Huden innehåller ett antal sensoriska receptorer som registrerar det som huden kommer i kontakt med. Receptorerna talar om för oss hur något känns, detta för att kunna skilja på fara och njutning. Detta sinne registrerar: beröring, tryck, vibration, smärta, värme, kyla, klåda och kittling.
Beröring, tryck och vibration: I huden finns något som kallas för taktila receptorer som betyder känsel. Dessa receptorer stimuleras av beröring, tryck och vibration. Det finns flera olika slags taktila receptorer och alla finns på åtskilliga ställen i huden. Det finns receptorer som sitter på de hårlösa delarna av kroppen, tex på fingertopparna och det finns andra receptorer som sitter där vi har hår.
När exempelvis rör vid något så skickas det impulser från receptorerna upp genom CNS för registrering av känslan. Beroende på var på kroppen något känns tas signalerna upp på olika ställen i ryggraden. Till exempel leds känsel via stortån in ryggmärgen mellan ländkotorna och impulser från lillfingret mellan halskotorna.
När impulserna nått ryggmärgen leds de till slutmålet som ligger i storhjärnsbalken där de registreras och tolkas.
Det finns tre olika neuron i kroppens nervsystem. Första neuronet innehåller nerver som leder in till ryggmärgen och mellan ryggkotor på olika nivåer. Neuron nummer 2 korsar kroppens medellinje i den förlängda märgen och fortsätter till talamus där neuron nummer 3 finns. Korsningen innebär att det som känns på vänster kroppshalva registreras av höger hjärnhalva.
I hjärnbarken registreras impulserna från känselreceptorerna. I fingertopparna har vi mer känselreceptorer än i ryggen. Ju fler receptorer desto större plats tar impulserna i hjärnbarken. Detta för att lättare kunna registrera var exakt stenen i skon sitter. Därför är det svårare att avgöra var på ryggen det kliar.
/grupp 3b
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar