan på jackan. Jag samlade barnen och gick in i vår läshörna, för att vi inte skulle bli störda av de andra barnen. En i mitt arbetslag satt med och observerade mig och aktiviteten för att sedan kunna ge mig feedback på hur det hela gick. Innan barnen fick känna i ”känsel påsarna” läste jag två böcker för att barnen skulle få mer förståelse om ”känsel”, jag tänkte att det kanske skulle bli lättare för dem att koppla ihop aktiviteten med känsel om man läste böckerna innan, så att de får en tydligare bild. När jag hade läst böckerna så försökte jag samtala lite om känsel, en utav frågorna jag ställde var: Hur känns det när man slår sig? Barnen hade en vag förståelse om hur det känns när något gör ont, men hade svårt att förklara det med ord. Det mesta de sa var att något gjorde ont, sen kunde de inte direkt vidareutveckla det, men tillsammans hade vi en liten dialog om dessa frågor. Vissa utav frågorna fick jag inte ens svar på, så dessa kanske var för svåra.

Jag hade förberett de olika påsarna innan jag genomförde aktiviteten, och la i de olika materialen och sedan tog jag ett gummiband runt för att de inte skulle kunna kika in i påsarna. Nu var det äntligen dags för de nyfikna barnen att få känna i de olika påsarna, de hade lite svårt att vänta när vi läste böckerna men det gick. Barnen fick i tur och ordning stoppa ner handen i de olika påsarna och känna. Man märkte att de tyckte att det var spännande, och de hade svårt att vänta på sin tur. Vid ett tillfälle när en pojke stoppade ner handen i påsen där riskornen låg drog han med hela handen upp ur påsen full av ris, jag förklarade att man bara fick känna och inte titta. Efter jag förklarat de så kände de bara. Under tiden barnen kände så frågade jag hela tiden hur de kändes, och om de kanske visste vad det var som låg i påsen. Det kom många olika förslag på vad de olika materialen kunde vara. En del utav kommentarerna löd:

Sten: Det är en tomte, de beskrev även att de var hårt. Jag frågade varför de trodde att de var en tomte, men jag fick inget direkt svar på den frågan. Dom var bara helt säkra på att det var en tomte. Dock så blev det lite av en ”kedjereaktion” då alla sedan svarade att de trodde att de var en tomte.

Riskorn: Här blev det ett litet misslyckande från början då den första pojken tog med sig hela hande upp med ris, då såg ju barnen detta så det var inte så mycket mer att tala om.

Pälsen: Här var de flesta överens om att det var hår, de kände på pälsen i påsen och sedan kände de på sitt eget hår, och konstaterade sedan att de måste vara hår.

Efter alla barnen hade känt i påsarna, tog jag upp ett material i taget och visade dem vad det var de hade känt på också fick de känna igen. Sedan killade jag dem även på armen, och frågade hur detta kändes, och då sa dem att de kittlades. Detta gjorde jag för att de även skulle få känna själva att det kan kännas på huden. ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik".   (Utbildnings-departementet, 1998/Rev 2010, s 13).

Reflektion kring aktiviteten

I det stora hela är jag nöjd med aktiviteten. Barnen på min avdelning är relativt små och det är svårt att på ett bra sätt förklara vad känsel är. Men med ”känsel påsarna” tycker jag att det blev mer tydligt för dem. Sen kan jag inte säga att dem är helt bekanta med vad just känsel är men jag tror ändå att jag har gett dem en god för förståelse för vad det är, en liten input. Eftersom jag tog det i olika steg, först läste jag böckerna, sedan pratade vi lite om det vi läst för att de sedan skulle få känna i de olika påsarna och förklara vad de kände. Detta tror jag underlättade för barnen och gav dem en tydligare bild av att saker och ting kan kännas olika. Svaren på vad som fanns i påsen var inte alltid rätt, men de hade olika förslag på hur det kändes och vad det kunde vara.

Nu i efterhand märker jag att jag kunde ha haft fler ”känsel påsar”, jag trodde att tre skulle vara lagom, men det hade klarat av fler påsar. De blev nästan lite besvikna när de var klara med att känna i de påsarna som var. De var nyfikna på att känna mer. Eftersom de visade ytterligare intresse så tycker jag att jag fångade barnen och gjorde dem nyfikna och intresserade, vilket var ett utav målen med min aktivitet.

Referens:
Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.