Undervisningsmoment - Frida Karlsson

När jag genomförde mitt undervisningsmoment utgick jag från den planering som vi tidigare lagt ut på bloggen.  Jag genomförde min aktivitet flyta, sjunka med fyra barn i fyraårsåldern. Min handledare var närvarande under min aktivitet, då hon observerade för att efter aktiviteten gemensamt kunna diskutera och ge mig respons.

Jag började med att ta fram en balja med vatten och de föremål som vi skulle experimentera med. De föremål jag valde var äpple, mynt, sten, värmeljus, penna och en tom plastflaska.
Jag frågade sedan barnen om de visste vad flyta respektive sjunka betyder. De visste inte riktigt vad det innebar så jag förklarade att flyta är när föremålet ligger ovanpå vattnet och sjunka är när föremålet lägger sig på botten av baljan. Sedan visade jag upp varje föremål och ställde frågan, Tror ni att denna kommer att flyta eller sjunka? Barnen var väldigt ivriga och gissade och jag fick både ja och nej till svar. Något som alla trodde skulle sjunka var stenen och något som alla trodde skulle flyta var plastflaskan. När jag sedan frågade, Varför de trodde att föremålet flöt respektive sjönk? var svaren för att den är tung respektive lätt eller stor respektive liten. Jag frågade även om man kan få plastflaskan att sjunka? Ett barn sa då, ”fyll den med vatten, då kanske den sjunker!”, då provade vi det och den sjönk. Det anser jag tyder på att man har en liten förståelse om vad som flyter respektive sjunker.

Jag försökte förklara varför vissa föremål flyter respektive sjunker genom att säga att det har och göra med vattnets täthet dvs. vattnets densitet och att densiteten beror på hur tätt packade atomerna sitter i ett föremål, därför kan två olika saker väga olika mycket. Jag visade även en bild för att förenkla det.

Jag lät dem seda hämta var sin sak som de trodde flöt eller sjönk och sedan fick de berätta varför de trodde det. Det tyckte barnen var roligt och alla ville prova.
Det blev sedan lite ”stökigt” och barnen blev lite rastlösa så jag valde att avsluta aktiviteten.

Utvärdering

Jag anser att jag genom min aktivitet skapade ett intresse för fenomenet flyta, sjunka för att barnen var intresserade och de var nyfikna på om föremålet flöt eller inte. Det är svårt att se om de förstod begreppet densitet, men jag tror att begreppet kommer att vara bekant för dem i framtiden. När jag diskuterade med min handledare om vad jag kunde ha gjort annorlunda kom vi fram till att jag kunde ha genomfört experimentet på golvet för att det var lite svårt för barnen att se. Jag kunde även ha förklarat tydligare om vad vi skulle göra genom att visa själv först så att de genom det fick en mer förståelse om vad vi skulle göra. Jag kunde även ha haft föremålen i en påse för att skapa en nyfikenhet men även för att inte barnen skulle distraheras av de andra föremålen när de ena var i fokus. Barnen tyckte även att momentet då de fick hämta ett föremål själva var roligt och man kunde ha utvecklat det och låta barnen experimentera mer själva. Detta gjorde även så att alla barnen fick känna sig delaktiga och prova, vilket är viktig. Lek och kreativitet var här i fokus anser jag.

En förskollärare på min Vfu berättade en vecka efter att jag hade genomfört min aktivitet att hon hade genomfört nästan samma sak med några barn som hade varit med på min aktivitet och några barn som inte hade varit med. Hon berättade då att de barnen som hade varit med på min aktivitet hade en förståelse av vad som kunde flyta respektive sjunka och kunde koppla detta till min aktivitet. Detta anser jag tyder på att barnen ”lärde sig” något under min aktvitet.

Lek och kreativitet- ” Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter" (Lpfö 98, reviderad 10). Barnen gavs möjlighet till att vara lekfulla och kreativa genom att de fick hämta varsin ”sak” som de trodde flöt eller sjönk och själva experimentera. Undervisnings momentet blev som en "lek" då barnen själva fick prova vad som flöt respektive sjönk. Barnen var intresserade och de tyckte att det var roligt.

Läroplanen- ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik” (Lpfö 98/2010 s.13). Jag anser att barnen stimulerades och utmanades genom att de fick tänka och fundera kring vad flyta och sjunka betyder samt prova själva. Vatten är något som de flesta barn tycker är roligt och de tycker om att experimentera med vatten. Genom aktiviteten skapades det ett intresse och barnen ville genomföra aktiviteten igen.

Förberedelse exkursionsdagar

Västgötabergen och dess ingående bergater

Kinnekulle, Billinge, Musseberg, Halleberg och Hunneberg är berg belägna i västergötland. Samtliga berg av dessa berg är platåberg vilket innebär att bergen är indelade i olika lager av bergarter. Dessa arter är urberg, sandsten, alunskiffer, kalksten, lerskiffer och diabas även lokalt kallas trapp. För att komma ihåg ordningen på de olika bergarterna finns en ramsa ”USA kl tre” där de olika bokstäverna står för första bokstaven på arterna. Bergens ålder är mellan 1700-1560 miljoner år.

Vulkanism och Pangea

För tillfället finns det 700 verksamma vulkaner i världen. Anledningen till att många människor lever kring vulkaner är för att jorden där är mycket bördig för jordbruk. Jorden där är bördig för att vulkanens aska ger näring till jorden. I Skåne finns det rester av ett hundratal vulkaner som uppstod under juraperioden. Under denna tid bröts Pangea-kontinenten upp och en gammal plattgräns som går snett över Skåne. Pangea var en superkontinent då alla världsdelar satt ihop och var format som ett ”C”.

Istiden

Det är en tid i jordens historia. Stora landområden som täckts av is är denna periods kännetecken. Den mest kända istiden skedde för ungefär 1 miljard år sedan. Runt om i Sverige finns det tydliga spår från den senaste istiden. Dessa spår innebär nya jordarter och landskapsformer. Orsaken till en istid är variationen av styrkan i solen som når jordens yta och dessutom variationer i jordaxelns lutning.

Baltiska issjön

Var en föregångare till östersjön och den skapades då inlandsisen drogs sig tillbaka för cirka 15 000 år sedan. I yngre dryas tid drogs sig isen tillbaka mot norr, så att den baltiska issjön skildes från västerhavet endast vid Billingen. Den tappades senare ut via Billingen, på ungefär ett år sjönk vattenytan med 25 meter ner till havsytans nivå. Tappning i detta sammanhang är smältning av isen.

Fossil

Är djur eller växter som bevarats i sedement eller i sedmentära bergarter. Sedementen kan variera i hårdhet även om de så småningom hårdnar. Fossilerna består oftast av tänder, skal och skelettrester från djur. Fossiler kan hjälpa oss att försåt hur livet sett ut under olika tidpunkter på olika platser på jorden. Och hur livet har utvecklats. Detta hör också ihop med jordens klimathistoria. Den mest kända fossilen är dinosaurien.

Landhöjning

Inlandsisarnas tyngd på jordskorpan har gjort att isen sjunkit ner något i jordens mantel. Efter ishavssmältningen har jordskorpan sedan långsamt höjt sig, en så kallad landhöjning.

Geologiska Tidsperioder/Tidskala

Geologisk tidskala är en sammanställning av den tid som förflutit sedan jordens uppkomst (för ca 4,5 miljarder år sedan) fram till idag. Denna tid delas upp i olika delar:

Arkeikum (från 4,5 miljarder år sedan – fram till 2500 miljoner år sedan) Redan här uppkom livet men förblev outvecklat.

Proterozoikum (2500 miljoner år sedan – 540 miljoner år sedan). Under denna tid bildas mycket av berggrunden (urberget) i Sverige.

Fanerozoikum (540 miljoner år sedan - -nutid). Här sker en explosionsartad utveckling av flercelliga växter och djur. Först i havet sedan på land.

Dessa delar delas sedan in i ERA och PERIODER.

Gränserna mellan perioderna markeras av massutdöd av olika livsformer. Till exempel dinosauriernas utdöende vid gränsen Krita – Teritär. Efter dessa massutdöenden tog evolutionen ny fart och nya livsformer utvecklades.

Rullstensås

Bildades när inlandsisen smälte. Skapad av smältvattensedement från en glaciär/inlandsis. Den är som en lång rygg av avrundade stenar, grus och sand och kan vara hundratals kilometer långa. Fungerar som goda grundvattens magasin.
Klappersten
Klappersten är mindre rundade stenar som genom friktion har slipats mot varandra vid stränder. Det finns gott om klappersten vid kusterna i Sverige. På Öland finns klapperstens fältet, Neptuni åkrar, som är ett naturreservat. Klapperstens fält är ett resultat av landhöjning och påvisar den tidigare vattennivån.

Jordprofil podsolprofil och brunjord

Podsol är Sveriges vanligaste jordmån och täcker ca 50 procent av Sveriges landyta. Den är normalt ca en decimeter tjock. Brunjord finns på slätterna i södra och mellersta Sverige. Där det finns brunjord växer ofta lövträd. För att brunjord ska bildas krävs det högt ph, finkorning jordart och ganska varmt klimat. Brunjord är bördigare än podsol och lämpar sig bäst till jordbruk.

Kalkälskade växter

Basofil är en annan term för kalkälskande växter. Dessa växter är beroende av en kalkhaltig miljö. Växterna påverkas inte av kalken det jorden runt omkring som får en annan näringsflora. Där marken är kalkrik växer det oftast speciella växter, tex jordtistel, backklöver och många orkidéer.

Biotoper

Det är en naturtyp eller område som karaktiseras av vissa yttre faktorer och vegetation, till exempel en granskog, äng eller sjö. Det kan också vara en liten biotop som en stubbe. Människan har skapat vissa biotoper exempelvis åkrar och stadsmiljöer vilket innebär att vissa biotoper försvinner. Naturreservat är till för att bevara hotade biotoper.

Skog: produktion och miljöhänsyn, vanliga träd

Skogarna förändras ständigt. Klimat, skogsbränder, människors och djurs påverkan har bidragit till våra nuvarande skogars utbredning, sammansättning och utseende. Idag planteras ny skog när man avverkat den gamla vilket man inte alltid gjorde förr. En viktig faktor för växter och insekter är att det finns död ved i skogen. Insekterna lägger sina ägg i den döda veden , fåglarna äter insektslarverna och så vidare i livets stora cirkel. De vanligaste träden i Sverige är gran, tall, vårtbjörk och glasbjörk, asp, klibbal, stjälkek och sälg.

Allemansrätten

Allemansrätten är en unik möjlighet för människan att röra sig i naturen. Med denna möjlighet följer också krav på hänsyn och varsamhet mot natur och djurliv, markägare och andra människor i naturen. Allemansrätten är inskriven i grundlagen men är ingen lag, det finns lagar som sätter gränser för vad som är tillåtet kring allemansrätten. Rätten finns i Sverige, Norge, Finland och Island, rätten har dock något olika utformningar och innebörd i de olika länderna.

/Emelie, Helena, Sanna, Åsa, Ulrika, Hanna, Frida Matilda och Ida

Teknik i förskolan-Åsa Löfgren

Teknik finns representerat på alla områden i förskolan; allt från byxknappar och blixtlås till verktyg och datorer. Den här kursen har verkligen gjort mig uppmärksam på hur mycket teknik som faktiskt finns runt omkring oss. Definiera teknik kan man ju göra på ett antal olika sätt, men jag väljer att citera Ginner och Mattsson (1996, s26): "Tekniken arbetarmed att lösa praktiska problem och där huvud frågan är hur få det att fungera?". Jag upplever att barn har en naturlig nyfikenhet på hur saker och ting fungerar,
de är intresserade av teknik med andra ord!

Sist jag var på min VFU såg jag ett exempel på detta. Barnen var ute på gården och lekte när några pedagoger tog fram och monterade ihop lekhusen som står i sandlådorna. Barnen flockades genast för att titta (och bygga). Här menar jag att pedagogen har ett ansvar att uppmuntra sådant intresse genom att låta barnen deltaga och samtidigt kommunicera med barnen om det de gör.

I den reviderade läroplanen, Lpfö-98, står att "Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar", och vidare "utvecklar sin förmåga att bygga, skapa, konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap". (Utbildnings-departementet, 1998/Rev 2010, s10).

Olika former av bygg och konstruktionsmaterial är populärt på förskolan, både hos pojkar och flickor.
Att pärla och göra halsband, aktiviteter där den finmotoriska tekniken övas, utförs på min avdelning nästan enbart av flickor. Pojkarna ägnar sig hellre åt att "ploppa" eller pussla, vilket också flickorna gärna gör.
Tyvärr har jag inte erfarit att barnen fått någon tillgång till datorer. På förskolan finns förvisso två barndatorer men dessa har varit ur funktion en tid nu. Jag ska ta upp detta med min handledare nästa gång jag gör min VFU, eftersom jag anser att även små barn bör få bekanta sig med datorer.

Referenser:
Ginner, T & Mattson, G (red)(1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet (1998/Rev2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Rev.2010. Stockholm: Regeringskansliet.

Undervisningsmoment av Ulrika Ryberg

Tillsammans med min studiegrupp, 3b, har vi gjort en grovplanering som jag utgick från i mitt planerade undervisningsmoment. Jag förberedde mig för min aktivitet genom att plocka fram material till de olika känselpåsarna och de böcker som jag planerade att läsa. Min tanke var att i de olika känselpåsarna skulle det finnas material som inte var så uppenbara och välkända för barnen. Detta för att barnen verkligen skulle använda sitt känselsinne när de kände och inte minnet av sakerna. Därför kom det att i de olika påsarna ligga: ett långhårigt pälstyg, en sandpapperskloss, två stenklossar (en rumstempererad och en iskall) samt en taggig massageboll som jag hittade på förskolan.

Jag kom att ha aktiviteten med tre barn i åldern tre år. Jag berättade för barnen att idag skulle vi använda känselsinnet och jag började med att läsa boken: Totte leker med kisse, samt även en känselbok om katter. På det sättet kunde barnen relatera till katter i sin omgivning och jag fick en uppfattning om barnens förförståelse. Jag ställde frågor utifrån innehållet i boken, t.ex:

• Hur tror ni att Totte tycker att katten känns? Killig, pälsig, varm.
• Vad tror ni att katten tycker om att Totte klappar den? Katten tycker om det, då börjar katten låta så där roligt…
• Hur tror ni att det känns på Tottes arm när katten river Totte? Aj, det kan komma blod! Det svider, men jag brukar vara snäll mot kisse! (kan man ana en viss förförståelse?)

I känselboken fick de jämföra olika material som symboliserar olika delar av katten: morrhår, päls, tunga m.m. Detta tyckte barnen var spännande: Pälsen är alldeles mjuk och skön! Morrhåren är hårda och lite killiga. Tungan är lite hård och vass! Pälsen är skönast att ta på…

Nu fick barnen känna i de olika känselpåsarna. De fick känna en och en och det tror jag gjorde att spänningen ökade när de hörde vad kamraterna sa.
• Pälstyget: Mjukt och skönt och pälsigt på min hand! Känns som en päls! Känns som vi har gömt kisse!
• Sandpappersklossen: Hårt och lite mjukt! Vass (skrapar med naglarna).
• Stenklossarna: Men den här är ju kall! Den är hård och kall, men inte denna, den är bara hård!
• Massageboll: Taggig och mjuk! Taggig, en röd boll! (här förstod jag att bollen inte var okänd för barnen)

Något som jag noterade var att barnen gärna använde sig av orden: hård och mjuk. Sandpappret var både mjukt och hårt… Vi pratade lite om det och det var då de kom på att man kan säga att pappret är vasst och att kattens päls känns len. På det sättet utvecklas även ordförrådet.

Jag försökte förklara för barnen lite enkelt hur känselsinnet fungerar och för att förenkla för barnen använde jag mig av metaforer. Genom att använda metaforer kan barnen lättare ta till sig begrepp och hjälpa dem att ordna kunskapen i en välbekant struktur och komplexa fenomen upplevs som mindre komplexa (Helldén, Jonsson, Karlefors, Vikström 2010). -Under huden i fingrarna och på hela kroppen finns nerver som är ungefär som långa trådar. Dessa trådar går upp till huvudet och där finns det något vi tänker med. – Hjärnan!: säger en pojke. Nervtrådarna skickar signaler till hjärnan och talar om att vi känner på något eller om något gör ont.

Jag valde att inte leka bulleribock med barnen som det var planerat utan vi tog istället fram materialen ur känselpåsarna för att känna på dem ytterligare. Vi kände på olika delar av kroppen: näsan, armen, benen, magen och ryggen. Detta var väldigt uppskattat och barnen skrattade mycket då det killades. Detta blev en uppskattad lek. Men det var konstigt att det inte kändes likadant överallt… Jag förklarade att det är för att i har olika många känselceller på olika delar av kroppen, på fingrarna har ganska många, men på ryggen har vi inte alls många. – Ja, för på ryggen finns bara en narv! svarar en flicka.

Reflektion:
Jag blev positivt överraskad att barnen orkade sitta så länge och att de var intresserade hela tiden. Visst blev det lite utsvävningar ibland, men de verkade vara nyfikna och intresserade. Att starta med en bok fungerade bra och jag kom att ha, katter, lite som ett tema genom aktiviteten. Detta var något som barnen lätt kunde relatera till och det väckte många tankar. Känselpåsarna var uppskattade och barnen hade svårt att vänta på sin tur. Jag var noga med att barnen skulle känna sig fram och det var inte viktigt för mig att de skulle gissa ”rätt”. Jag la mer fokus på att de skulle beskriva materialen. ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik” (Lpfö 98/2010 s.13).

Jag upplevde att det ar en lagom stor grupp att ha aktiviteten med. Eftersom det endast var tre barn så fick barnen inte vänta alltför länge på sin tur och de kunde på det sättet bibehålla sitt intresse och lyssna på de andra barnen.

Jag valde att spela in min aktivitet på diktafon och det kan jag rekommendera. Jag upptäckte på ett par ställen att jag missuppfattat barnen och inte hörde vad de sa. Dessutom hade jag en hjälp att minnas aktiviteten och slapp då att anteckna utan kunde koncentrera mig på barnen och aktiviteten.

När jag nu har sett barnens intresse och förståelse i ämnet skulle det vara intressant att pröva fler aktiviteter på fenomenet. Ett förslag jag kom att tänka på är att hur barnen skulle sortera olika material utifrån känsel eller vad skulle de komma med om jag bad att få något lent, hårt, mjukt osv.
//Ulrika Ryberg, 3b

Referenser:
Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

Undervisningsmoment av Ida Johansson (flyta och sjunka)

Jag genomförde min aktivitet tillsammans med fem barn i åldrarna två till tre år. Min VFU-handledare var med under aktiviteten men deltog inte utan hon var observerande för att sedan ge mig respons. Jag utgick från vår gemensamma planering som man kan läsa om i tidigare inlägg.


Materialen jag använde mig av var:
En stor sten
En liten sten
En degklump
En clementin
En leksaksbåt
En plastkopp
En pusselbit
En penna
En leksaksko
Ett gem
En makaron


Jag började med att visa sakerna och schemat och sedan frågade jag barnen vad de tror flyter eller sjunker. Jag förstod direkt att barnen inte hade varit i kontakt med begreppen flyta och sjunka så mycket tidigare, eftersom de inte riktigt kunde svara på det. Jag försökte förklara för barnen hur det går till när något flyter eller sjunker och bestämde mig sen för att inte använda schemat.

Jag tog fram skålarna med vatten och barnen såg redan väldigt nyfikna ut. Jag la i sak efter sak. Innan frågade jag barnen om de trodde att sakerna skulle flyta eller sjunka. Det mesta, förstod jag, var mest chansningar från barnens sida, eftersom de upprepa vad jag nämnde sist eller det som kompisen sa, men det var ändå kul att se vad de svara. Barnen var lunga ett tag men sen ville alla gärna hjälpa till och lägga i sakerna i skålarna. Jag förklarade för dem att det var bäst att jag gjorde det så det inte skulle bli något tjafs och de verkade lyssna på vad jag hade att säga och vi fortsatte aktiviteten.

Jag avslutade med att förklara för barnen att det finns olika konstiga ord som beskriver varför de olika sakerna flyter eller sjunker. Densitet, ytspänning och Arkimedes princip är dessa ord. Flera av barnen upprepade ordet densitet. Jag avslutade med att fråga barnen om de tyckt att det varit roligt och om de kände att de lärt sig något. Alla barnen skrek i kör att det hade varit jätteroligt. En pojke räckte sedan upp handen och sa att ”nu vet jag att en sten inte flyter.” När aktiviteten var avslutad kom det fram två pojkar och frågade mig om de fick ta med några utav sakerna ut och prova i vattenpölarna.

Utvärdering

Ett utav strävansmålen som vi hade med i vår planering var att "Förskolan ska sträva mot att varje barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld." Jag anser att jag lyckades fånga barnen och de verkade intresserade av det vi gjorde. Det går samtidigt in i nästa mål "Förskolan ska sträva mot att varje barn utvecklar sin förståelse för naturvetenskap" Eftersom de inte kunde begreppen flyta och sjunka innan så är det bra att de fått en förståelse för dem. Jag känner dock att jag kunde tagit reda lite mer på deras förförståelse för just dessa begrepp.

Jag tycker att det är svårt att säga om de lärde sig något, men jag tror att jag skapade ett intresse och nästa gång de gör något sådant här så kanske de kommer ihåg lite om begreppen flyta och sjunka. Min handledare tyckte att jag gjorde bra ifrån mig och hon tyckte att jag förklarade på ett sätt som var på deras nivå. Hon frågade också bara av ren nyfikenhet varför jag tagit med orden densitet, ytspänning och Arkimedes princip. Jag tyckte att det var bra för barnens ordförråd och för att de ska ha hört orden i dess sammanhang för att kanske någon gång i framtiden kunna koppla dem till flyta, sjunka och vatten.

"Förskolan ska sträva mot att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja, utforska, dokumentera, ställa frågor om och samtala om naturvetenskap." Barnen var frågvisa och fråga varför vissa saker flöt och andra inte och genom att två pojkar tog med lite saker ut och provade de olika sakerna i vattenpölarna gjorde att jag kände att de blev intresserade av min aktivitet och ville utforska det lite mer. De visade andra barn och sa sådant som att ”den här båten här flyter”. Här ser jag lärande på ett mycket lekfullt sätt då de båda pojkarna leker med det och samtidigt visar för sina kamrater och förklarar hur det ligger till.

Vårt mål för aktiviteten var ”Att alla barn ges möjlighet att göra sin röst hörd och att alla barn deltar aktivt i experimentet utifrån sina förutsättningar.” Jag tycker att barnen har fått vara med och säga vad de tror och funderat över varför det blir som det blir och även om de inte lärt sig så har de i alla fall fått ett intresse för det. I det stora hela är jag nöjd med aktiviteten men jag borde tagit reda lite mer på barnens förförståelse om begreppen.

Lek och kreativitet
" Verksamheten ska främja leken, kreativiteten och det lustfyllda lärandet samt ta till vara och stärka barnets intresse för att lära och erövra nya erfarenheter, kunskaper och färdigheter" (Lpfö 98, reviderad 10). Jag försökte göra aktiviteten på ett lekfullt sätt och jag upplevde det som att barnen tyckte det var roligt och spännande. Eftersom att två pojkar också tog med några utav sakerna med ut och lekte med ut så blir det ännu ett lärande på ett lekfullt sätt. De visade även andra barn som blev intresserade av det och tillsamman fortsatte de att leka med sakerna på ett lustfyllt sätt.



/Ida Johansson Grupp 3a

Undervisningsmoment Åsa Löfgren

Jag gör min VFU på en småbarnsavdelning, och tänkte därför att det vore en god idé att utgå från boken
"Totte går till doktorn" av Gunilla Wolde.
För att göra det hela lite mer intressant och öppna upp för samtal, bestämde jag mig för att berätta historien som flanosaga istället för bok. Berättelsens "höjdpunkt" när Totte får en spruta och sedan ett fint plåster, sätter igång barnens tankar och väcker deras lust att berätta om när de slagit sig, och det ena plåstret efter det andra visas stolt upp... En flicka pekade på ett blåmärke på knäet och ville sätta ett plåster där. Detta blev ett bra tillfälle att tala om skillnaden mellan sår och blåmärke, och varför båda gör ont, men att plåster inte behövs för det sist nämnda. Samtalet kretsar mest kring "att slå sig" och varför det gör ont, men vi kommer också in på hur det känns att ta på olika slags material. Jag hade här förberett för att ha olika känselpåsar, där barnen skulle få stoppa ner handen och känna utan att titta. Det visade sig dock att några barn upplevde det som obehagligt och därför ändrade jag utformningen något så att allt material samlades i en lite större påse. Barnen fick sedan turas om att ta upp något, känna på det och försöka beskriva för kamraterna hur det kändes att hålla i. Alla barn fick känna på allt material ;
en gummiboll med taggar
en flörtkula
sandpapper
en metallnyckel
en ej uppblåst ballong
en sten
en plastspindel
och en burk med slime.
Det blev inte någon större variation på beskrivningar, de flesta upprepade vad den första sagt. Här måste man dock beakta barnens ålder och den språkliga begränsning det medför. Jag gjorde dem uppmärksamma på att det känns olika beroende på om man känner på något med handen eller exempelvis armbågen.
Något som flera barn reagerade på var att sandpappret kändes olika beroende på vilken sidan av remsan man drog med naglarna, på papperssidan eller den skrovliga sidan.
Slimet gav många skratt, men några var tveksamma till att känna på det, "det va läskigt".
I läroplanen Lpfö98 står det att "Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin nyfikenhet och sin lust samt förmåga att leka och lära (Utbildningsdepartementet, 1998/Rev2010 s9).Detta hade jag i åtanke när jag genomförde mitt moment. Jag ville att barnen skulle få erfara olika slags upplevelser av känsel, och samtidigt skapa förutsättningar för ett lärande på ett lekfullt sätt.
Referens:
Utbildningsdepartementet, (1998/Rev2010). Läroplan för förskolan Lpfö98.Reviderad 2010. Stockholm: Regeringskansliet

Teknik i förskolan - Frida Karlsson

Vad är teknik? Det första jag tänker på när jag hör ordet teknik är när jag hade teknik i skolan, då vi fick arbeta med lampor och hur de fungerar och försöka koppla ihop sladdar så att lampan skulle lysa. Teknik handlar mycket om att man ska fundera och reflektera kring saker. Teknik för mig är även datorer och verktyg.

Genom kursen Naturvetenskap och teknik har jag nu fått en bredare förståelse av vad teknik innebär. Teknik är i princip ”allt” som finns omkring oss.

Jag har observerat hur de arbetar med teknik på min Vfu och kommer här att delge mina tankar och reflektioner kring detta. Barnen omges av teknik både inne och ute. Det finns mycket material som gör det möjligt för barnen att utforska teknik på min vfu. Barnen bygger mycket med lego, klossar och kaplastavar och kreativiteten flödar.  De bakar, målar, cyklar och klättrar mm. Barnen gillar även att pyssla då de arbetar mycket med sax, lim och formar. Teknik finns även vid matsituationen, hur fungerar en gaffel och kniv? Vid påklädningen, varför använder vi kläder och hur går vi tillväga för att få på oss dem? Gymnastiken, där barnen får springa röra sig på olika sätt och greppa bollar och lära sig att balansera.

Vad jag har sett när jag har observerat barnen är att de älskar att utforska saker. Barnen ”leker” mycket med vatten, då detta är ett stort intresse för nästan alla barnen. De leker med vatten både inne och ute och de löser problem och provar saker kring vatten. Vaktmästaren är en person som alla barnen vet vem det är och när de träffar honom är de väldigt intresserade av vad han har att visa.

Barn är väldigt intresserade av teknik och man skulle kunna arbeta mycket kring detta i förskolan, ta vara på nyfikenheten som finns hos barnen. Hur gör vi då det? Jag anser att man ska låta barnen experimentera och utforska saker och ting. Som förskollärare får man inte vara rädd för att låta barnen pröva saker.” Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar, och utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (lpfö 98 rev. 2010).

Teknik har alltid funnits och finns i barnens vardagsituationer, vi använder oss av teknik jämt utan att tänka på det. Teknik är uppfinningar som hjälper oss till ett lättare, snabbare eller bekvämare sätt att utföra vissa göromål i vår vardag (Ginner, T. 2010. Teknik i skolan).

Teknik i förskolan av Matilda Petersson

Jag har under min verksamhetsförlagda period observerat teknik och hur de arbetar med detta ämne på min verksamhetsförlagda plats.

Jag är på en relativt nybyggd förskola som arbetar med inriktningen Reggio Emilia.

Enligt Reggio Emilias hemsida: http://www.reggioemilia.se/ så står deras filosofi för:

”Ett pedagogiskt arbetssätt, förankrat i en djupt humanistisk livshållning som bygger på en stark tro på människans möjligheter, en djup respekt för barnet samt en övertygelse om att alla barn föds rika och intelligenta, med en stark inneboende drivkraft att utforska världen. Loris Malaguzzi har sagt: "Jag tror att de ord som bäst sammanfattar vår verksamhet är utforskande och delaktighet."

Jag tror personligen för att barnen ska få upptäcka tekniken så har det mycket att göra med att man som pedagog tror på barnets förmågor och deras möjligheter, samt att man utgår ifrån att alla barn har en stark inneboende drivkraft för att utforska världen. Därmed är det viktigt att man som pedagog uppmuntrar barnen och ser till att de hittar denna drivkraft.

Det första jag tänker på när jag tänker kring teknik är bygg, men det handlar ju om så mycket mer, det mesta som vi gör i vår vardag handlar om teknik. Några exempel på teknik i förskola kan vara att barnen använder sig av lego eller kapplastavar, där de kan skapa och konstruera, inne i ateljén kan de ta del av annan teknik som penslar, kritor osv. När barnen pusslar innebär även detta teknik samt att de i vattenleken också får ta del av tekniken.

Enligt Dimenäs (2011-01-18) så kretsar tekniken kring alla uppfinningar som finns t.ex. glasögon, kläder, nål och tråd, maskiner osv. Jag kan hålla med honom om detta, och mycket av denna teknik ser man även på förskolan, rättare sagt nästan allt i verksamheten kretsar kring teknik utan att man egentligen funderar över det.

Enligt Ahlrik (2011-01-27) finns det vissa definitioner av begreppet/ämnet teknik:

• Är en praktisk tillämpning av naturvetenskapen/naturlagarna
• Människans metoder att behärska naturen
• Människans metoder att tillfredställa ett behov
• Metoder för att bearbeta råmaterial i syfte att öka användbarheten
• Utnyttjar föremål i ett bestämt syfte
• Problemlösning
• En rationell, effektiv och kreativ verksamhet (ge barnen chansen att lösa sina problem)

Här ser man hur mycket teknik egentligen innefattar, på min verksamhetsförlagda plats så har de väldigt mycket bygg material, en speciell bygg och teknik hörna. Pedagogerna använder sig mycket av reflektion och utforskande och därför är förskolan bar utrustad med tekniska verktyg som smartboard, ljusbord, kamera/videokamera osv. Självklart är det inte bara bygg och teknik hörnan som rör tekniken, som jag nämnt tidigare så innefattar det mesta på en förskola teknik. Det är inte bara innemiljön som innefattar teknik, utemiljön bjuder också på oändligt mycket teknik, man kan göra så mycket ute i naturen och ta hjälp av dessa redskap. Vi har även en utepedagog på min förskola som tar fram olika byggmaterial osv. som ska bjuda in och uppmuntra barnen till att leka och upptäcka tekniken själva. De samarbetar även med Balthazar inom natur och teknik ämnet för att göra barnen mer medvetna om just teknik och naturkunskap, vilket jag tycker är en stor fördel för barnen. Balthazar kommer då ut på studiebesök och visar olika experiment och dylikt för barnen som delas upp i smågrupper.

Eftersom förskolan arbetar mycket med teknik och utforskning så är de flesta barnen väldigt medvetna om teknik, men jag tror inte barnen vet att det är just teknik som de använder sig av, detta är något som jag tror pedagogerna kan försöka tydliggöra lite bättre för barnen. Eftersom förskolan har tillgång till så mycket bra teknik så får även jag ta del av detta och lära mig. Detta tycker jag är viktigt inför mitt kommande yrke att jag är kunnig inom tekniken, därför har det varit så bra med denna kurs att jag har skaffat mig mer kunskap om tekniken och utforskat tillsammans med barnen.

/Matilda Petersson grupp 3b

Genomförande av aktivitet. Matilda Petersson.

"Förskolan ska lägga grunden för ett livslångt lärande. Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar."  (Utbildnings-departementet, 1998/Rev 2010, s 7).

Jag valde att ha med fyra barn under min aktivitet, barnen är mellan två och tre år gamla. Jag funderade länge på vad jag kunde ha för material i ”känsel påsarna”, det skulle ju vara spännande för dem att få känna utan att titta, men samtidigt ville jag inte att materialet skulle vara helt främmande för dem. "Barnens nyfikenhet, företagsamhet och intressen ska uppmuntras och deras vilja och lust att lära ska stimuleras."  (Utbildnings-departementet, 1998/Rev 2010, s 8). Tillslut bestämde jag mig för att använda mig av en sten, riskorn samt ”päls” som sitter på huvan på jackan. Jag samlade barnen och gick in i vår läshörna, för att vi inte skulle bli störda av de andra barnen. En i mitt arbetslag satt med och observerade mig och aktiviteten för att sedan kunna ge mig feedback på hur det hela gick. Innan barnen fick känna i ”känsel påsarna” läste jag två böcker för att barnen skulle få mer förståelse om ”känsel”, jag tänkte att det kanske skulle bli lättare för dem att koppla ihop aktiviteten med känsel om man läste böckerna innan, så att de får en tydligare bild. När jag hade läst böckerna så försökte jag samtala lite om känsel, en utav frågorna jag ställde var: Hur känns det när man slår sig? Barnen hade en vag förståelse om hur det känns när något gör ont, men hade svårt att förklara det med ord. Det mesta de sa var att något gjorde ont, sen kunde de inte direkt vidareutveckla det, men tillsammans hade vi en liten dialog om dessa frågor. Vissa utav frågorna fick jag inte ens svar på, så dessa kanske var för svåra.

Jag hade förberett de olika påsarna innan jag genomförde aktiviteten, och la i de olika materialen och sedan tog jag ett gummiband runt för att de inte skulle kunna kika in i påsarna. Nu var det äntligen dags för de nyfikna barnen att få känna i de olika påsarna, de hade lite svårt att vänta när vi läste böckerna men det gick. Barnen fick i tur och ordning stoppa ner handen i de olika påsarna och känna. Man märkte att de tyckte att det var spännande, och de hade svårt att vänta på sin tur. Vid ett tillfälle när en pojke stoppade ner handen i påsen där riskornen låg drog han med hela handen upp ur påsen full av ris, jag förklarade att man bara fick känna och inte titta. Efter jag förklarat de så kände de bara. Under tiden barnen kände så frågade jag hela tiden hur de kändes, och om de kanske visste vad det var som låg i påsen. Det kom många olika förslag på vad de olika materialen kunde vara. En del utav kommentarerna löd:

Sten: Det är en tomte, de beskrev även att de var hårt. Jag frågade varför de trodde att de var en tomte, men jag fick inget direkt svar på den frågan. Dom var bara helt säkra på att det var en tomte. Dock så blev det lite av en ”kedjereaktion” då alla sedan svarade att de trodde att de var en tomte.

Riskorn: Här blev det ett litet misslyckande från början då den första pojken tog med sig hela hande upp med ris, då såg ju barnen detta så det var inte så mycket mer att tala om.

Pälsen: Här var de flesta överens om att det var hår, de kände på pälsen i påsen och sedan kände de på sitt eget hår, och konstaterade sedan att de måste vara hår.

Efter alla barnen hade känt i påsarna, tog jag upp ett material i taget och visade dem vad det var de hade känt på också fick de känna igen. Sedan killade jag dem även på armen, och frågade hur detta kändes, och då sa dem att de kittlades. Detta gjorde jag för att de även skulle få känna själva att det kan kännas på huden. ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik".   (Utbildnings-departementet, 1998/Rev 2010, s 13).

Reflektion kring aktiviteten

I det stora hela är jag nöjd med aktiviteten. Barnen på min avdelning är relativt små och det är svårt att på ett bra sätt förklara vad känsel är. Men med ”känsel påsarna” tycker jag att det blev mer tydligt för dem. Sen kan jag inte säga att dem är helt bekanta med vad just känsel är men jag tror ändå att jag har gett dem en god för förståelse för vad det är, en liten input. Eftersom jag tog det i olika steg, först läste jag böckerna, sedan pratade vi lite om det vi läst för att de sedan skulle få känna i de olika påsarna och förklara vad de kände. Detta tror jag underlättade för barnen och gav dem en tydligare bild av att saker och ting kan kännas olika. Svaren på vad som fanns i påsen var inte alltid rätt, men de hade olika förslag på hur det kändes och vad det kunde vara.

Nu i efterhand märker jag att jag kunde ha haft fler ”känsel påsar”, jag trodde att tre skulle vara lagom, men det hade klarat av fler påsar. De blev nästan lite besvikna när de var klara med att känna i de påsarna som var. De var nyfikna på att känna mer. Eftersom de visade ytterligare intresse så tycker jag att jag fångade barnen och gjorde dem nyfikna och intresserade, vilket var ett utav målen med min aktivitet.

Referens:
Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

Utvärdering av min aktivitet. Helena Andersson.

Jag har utvärderat min aktivitet dels genom samtal med de barn som var med dels genom att låta två barn som var med vid aktiviteten hålla i samma aktivitet (med mig som stöd) för några kamrater som inte var med förra gången.

Det sistnämnda kan jag verkligen rekommendera! Barnen tyckte det var jätteroligt! Och här kunde jag verkligen se och höra vad barnen fångat upp och tagit till sig. De barn som höll i aktiviteten ville låna min naturvetenskapsväska och det var mycket viktigt att det fanns en tabell att fylla i. Naturligtvis fixade vi det och tillsammans förberedde vi aktiviteten.

Felix och Amanda, de barn som har hand om samlingen, börjar med att plocka fram alla saker och förklara att vi nu skulle gissa om föremålen sjunker eller flyter. ”En apelsin. Undrar om den flyter eller sjunker” (Här är det som att höra sig själv, jag blir full i skratt men lyckats hålla god min, tack och lov!) När apelsinen flyter, också till de ”nya” barnens förvåning frågar jag vad det kan bero på. ”För att den är lättare” säger Felix. ”Hur skulle man säga på ”vetenskapsspråk?” undrar jag. Jag får vara väldigt ledande för att få fram ett svar; ”för att den har lägre….. de… den…” . ”Denitet än vatten!” säger Amanda. Under resten av aktiviteten använder Felix och Amanda endast begreppet när jag påminner dem. De har inte heller riktigt klart för sig när man säger lägre respektive högre densitet. De använder sig av flyta – sjunka utan problem men vilket som är lägre/högre tycks vara svårt. Jag hjälper dem därför genom aktiviteten med det. De ”nya” barnen är också de nyfikna och aktiva genom hela aktiviteten. När de provat alla föremål och fyllt i hela tabellen tar Felix fram kryddburken och diskmedlet (som han och Amanda begärt få ha med på aktiviteten). Han sänker rösten och säger; ”och nu, nu kommer spänningen!” Det blir ett stort WOW från de ”nya” barnen när kryddorna snabbt drar sig mot sidorna när diskmedlet hälls i. ”Ytspänning gillar inte diskmedel” förklarar Amanda.

Utvärdering: Det är helt tydligt att det moment som skapade en ”wow-känsla” gjort störst intryck på barnen. Begreppet densitet använde barnen endast efter det att jag påmint dem om det. Jag ser inga problem med att jag vid min aktivitet berörde båda begreppen då barnen inte blandat ihop dem utan tydligt kan skilja dem åt. Helldén, Jonsson, Karlefors och Vikström (2010) menar att lärarna i förskolan har möjlighet att introducera det vetenskapliga språket/världen för barn. De menar att även om dessa ord/begrepp är tveksamt förstådda kan det ha stor betydelse för framtiden. Barnen som deltagit i "min" aktivitet har fått kännedom om begreppen densitet och ytspänning i ett sammanhang och samtidigt har både de och jag haft väldigt roligt!
//Helena Andersson

  

Wow igen!!!

Teknik i Förskolan av Ida Johansson

Jag har observerat och studerat hur de arbetar med teknik på min VFU-plats. Nedan kommer jag att skriva om mina reflektioner och tankar kring detta.

Men vad är då teknik? Ginner och Mattsson (2010) skriver att ”Teknik är allt det människan sätter mellan sig själv och sin omgivning för att uppfylla olika behov samt de kunskaper och färdigheter hon utvecklar och förvaltar i denna problemlösande process.” (s.22).


När jag frågar förskollärarna på min VFU-plats om vad de tycker är teknik, får jag detta till svar: Det första som jag kommer att tänka på är när man kopplar ihop två batterier med varandra. En annan säger: Jag tänker på elektriska apparater som tv, dator m.m. Jag tror att de flesta som man frågar kommer att svara på liknande sätt. Jag hade själv samma tankar innan vi började läsa denna kurs, men, efter att jag läst litteratur och haft olika aktiviteter med barnen på förskolan har jag kommit fram till att nästan allt kan ses som teknik.


Teknik kan till exempel vara att baka, sy, pärla, måla och såga m.m. Teknik kan även ses i byggrummet, när man bygger med klossar eller i dockvrån när man klär på och av dockorna eller när man dukar med porslinet. Material kan också ses som teknik och på min VFU-plats har de mycket olika material. Det kan till exempel vara pennor, saxar, byggklossar, dockkläder, cyklar och digitalkamera. På min VFU-plats finns det mesta av ovanstående saker att göra. Bakning står högt upp på barnens ”roligast – att – göra - lista”, men de gillar också att pärla och måla. Vid den ”fria” leken brukar barnen vara inne i byggrummet och bygga med klossar och lego eller inne i dockvrån och leka med dockor och utklädningsläder.


I Lpfö 98 rev. (2010) står det att ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar, och utvecklar sin förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap” (s. 12). Ibland har jag undrat över varför pedagogerna låter barnen baka, pärla och måla så mycket. Jag tror att de har en tanke med det, till exempel skulle det kunna vara att träna upp finmotoriken, men jag tror inte att de har tekniken i åtanke. Pedagogerna är inte alltid med under den ”fria” leken, utan pysslar med lite annat under tiden. Jag anser dock att det är viktigt att de är med och samtalar och samspelar med barnen för att de ska få en förståelse för tekniken. Barnens tankar kan på så sätt vidgas och de kan sedan utmana varandra.

Referenser

Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.

Utbildningsdepartementet. (1998/10). Läroplan för förskolan, Lpfö 98 rev10. Stockholm.



/Ida Johansson Grupp 3a

Vårt fenomen kopplat till de fyra naturvetenskapliga begreppen Liv, Materia, Teknik och Energi

Liv

Människan är en form av biologiskt liv och vi är uppbyggd av miljontals celler. En sort av dessa celler är känselcellerna. En annan utmärkande faktor för levande ting är att de ska kunna reagera på stimuli, vilket möjliggörs för människan tack vare våra känselceller.

Materia

Många egenskaper i materia runt omkring oss kan endast uppfattas via känseln. Begrepp som tex, klibbigt, kalt, blött osv går endast att urskilja via känsel. Båda nervbanorna och cellerna, liksom övriga kroppen är materia. 

Teknik

Vi använder oss av känsel, hudsinnet, med olika slags tekniker. Bland annat för att läsa blindskrift som nämnts i ett tidigare inlägg. Ett annat exempel då vi är beroende av vår känsel är vid en nödsituation, tex om vi måste utrymma en lokal vid brand. Det blir då kanske helt nödvändigt för vår överlevnad att vi måste känna oss fram till en nödutgång, och på så sätt förlita oss på känselsinnet. Detta kräver teknik som kan stärkas, därför har vi brandövningar. Som Ginner och Mattson (1996) skriver är teknik allt det som står mellan människan och naturen. Blindskrift och taktila symboler är en form av teknik och utgår från människans känsel. I och med ny teknik kan man även säga att tekniska prylar har känsel, ett exempel är screen toutch där tekniken reagerar på yttre, mänsklig stimuli. I tekniska sammanhang kallas detta för haptik. Det är även denna teknik som gör att bilen känner av och varnar för halt underlag, i detta fall är det dock inte fråga om mänsklig stimuli. En form av teknisk känsel skulle man kunna säga.

Energi

Nervimpulsen, från känselcell till hjärnbalken är energi i sig, då det medför förändring och ibland även rörelse (reflexer). Om vi trampar på något vasst utlöser det flexorreflexer vilket innebär att det aktuella benet böjs upp samtidigt som det andra benet sträcks ut i en korsad extensorreflex (Bojsen Möller, 2000). Det är intressant att beakta att denna reflex slås ut om vi är på flykt och det är fara för vårt liv. Detta är naturens sätt att säkra vår överlevnad.

Olika sorters taktil massage där metoderna utgår ifrån beröring och känsel skapar en sorts energi då det sätter igång en process i kroppen. Synapsen i sig är en form av rörelseenergi eftersom den överför signaler från nerv till nerv.

Referenser:

Bojsen Möller. (2000). Rörelseapparatens anatomi. Stockholm: Liber

Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur

/Grupp 3b

Smärta

Smärtan är till för att skydda kroppens vävnader från skada, vi människor upplever smärtan som en subjektiv upplevelse av obehag. Den uppmärksammas med något som kallas för nociceptorer (noxious=skadlig), även kallade för smärtreceptorer. Nociceptorerna består av fria nervändar som särskilt känner av värme, kyla, kemiska substanser samt att de är känsliga för mekanisk stimulering. För att nociceptorerna ska reagera krävs en kraftig mekanisk stimulering.

Det finns olika nociceptorer, ett utav dem är de temperaturkänsliga dessa reagerar om hudtemperaturen överstiger 45 grader eller om den understiger 15 grader. De kemiska nociceptorerna är speciellt känsliga och reagerar på substanser som frisätts i skadad eller sjuk vävnad. Nociceptorerna skickar iväg impulser via ryggmärgen till tunna myelinerade fibrer som leder smärta och till långsamma fibrer som leds in i ryggmärgen, där sker det en synaptisk överföring.

Nästa synaps finns i talamus, där det tredje neuronet leder impulser upp till det område i somatosensoriskt cortex, vilket representerar det hudområde som impulserna kommer ifrån. För att använda en metafor; talamus är som växeln i Skövde kommun, den kopplar vidare samtalet till rätt avdelning. Man kan visserligen bli sannolikt medveten om en viss smärta redan i talamus. De impulser som leds genom de snabba fibrerna når somatosensoriska cortex tidigare än de långsamma fibrerna. När man skadar sig kan man därför först känna av en skarp, skärande och vällokaliserad smärta, från impulserna i de snabba fibrerna. Impulserna som leds i de långsamma fibrerna kommer därför att kännas av senare och känns mer som en dov och molande smärta.

Exempel när man skär sig på en kniv. Då första smärta registreras som skarp som sedan övergår till en molande och pulserande smärta.

Kroppen använder sig av skyddsreflexer vid smärta för att hindra vävnadsskada och därmed reducera smärtan. Musklerna dras ihop och den smärtande delen av kroppen, t.ex. handen, dras undan från den varma plattan på spisen. Reflexen har som funktion att skydda kroppen innan smärtimpulserna nått hjärnan och medvetandegjorts.

Nervsystemet har även inbyggda mekanismer för att lindra redan uppkommen smärta. Att blåsa eller gnida på sin blåslagna tumme är smärtstillande. Nervsystemet använder även morfinliknande substanser bla endorfiner för smärtlindring i både hjärna och ryggmärg. Detta innebär att när barn eller fröknar ”blåser bort” det onda, har det faktiskt verklig effekt.

Referens: Henriksson & Rasmusson. (2007). Fysiologi med relevant anatomi. Lund; Studentlitteratur

/Grupp 3b

Tryck, beröring och vibration

Huden innehåller ett antal sensoriska receptorer som registrerar det som huden kommer i kontakt med. Receptorerna talar om för oss hur något känns, detta för att kunna skilja på fara och njutning. Detta sinne registrerar: beröring, tryck, vibration, smärta, värme, kyla, klåda och kittling.

Beröring, tryck och vibration: I huden finns något som kallas för taktila receptorer som betyder känsel. Dessa receptorer stimuleras av beröring, tryck och vibration. Det finns flera olika slags taktila receptorer och alla finns på åtskilliga ställen i huden. Det finns receptorer som sitter på de hårlösa delarna av kroppen, tex på fingertopparna och det finns andra receptorer som sitter där vi har hår.

När exempelvis rör vid något så skickas det impulser från receptorerna upp genom CNS för registrering av känslan. Beroende på var på kroppen något känns tas signalerna upp på olika ställen i ryggraden. Till exempel leds känsel via stortån in ryggmärgen mellan ländkotorna och impulser från lillfingret mellan halskotorna.

När impulserna nått ryggmärgen leds de till slutmålet som ligger i storhjärnsbalken där de registreras och tolkas.

Det finns tre olika neuron i kroppens nervsystem. Första neuronet innehåller nerver som leder in till ryggmärgen och mellan ryggkotor på olika nivåer.  Neuron nummer 2 korsar kroppens medellinje i den förlängda märgen och fortsätter till talamus där neuron nummer 3 finns. Korsningen innebär att det som känns på vänster kroppshalva registreras av höger hjärnhalva.   

I hjärnbarken registreras impulserna från känselreceptorerna. I fingertopparna har vi mer känselreceptorer än i ryggen. Ju fler receptorer desto större plats tar impulserna i hjärnbarken. Detta för att lättare kunna registrera var exakt stenen i skon sitter. Därför är det svårare att avgöra var på ryggen det kliar. 

/grupp 3b

Kyla och värme

Huden är ett sinnesorgan som reagerar på flera typer av påverkan. Under huden finns termoreceptorer som består av värme- och köldreceptorer. De reagerar för temperaturförändringar i kroppen, både på kyla och värme. Hudtemperaturen ligger normalt mellan 30-34^o C. Stiger kroppstemperaturen över 45^o C eller under 14^o C så reagerar kroppen med smärta. Hur känns det att hålla ett djupfryst block med fisk en längre stund i matkön? Om temperaturen snabbt stiger till över 45^o C så stimuleras köldreceptorerna och man får en s.k. paradoxal köldupplevelse. Detta kan även upplevas om en varm spets riktas mot en köldreceptor, då upplevs kyla. Och tvärtom med en kall spets på en värmereceptor.  Forskning har även visat att t.ex. en värmeflaska kan ge god lindring vid smärta. Effekt nås när värmereceptorerna aktiveras så smärtreceptorerna stängs av.

Adaption= Sinnescellernas retbarhet minskar successivt om de under en längre tid utsätts för konstant stimulering. Känselcellerna reagerar på förändringar och de vänjer sig långsamt till den nya temperaturen. Vi har väl alla någon gång stoppat tån i en sjö och tänkt att det är för kallt. Eller tagit ett skönt varmt bad, där du nästan inte kunnat lägga dig i. Hur har det känts efter en stund när du doppat dig, i det varma eller kalla?

Några i gruppen har även låtit barnen prova experiment som bygger på detta. Om man har tre skålar med varmt, kallt och ljummet vatten. Barnen får stoppa en hand i det varma vattnet och en hand i det kalla. Efter en stund i vattnet stoppas båda händerna i det ljumna vattnet. Hur känns det nu? 

Ett sätt för kroppen att bevara värme är faktiskt gåshud. När kroppen blir kall reagerar musklerna vid hårsäckarna och dessa trycks ihop. Detta leder till att håret på kroppen reser sig och stöter bort kläderna från kroppen, vilket ger en isolerande effekt. Men varför vi ibland reagerar med gåshud vid andra tillfällen har vi inte riktigt lyckats lista ut, trots att vi fick hjälp av en biolog…

Grupp 3b

Seminarie 3/3 Dokumentation lärprocesser

Pedagogisk forskning i Sverige 2003 årg 8 nr 1-2 s 58-69. Om att bli dokumenterad - Etiska aspekter på förskolans arbete med dokumentation av Anne-Li Lindgren och Anna Sparrman

Efter att ha läst artikeln har vi i gruppen diskuterat hur den pedagogiska dokumentationen skiljer sig åt på våra olika förskolor. Även om vi är noga med att informera barnen om våra dokumentationer och att fråga om deras samtycke är det inte alls säkert att de förstått innebörden i att ha blivit dokumenterade. Däremot känns det inte mer än rätt att göra dem medvetna om detta. Barnkonventionen skriver också att barnet ska ha rätt till att uttrycka åsikter om händelser och frågor som rör dem. 


Alla närvarande

Saminarie om etik 31/3

Etiska perspektiv

Vi diskuterar huruvida djur och insekter ska behandlas i undervisningen. Vi tycker att djuren ska vara i sin naturliga miljö, så livet i stubben får inspekteras i skogen och bör inte tas in i lokalerna. Det är viktigt att man klargör för barn att sexlekar och dylikt är privat och inte ska ske på förskolan, samtidigt som man inte ska lägga skam i begreppet.
Det är viktigt men även svårt att diskutera etik då alla har olika tankar och åsikter, man ska respektera olikheterna som uppstår även om man inte håller med. Detta är viktigt i arbetslaget för att få en fungerande verksamhet.

Alla är närvarande.

Undervisningsmoment , Emelie Berlin

Jag förberedde momentet genom att leta upp olika material som skulle kunna vara både spännande, nytt och bekant för barnen. Tanken var att jag skulle genomföra momentet med alla äldre barn på avdelningen runt 2 ½-3 års ålder. Men dessa barn var för tillfället inte på förskolan av olika anledningar. Därför valde jag att genomföra aktiviteten med endast en flicka på 2 ½. De olika materialen jag använde mig av var: Sandpapper, en kotte, ett provmaterial på en ryamatta och några byggklossar (vet ej namnet på dessa). Innan momentet genomfördes läste jag en bok ”Totte går till doktorn” för att ge flickan en inblick i ”känsel”. I boken får huvudpersonen Totte en spruta som gör ont och han blir kittlad under foten av doktorn för ett reflextest. Efter boken ställde jag ett antal frågor till flickan kring känsel:

• Hur känns det att få en spruta?
• Finns det något annat som kan göra ont?
• Finns det något som kan kännas skönt?

Här kom jag fram till att barnet hade en viss förståelse om vad smärta innebär och berättade att hon också fått spruta som gjorde ont. När jag ställde frågan om hon visste något annat som kunde göra ont så pekade hon på några irriterade mollusker på hennes mage som antagligen gjorde ont. På sista frågan fick jag tyvärr inget direkt svar.
De olika materialen la jag i olika påsar innan jag startade aktiviteten. Efter det kunde flickan stoppa ner handen och känna i de olika påsarna. Dock förstod hon inte från början att hon inte fick dra upp föremålet ur påsen utan att det var meningen att hon skulle hålla kvar handen i påsen och känna. När vi började med andra påsen hade hon förstått uppgiften och höll kvar handen i påsen och kände.

Materialet och kommentarer från flickan:

- Provbiten av en ryamatta: Där hon beskrev det som mjukt hår och att man kunde klappa det. Efter att hon hade känt tog vi upp föremålet och hon förde den mot sin kind och förklarade att det var skönt och räckte materialet till mig och sa ”Du med känna”.

- Kotten: När hon stoppade ner handen i påsen som innehöll kotten utbrast hon efter en stund ”gran” och ”vass”. Hon drog den mot sin kind och sa ”aj”.

- Sandpappret: När hon kände på sandpappret hörde jag hur hon började riva naglarna mot pappret och så skrattade hon. Antagligen för att friktionen i materialet gjorde att det vibrerade i hennes fingertoppar just där man har som flest känselreceptorer för vibration.

- Klossen: Här fick jag minst respons. Det hon uttryckte var att klossen inte var vass.

Reflektion:

Nu i efterhand så borde jag genomfört momentet med fler barn. Detta hade antagligen gett mig mer att arbeta och reflektera kring. Dock hade jag tur som fick bra svar från flickan. Under aktiviteten märkte jag att hon associerade vissa föremål utifrån sina tidigare erfarenheter. Som med kotten, den var hon bekant med eftersom att hon kunde med enbart händerna känna att det var en kotte.

Momentet med en flicka i den här åldern har ett mindre syfte, men inte mindre viktigt då det räcker med att hon får uppleva att det finns olika material som känns på åtskilliga sätt. Att vissa föremål kan kännas behagligt mot huden och att andra kan stickas och göra ont.
Momentet kan även kopplas till de nya mål som vi förskollärare har att sträva efter som till exempel ”Förskollärare ska ansvara för att arbetet i barngruppen genomförs så att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik” (Lpfö 98/2010 s.13).

Aktiviteten kan kopplas till variationsteorin. Variation innebär att vi måste uppleva konstraster för att kunna hitta skillnader men också för att kunna känna igen. Som i detta moment. Om barnet aldrig har upplevt något annat som är vasst så kommer hon eller han heller aldrig kunna urskilja något som är mjukt och skillnaden där i mellan. Inte heller kommer barnet kunna känna igen ett andra föremål som känns mjukt eller vasst på ett annat sätt. (Helldén, G, m fl., 2010).

Referenser:

Helldén, G. m.fl. (2010). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskaper i didaktisk belysning. Stockholm: Liber.

Utbildningsdepartementet. (1998/ reviderad 2010). Läroplanen för förskolan Lpfö98/10. Stockholm: Regeringskansliet.

/Emelie Berlin

Bilder på materialet jag använde mig av

Teknik i förskolan av Ulrika Ryberg

Jo då, jag har haft teknik i skolan! Jag hör till den skara elever som fick bocka pepparkaksformer, göra elektriska kopplingar och jag har ett svagt minne att vi fick ta med våra cyklar och greja med. Så mycket mer minns jag inte från tekniktimmen i sjuan, för det var endast en timme under 1-2 terminer. Så mina förkunskaper om teknik kan man minst sagt säga att de var dåliga.

Nu skulle vi då observera/leta teknik i förskolan. Hur skulle detta gå? Till min stora lycka så skulle det precis startas upp ett teknikbord på förskolan. Skönt, då kan jag säkert hitta något där… Men till min stora förvåning så insåg jag ganska snart, efter att ha lyssnat på föreläsningar och läst litteratur, att här får man tänka om. Teknik fanns faktiskt överallt! Och tekniska är vi allihop för annars skulle vi inte fungera i dagens samhälle. Mycket av tekniken har kommit till genom att människan har haft behov av något, t.ex. att väva tyg fortare. I boken ”Teknik i skolan” kan vi läsa att något som är utmärkande för teknik är att den ska göra något sorts arbete. Med andra ord så finns teknik för att underlätta för oss. Så nu var det inte svårt att hitta teknik på förskolan! Allt ifrån självklara tekniska prylar som dator, ljusbord och kylskåp till de mer ”dolda” som penslar, bestick och dragkedjor.

På min vfu-förskola har de ett arbetssätt inspirerade av Reggio Emilia. De tror på det kompetenta barnet och mycket av lekmaterialet på förskolan är till för att barnen ska utforska, skapa och testa sig fram tillsammans eller individuellt. Konstruktionsmaterial används flitigt för att bygga tunnlar, hus, inhägnader m.m. och idag blev det en bana att träna balans på. En förskollärare sa: ”Tänk så mycket teknik de får gratis, ”bara” genom att leka!” Mycket kunskap och förståelse erövrar barnen i samspelet med andra genom bl.a. problemlösningar. Hur ska man kunna bygga ett tak på ett hus? Hur högt kan vi bygga? Går det att göra en bro utan att den rasar? Något som är bra med detta är att barnen leker med samma material. Här finns inte pojk- och flicklekar och på det sättet blir barnen behandlade som individer och inte efter könstillhörighet. Detta är något som också efterfrågas i ”Teknik i skolan” för att få flickor mer intresserade av teknik.

En fråga som väcktes under mina observationer var om pedagogerna någon gång benämnde för barnen att de sysslade med teknik eftersom pedagogerna ofta benämnde både matematik och svenska-språkträning. Pedagogerna erkände att det var något som de behövde bli bättre på, men att det nu börjar komma mer naturligt i och med att teknikbordet tillkommit. Det nystartade teknikbordet erbjuder för tillfället bl.a. att komma underfund med hur kugghjulet fungerar. ”Den svenska mekanikens fader”, Christoffer Polhem, lärde sig teknik genom att observera, tänka och pröva själv. Den egna erfarenheten var viktig för honom, precis som det är för barn (Ginner & Mattsson [red.],1996).

Eftersom reflektion och utforskande är viktigt på förskolan används flitigt även; projektorer, Smart-board, ljusbord, datorer, kameror och diktafoner. Jag vill påstå att barnen är väldigt duktiga på teknik och att de även ges stora möjligheter att utveckla sig genom material och kunnande från personalen. Även jag lär mig väldigt mycket genom att vara med bland barnen och ta del av deras funderingar och upptäckter.

/Ulrika Ryberg, 3b

 

Referenser:

Ginner, T. & Mattsson, G. (red.) (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur

Genomförande av aktivitet. Helena Andersson.

Vi (grupp 3a) har tidigare i denna blogg presenterat vår planering med syfte och mål för vår aktivitet Flyta – Sjunka. Jag kommer här att redovisa mitt genomförande av aktiviteten.

Sex stycken barn, alla i åldern fyra till fem år, deltog i aktiviteten. Min VFU-handledare var närvarande under momentet, men deltog ej aktivt. Hennes roll var här att observera och dokumentera framför allt min lärprocess, för att sedan ge mig respons. Intressant är, tycker jag, att barnen direkt läste av våra olika ”roller”. Inte en enda gång under aktiviteten vände sig barnen till min handledare utan de samtalade och diskuterade endast med mig och sina kamrater.

Barnens nyfikenhet väcks direkt när de ser att jag har en för dem ny väska med mig. ”Natur Vetenskaps Väskan”.

Jag tar fram föremålen jag lagt i väskan en i taget och vi talar samtidigt om vad det är för föremål och alla barn får känna på allt. När alla föremål är framtagna jämför vi dem med varandra, apelsinen är större än vindruvan, kaplastaven är av trä – tomburken av plåt osv. Alla barnen deltar aktivt och delar med sig av sina tankar kring föremålen. När jag sedan tar fram tabellen och läser vad som står skrivet; Vad flyter? = har lägre densitet än vatten, konstaterar ett barn att vi fått ett uppdrag. Vi ska undersöka vad som flyter!

Innan vi provar ett föremål får barnen ställa en hypotes. Flyter eller sjunker? Varför? Apelsinen, som vi börjar med, är alla barn övertygande om kommer att sjunka. ”Den är stor”. När sedan apelsinen flyter och jag frågar igen diskuterar barnen med varandra ”Den är som en badboll” Den är tjock”. Apelsinen har en lägre densitet än vatten konstaterar jag och vi sätter ett kryss i vår tabell.
Att en vindruva sjunker förvånar barnen. Hur kan det komma sig, undrar jag. ”För att den är liten”, kommer barnen överens om. ”Vindruvan har högre densitet än vatten, inget kryss här”, säger jag. Ju fler saker vi provar desto mindre blir barnens lust att ställa en hypotes, de vill prova och se med en gång! Jag nöjer mig därför med att enbart fråga; flyter eller sjunker? utan att barnen behöver tänka kring varför de tror det ena eller andra. Att tomburken kommer att flyta är barnen helt säkra på och det stämmer. ”Den är ju också tjock”, säger ett barn. Jag häller då i vatten i burken och frågar vad barnen tror kommer att hända nu. Här råder delade meningar och vi provar. När burken sjunker säger ett barn som inte tidigare varit så verbalt aktivt; ”Den är samma tjock nu men tung”. ”Hur gör vi med krysset?”, undrar ett annat barn. Vi kommer överens om att eftersom burken hade en lägre densitet än vatten när den var tom ska den få ett kryss. Överlag var alla barnen mycket intresserade av tabellen. De var noga med att vi tog sakerna i den ordning de stod och när jag vid ett tillfälle glömmer att göra ett kryss blir jag påmind direkt. Eftersom alla barn fortfarande är intresserade och har roligt utökar jag min aktivitet (från planeringen) och ger barnen i uppdrag att hitta något litet inne på förskolan som de tror flyter. Alla barn ”lyckas” med uppdraget. Ett barn har valt ett gem. ”Titta, säger jag, ser ni att gemet flyter ovanpå vattnet? Det beror på ytspänningen!”

Vi undersöker om man kan känna ytspänningen. Det tycker en del barn att man kan, andra inte. Jag ber min handledare hämta en kryddburk (det blev dillkrydda) och diskmedel. ”Vet ni, säger jag, ytspänning tycker inte om diskmedel. Jag häller på dillkrydda på vattnet och ber barnen titta noga när jag droppar i en droppe diskmedel. ”Wow!”

Mina och min handledares reflektioner direkt efter att aktivitet är avslutad.
Jag lyckas fånga barnens intresse och de är intresserade och motiverade genom hela aktiviteten. Alla barn deltar (mer eller mindre) aktivt. Min handledare undrar om jag tänkt att barnen nu ska kunna begreppet densitet, jag svarar att det inte är min tanke. Men att jag anser att det är viktigt att barnen får höra det ”vetenskapliga språket” i sitt sammanhang och att tanken är att de ska få en ”känsla av” vad densitet handlar om. Min handledare tycker att det är bra att jag använde mig av dessa termer, hon menar att det ökar barnens ordförråd och hon ville bara höra vad min tanke med detta var. Vi reflekterar sedan över om alla barn, när aktiviteten startade, hade helt klart för sig vad flyta respektive sjunka var. (Något som jag tyvärr måste erkänna att jag tog för självklart). Vi konstatar att om så var fallet har dessa barn nu utvecklat en förståelse för vad flyta – sjunka är. Jag som är lite missnöjd med att jag inte lyckats få barnen att reflektera mer över varför något flyter förstår att det är inte lätt om man inte har de ”grundläggande” begreppen klart för sig. Som helhet är jag nöjd med min aktivitet (och min handledare också!). Jag nådde måluppfyllelse; alla barn gavs möjlighet att göra sin röst hörd och att alla barn deltog aktivt i experimentet utifrån sina förutsättningar. Och vi hade väldigt roligt hela tiden!

Lek och kreativitet

Lust, meningsskapande, kreativitet, valmöjligheter och barns möjlighet till kontroll är viktigt i både lek och lärande. (Johansson och Pramling Samuelsson, 2007).

Min upplevelse är att barnen tyckte aktiviteten var rolig. Barnens tankar och erfarenhet kring vatten vidgades på ett lekfullt, lustfyllt sätt menar jag. De gavs möjlighet att experimentera och vara kreativa. Alla barn var aktiva och ville prova vad som flyter – sjunker och när jag egentligen planerat att avsluta aktiviteten önskade barnen fortsätta, vilket de fick. "Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande....." (Utbildningsdepartementet, Läroplan för förskolan Lpfö 98, 1998/reviderad 2010, s 7.)  Makt, positioner och kontroll förekommer i alla mänskliga samspel och Williams (2006) forskning visar att det ofta är det barn som börjar/kommer på leken som har makten. Detta innebär att även om det var jag som bestämde ramarna för experimentet finns lekdimensionen med, det var ju jag som ”kom på” det hela.

//Helena Andersson

Referenser:

Johansson, E & Pramling Samuelsson, I. (2007). Att lära är nästan som att leka – Lek och lärande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Williams, P. (2006). När barn lär av varandra – samlärande i praktiken. Stockholm: Liber.

Teknik i förskolan - Emelie Berlin

Det är lätt att tänka att teknik endast innebär tekniska prylar så som mobiltelefoner och datorer. Denna förståelse om teknik hade även jag innan jag startade kursen ”Naturvetenskap och teknik för förskollärare”. Efter ett flertal föreläsningar, seminarium, verksamhetsförlagd utbildning har jag fått en bredare syn och större insikt av vad teknik faktiskt innebär och även hur jag kan arbeta med detta i förskolan. Denna insikt har även utvecklats efter att ha läst Teknik i skolan (Ginner & Mattsson, 1996). Där författaren redan i början av boken hävdar att definitionerna av ”teknik” skiljer sig åt. Men teknik är i stora drag: ”uppfinningar som hjälper oss till ett lättare, snabbare eller bekvämare sätt att utföra vissa göromål i vår vardag”. 

Under sex dagars praktik som jag genomfört på min förskola har jag observerat hur barn och vuxna arbetar kring teknik och hur de förhåller sig till den. Vid ett tillfälle fick jag möjlighet att vara med på ett undervisningstillfälle som ingick i en av avdelningarnas tema under våren som är ”Teknik– ljud, ljus, vatten, luft, magnetism och elektricitet”. I tekniktemat vill förskollärarna ge barnen möjlighet till att erövra kunskap genom lek, socialt samspel, utforskande och skapande.  Dessutom vill förskollärarna även väcka barnens intresse för teknik och ge de en möjlighet till förståelse och kunskap. 

Jag observerade en aktivitet när de arbetade med fenomenet ”ljud”. Där förskollärarna inledde momentet genom att diskutera kring begreppet ”ljud” med barnen. Barnens förförståelse om vad ljud innebar för dem var också central i momentet. Mot slutet av aktiviteten fick varje barn tillverka varsin ”telefon” med hjälp av plastmuggar och ett snöre, en så kallad ”burktelefon”. Förskollärarna förklarade för barnen att ljud skapar vibrationer som förs över i snöret mellan muggarna, där av det starka ljudet i andra sidan snöret.  

 

Teknik i förskolan syns inte bara i planerade undervisningsmoment med barnen utan också i den fria leken och i förskolans miljö. Tekniken finns också i saxarna. Hur ska du hålla saxen på bästa sätt för att kunna klippa en cirkel? Tekniken syns även i hur barnens försök till att bygga det högsta tornet av klossar. Men också under matsituationerna. Vilken teknik har barnen när de använder sig av gaffel och kniv under måltiderna på förskolan?
 

Det är viktigt att som förskollärare förstå att teknik finns överallt och att vi inte kommer ifrån det. Låt oss ta tillvara på de tillfällen vi ges i förskolan för att väcka/behålla/utveckla barnens intresse och ge de kunskaper kring teknik.

Referenser:

Ginner. T. & Mattsson, G. (1996). Teknik i skolan. Lund: Studentlitteratur.